Åh

 

Det e la dumt o säga för mycket om det här, men kolla in Gilbert efter 2.36, ren magi

Mitt Land 2010

En gång köpte baby en ipod som hon skulle ha när hon sprang, och som den goda samarit jag är så erbjöd jag mig att fylla den med passande musik som skulle få henne att springa på hustak. Det jag inte tänkte på var att den musiken som fyllde mig med energi antagligen inte var densamma som hon behövde för att höja pulsen. Så med andra ord så uppskattade hon kanske inte att Alf Robertson – Mitt land shufflades på mitt i steget. Jag kan väll ta att det inte är det ultimata body-pump-låten men den ger dig ändå något större, något som man mycket väl kan behöva tänka på även när man är ute och springer.

Alexander Bengtsson skrev jag om i mitten av mars här

https://queclub.wordpress.com/2010/03/16/sanningen-kommer-vara-ett-pekoral/

Det är bråda dagar för unge herr Bengtsson, i och med SD´s frammarsch över Sverige. Med rötterna i Frillesås där just Alf Robertson fick sina sista dagar så är det fint att se Bengtsson göra sitt för att föra Robertsons arv vidare i tal och skrift. Förra veckan skrev han alltså en ny version av Mitt Land för att passa in i hur det ser ut i Sverige 2010.

Jag är en kran i en nedlagd hamnstad full av misstro.
Jag är en kyrkbåt vid Siljans strand.
Jag är ett kollektivavtal som tecknas i flottans Karlskrona.
Jag är Bohusläns karga stenar och sand.
Jag är Riddarfjärdens klarblå vatten.
Jag är busstationen på torget i Söderhamn.
Jag är Kungsgatans blixtrande ljus om natten.
Jag är alla blommorna i Roslagens famn.
Jag är Vingas salta, friska västvind.
Jag är Hälsinglands trollska susande skogar.
Jag är sommarhagens svängande trädgren.
Jag är bordet på en gammal söderkrog.
Jag är Syrianska och AIK på Råsunda.
Jag är Björn Rosenström i Ockelbos Folkets Park.
Jag är en badande unge på sommarlovet.
Jag är Smålands skogbevuxna mark.
Jag är förmiddans Aftonblad och Expressen och kvällens Aktuellt i SVT 1.
Jag är ett kreditkort utan teckning i den väldiga NK-stressen.
Jag är mera Värmland än en värmlänning någonsin kan bli.
Jag är midsommarstången på den gröna ängen.
Jag är adventsstjärnans blekröda ljus.
Jag är Lucian med kronan och kaffe på sängen.
Jag är ett Facebookevent om lördagskvällsdansen på Hallunda Folkets Hus.
Jag är midnattssolens mäktiga sken.
Jag är ett paket ifrån Ellos i Borås.
Jag är violen från bokhandeln i Flen.
Jag är ett enverande samtal från ett callcenter i Västerås
Jag är Alf Robertson och jag är Evert Taube.
Jag är Hasse Aro treans kanal.
Jag är kostym från Dressman i en garderob.
Jag är Karl XVl Gustaf i Vita Havets sal.

Jag älskar Mitt Land och människorna som bor där,
även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat
av sådant som händer omkring mig.
Men kärleken och känslan, för det land där jag är född och lever,
den kan inte ens Jimmie Åkesson ta ifrån mig.
För De milsvida skogarna och alla älvarna och sjöarna
och människorna är en del av mig.

Och människorna som bor här…. Dom tror jag på
i en värld som inte riktigt vet vad den vill.
Men jag är glad över att jag får leva och att jag får bo
i Sverige

 

Kunde inte gjort det bättre själv.

http://bengtssonsfrestelser.blogspot.com/

Take a load of Fannie!

Man har ju ofta lekt med tanken att kunna ta sig tillbaka i tiden, att resa i en tidsmaskin tillbaka till en tid då man inte brydde sig om Christer Sandelin i egenskap av musiker. Alternativen har varit många, ett tält på Heden sommaren 77´och höra Totta Näslund sjunga om en skyttegrav i flamden. Eller till Kaiserkeller 61´och se The Beatles innan dom slog igenom.Eller fånga Springsteen 74´i Boston när Jon Landau såg framtiden.

Ja, ni förstår ju, Greenwich Village, Grand Ole Opry, Austin, Hitsville, Sun Studios i Memphis osv osv är alla betydelsefulla för dagens musik, och bland dom största, bästa och mest betydelsefulla under den tiden var trots allt The Band.

Så skulle jag välja tillfälle att ta mig tillbaka till så blir det ändå på arenan Winterland i San Francisco den 26e November 1976 när The Band säger tack och hej i en av de mest klassiska konserterna, The Last Waltz. Ni som sett den vet vad jag pratar om.Bob Dylan, Van Morrison, Eric Clapton, Neil Young, Neil Diamond, Joni Mitchell, Muddy Waters,Dr. John, Ronnie Hawkins och Paul Butterfield är alla med i hyllningen som filmatiserats så vackert av Martin Scorsese.

Den bästa låten framförs här ytterst vackert med fantastisk sång av Levon Helm och Rick Danco samt angenämt uppbackade av The Staples.

