Tag Archives: caotico

Caotico & Que Club levererar!

Ni som kan den här bloggen vet att jag aldrig någonsin skulle kunna låta mina favoritartister få tag ett enda steg framåt utan att jag är där och plockar upp det. Ett sådant band är Caotico från pophuvudstaden Umeå. Dom släppte i förra veckan sin nya singel med tillhörande video på PSL.

Låten är galet fin, lite baktakt och som vanligt visar grabbarna en enorm talang gällande frasering och känsla för melodier. Så fort ni lyssnar några gånger så märker ni storheten i refrängen, den släpper dig liksom aldrig, något som blivit signifikativt för Caoticos musik. Ett album kommer i slutet av februari men än så länge får ni nöja er med videon som är mycket mycket fin och välgjord av Lampray och Bautafilm.

Om ni tycker att jag är sen med den här nyheten så beror det på att jag blev pappa för första gången i veckan. Antagligen det största man kan vara med om som människa. Att det blev en son som får heta Max känns i nuläget så självklart det kan bli, vi får bara hoppas att han inte ” bringing the noise, night after night after night” som den här Max gör.

Advertisements

Årets 20 bästa svenska låtar!

Egentligen kan man inte tävla i musik, och det ska vi inte göra heller, däremot ska jag delge er de 20 svenska låtar som har varit mina favoriter under 2011. Det är omöjligt att ställa låtarna mot varandra, att jämföra dom, väga för- och nackdelar. Man får helt enkelt ta varje låt för sig och rangordna dom efter hur lyckliga dom gjort mig under året. Omöjligt? Ja, en aning, men vi gör ändå ett försök.

Det finns en tanke att en artist endast får medverka en gång, på så vis så representerar låten även skivan, andra låtar är bara rent av fantastiska i sig.

1. Mattias Alkberg – Lys upp mig som en stjärna

Ligger storheten i Alkbergs kompromisslöshet? Eller ligger det i andra versens kraftfullhet som slår sönder oss totalt? Eller är det bara en jävligt bra låt? Sanningen ligger som ni förstår någonstans däremellan. Att Alkberg har gjort årets bästa skiva råder det ingen tvekan om. Han kommer så nära sanningen en svensk artist kan komma idag och när alliansen sålt ut våran sista folkhemsdröm så vet jag vem jag vill hålla i handen för att inte slå i botten.

2. Azure Blue – The Catcher in the Rye

Catcher in the Rye kunde lika gärna ha varit 2010 års bästa låt då den omfamnade hela den där hösten. Sen dess har den bytt skepnad och släpptes på debutskivan  Rule of Thirds  och det går inte att komma ifrån hur bra den här låten egentligen är. Fraseringen, melodin, drivet, texten, allting är så fruktansvärt bra. En sådan låt som aldrig släpper dig, när den väl fått grepp om dig. Stort!

3. Magnus Ekelund & Stålet ft. Jakob Hellman – Utan er

Det här året har handlat om män från Norrland som säger sanningen och Ekelund tillhör tillsammans med Alkberg en av  dom som stått stadigast. Utan er är en hyllning till det kollektivet man trots allt inte klarar sig utan. Norrländsk folkhemsromantik och en sällsynt insiktsfullhet blir tillsammans med ett kärt återseende av  Jacob Hellman inget mindre än er av årets bästa låtar. Som en slags Tusen Dagar Härifrån för 2011. Strålande!

4. Jonathan Johansson – Stockholm

Svårt att välja en låt från en skiva som är så fulländad i varenda spår, det är så slipat och välproducerat, så vackert, skört och bländade. Klagomuren gjorde min höst, och den växte sig bara större och större efter varje lyssning. Stockholm är ett textmässigt mästerverk, nog sagt.

5. Caotico – Brains Out – with Tove Styrke

Vi behöver mer än vemod och ångest i våra liv, vi behöver även dans och glädje. Ingen annan låt fick mig att dansa på samma sätt som Caoticos. Första singeln Back of my head var bra, andra singeln Lil´Wayne var strålande och vid tredje singeln så tar man in Idol-Tove och fullständigt spränger oss i bitar. Till och med Mick Jones hade varit stolt över den slingan.

6. Roffe Ruff-Prolog

Roffe Ruff väljer att hoppa från Älvsborgsbron när han står på toppen av sin popularitet. 2011 var ett udda år för majorna-sonen, inte bara det att Sjöberg spelade hans musik i P2, han uppmärksammades även i SVT´s Go´kväll när Pekka Heino, Sjöberg och Kapten Röd helt avslappnat snackar Roffe på bästa sändningstid. Vad hände där?. Hursomhelst så är Barrabas den bästa skivan i sin genre i år och Roffe säger mer om Göteborg i sin prolog än vad hela Göteborgs pop-scen säger tillsammans, det kan man aldrig komma i från.

7. ACT UTD-Bridges of Mostar

En bra poplåt är alltid en bra poplåt, man behöver egentligen inte säga mer än så. ACT UTD tänker inte uppfinna hjulet en gång till och fortsätter på den inslagna göteborgspop-vägen. Ingen dålig väg att gå på egentligen. Låten i sig är i min mening gudomligt bra, och att likna ett förhållande med ett bosniskt landmärke, briljant! För allt faller ju, men byggs upp igen.