Att låten i sig är en av mina absoluta favoriter råder väll det ingen tvivlan om. The Weight handlar ju trots allt om goda människor som gör dåliga saker.

Tryck!

http://www.bloglovin.com/sv/blog/1668071/que-club#

Ställ er upp för hela staden pt.3

Jag tycker att det är fint att saker aldrig förändras.

På proggens finfina tid så var det allmänt känt att Stockholmarna var störst, Skåningarna i Malmö var mest innovativa och vi i Göteborg var argast, men bäst.

Det där går ju igen i hiphoppens lilla värld. Det är exakt på samma sätt. Det visar iallafall Rico Won på hans senaste skiva. Mer om den senare.

Good enough for folksingin´

Ni skulle ju kunna undra varför jag inte skrivit något om Cornelis-filmen som jag så fint skrev upp förra veckan. Det kan bero på lättja, det kan bero på felprioriteringar, det kan också bero på att filmen var väldigt dålig. En norrman med ansträngd satsmelodi och frasering förstörde showen. “Oj va lik han va Cornelis” sa damerna i raderna, “Nej!” säger herren längst bak, han var inte lik han var förvisso ganska tjock och hade skägg, men lik? nej. Han va inte lik.

Dom framställde herr Åkerström som ett patetiskt fyllo, nuff said. Stäng av, tänd upp, gå ut.

Kan man ingenting, ska man inte göra någonting.

För att göra den här vedervärdiga lördagkvällen lite roligare så får ni ett klipp från Lundells nyårsfirande 1985. En kväll som är legendarisk, där Lundell visar att han fortfarande är den bästa i Sverige, trots debaclet i Köpenhamn i samband med Den vassa Eggen. För ni kan stå o snacka om Hönan Agda, ni kan sitta och kolla på Sandelin i tv4, ni kan tycka att allt det där är fantastiskt. Men det är bara för att ni inte vet bättre. Så svep eran Martini Bianco och pausa Rod Stewart.

Låt det blöda

Ni kanske tycker att jag svikit musiken, men så är det inte, vi är på gång med en mängd ny musik, vi ska ta tag i det här. Vi ska bli kräddiga, vi ska hajpa och bli hajpade, vi ska börja gå på dom där inbjudningarna som Universal skickar ut, vi ska synas i media, vi ska göra allt det där.

Eller så skiter vi i det och lyssnar på ett av Sveriges mest underskattade band med en av deras bästa låtar Boris och The Jeltsins – Hårt Mot Hårt

Ett resultat av släktens förpestade blod

Whatever happends, please dont forget me!

Shit, jag kände att jag förlorade all form av trovärdighet i och med mitt förra inlägg, det var inte bara tråkigt, det var ju även både ointressant och meningslöst. Hur ska jag reparera det? Hur?

Finns bara ett sätt att få er tillbaka på min sida

Skjut mig

Jag åker så hemskt mycket tåg och buss nuförtiden, då har jag tråkigt, ibland läser jag en bok om Sundsvallsstrejken, ibland skriver jag meningslösa kommentarer i bloggar, ibland skriver jag meningslösa inlägg i den här bloggen. Det sistnämnda ska jag göra nu, det ska inte bara vara ett meningslöst inlägg utan det ska även vara ett inlägg på högstadie-nivå.

Hittar ofta sånna där frågeformulär på unga flickors bloggar, där dom svara på massa random skit. Helt ointressant för alla andra och extremt egocentriskt. Därför ska jag göra en sådan nu för att visa att jag minsann både har min ungdom och dumhet kvar. Om någon nu tvivlade.

SKRIV DINA FAVORITBAND/ARTISTER OCH SVARA SEDAN PÅ FRÅGORNA:

1. Bob Dylan

2. Ulf Lundell

3. Eldkvarn

4. Bruce Springsteen

5. Håkan Hellström

6. Waylon Jennings

7.Totta Näslund

8.Parken

9.Hästpojken

10. Broder Daniel

Vilken låt är din favorit med nr 6?

-Drinking and dreamin

Vilken är din favoritlåt med nr 8?

-Vi som Visste

Finns det någon låt med nr 9 som får dig att gråta?

-Cyklar och knark

Hur många gånger har du sett nr 3 live?

-Tre gånger kanske, 4 snart

Vilken är din favoritlåt med nr 5?

-Tro & Tvivel

När hörde du nr 3 för första gången?

-Hörde väll Hollberg Hotell när jag gick i 7an, även om den inte är så eldkvarnsk

Hur upptäckte du nr 10?

-Jag är från Göteborg

Vilken är din favoritlåt med nr 7?

-För Full Hals

 

Hur många gånger har du sett nr 9 live?

-4 ggr tror jag

Finns det någon låt med nr 2 som får dej att gråta?

-Två Blå Ögon *gråter*

Viken är din favoritlåt med nr 1?

-I threw it all away

Hur länge har du lyssnat på nr 4?

-Bootleggat sen 2005, annars har han vart med mest hela tiden

Till slut, vilket nr är bäst?

-1. för fan

 

puss!