8. Anton Kristiansson – Vi Förtjänar Att Bli Lyckliga (feat Martin Elisson)

Vi har stöpt och döpt Antons skiva hela året, är han pop? är han hiphop? är han skitnödig? är han rappens Marcus Birro? Skit i det nu, skivan är otroligt bra och han är antagligen den mest sevärda artisten vi har på gbg-scenen. Låten i sig är ett klassiskt relationsdrama som alla antagligen varit i, men det är dom små finesserna som skiljer en medioker kärlekslåt till något speciellt. Anton lyckas hitta dom små finesserna  hela tiden.

9. Summer Heart – Please Stay

David Alexander dök upp tidigt i våras med den här låten och då visste vi inte mycket om honom alls. Sedan dess har han spottat ut låtar och remixer i en rasande takt och det mesta håller riktigt god kvalité. Låten Please Stay är en elektronisk pop-pärla. Tar du dig bara förbi dom höga tonerna i början så kan du aldrig riktigt slita dig. Hans känsla för verser gör sig påtaglig här, det är det här drivet och energin man önskar fler av dagens trötta artister hade.

10. Le Bataillon Des Fous – Huckleberry Fou

Man får aldrig glömma lite rock, och Sveriges bästa rockröst finner vi i Gunnar Bramstång, kapellmästare i Österlens bästa band, Le Bataillon des Fous. Dom släppte ju en bejublad skiva 2010, dom var med i Nyhetsmorgon och skulle ta över världen med sin rockpoesi. Någonting gick dock inte som det skulle, Stockholm lovade mer än vad dom höll och man drog sig tillbaka på Österlen igen. När man släppte Huckleberry Fous i år så trodde man på en ny skiva, men det verkar inte vilja ta sig. Låten i sig är en riktig dänga i klassisk indie-rock tappning. En av årets mest spelade låtar förtjänar en topp 10 plats, utan tvekan.

11. Navet – For The Show

Ljuvliga Navet, dom visade med den här låten att dom är ett av Sveriges mest lovande popband. Det ser ljust ut, även i Stockholm.

12. Rigas – These Days

En lista utan musik från Årsta är ingen lista, Rigas kunde dock inte överträffa förra årets skiva men topparna på  Bring The Dead är riktigt höga.

13. Serenades – Birds

Indie-Sveriges supergrupp tog oss med storm med både skönsång och 7 000 stråkar när dom likt Fågeln Fenix reste sig ut askan. Nu väntar hela världen för Krunegård och Olenius.

14. Skansros – Felix

Stans bästa band släppte singeln Felix i mitten av december, ett smakprov inför skivan som kommer nästa år. Dom har dock dominerat mitt lyssnande under hela månaden. Det räcker långt

15. Jennie Abrahamson – Hard to come by – Radio Edit

Abrahamson fick med sin finfina låt mig att dansa hela Valborgshelgen, det var Vinbål á la Fayance och glada dagar på Friggagatans takterass. Den har lyckats hänga med under hela året och den visar bara hur bra Umeå har varit i år.

16. Autisterna – Sov

Klassisk Göteborgs-pop med stråkar och skönsång/falsksång, det slår liksom aldrig riktigt fel. Hela skivan Legender håller bra nivå och just Sov har varit soundtracket under mina mängder med tågresor under året.

17. Palpitation – We Don´t Need To, We Don´t Have To

Palpitation har gjort en av årets bästa skivor i  I´m Absent, You´re Faraway men den lyckades inte fånga några direkt toppar utan håller en jämn men hög nivå hela vägen.

18. Karl X Johan – Fantasies

Stockholmspojkarna i Karl X Johan hypades sönder under 2010 genom låten Flames, årets singel är minst lika bra och det bådar gott inför framtiden.

19. De Montevert – Skyll på mig

De Montevert har  gjort mig väldigt lycklig under året, hon har en lyrisk förmåga som står ut i dagens Sverige och vi hoppas att skrivkramp och liknande inte sätter stopp för henne 2012 som kan bli riktigt bra.

20. Friska Viljor – Come On

Friska Viljor har inte gjort mycket väsen av sig i mediasverige, men deras skiva är enligt mig klart underskattad, dock på gränsen till I`m From Barcelona-plojigt ibland.

Ja, så har mitt år varit, och det är klart att det finns andra låtar som kunde få vara med, men det är ändå dom här som speglat mitt år. Så börja inte snacka om Lykke Li o Maggio och allt det där, för det får ni så mycket av ändå.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att det är Nomethod Records som varit årets label, och Norrland varit dom som levererat mest, Umeå i synnerhet, men även Luleå. Det känns skönt att rikta blickarna någon annanstans ibland.

Lyssna på dom här 2011.

Gott nytt år!

2011; Caotico-Lil Wayne

Nästa vecka får ni listan på årets bästa svenska poplåtar, det är en lista jag antar att ni alla har väntat på. I stället för att fastna i ett myller av årets 10 000 bästa album på diverse sidor så ska jag ge er de låtar som berikat mitt liv under 2011.

Det finns en grupp som sedan första singeln har fått mig att dansa, och det är inte många grupper som får mig att vilja göra det.  Caotico – Brains Out – with Tove Styrke har förvisso blivit en monsterhit, men det finns en låt som ställer sig över den, så jag bjuder på den redan nu.

Caotico & Tove Styrke-Brains out

Ni vet ju hur mycket jag gillar Caotico, det har jag gjort sen första dagen jag hörde dom, det är så skönt att lyssna på musik som kunde vara så själlös och kommersiell men som egentligen bara är fylld av hjärta och glädje. Man skiter i musikens regler, man skiter i vad man ska göra och inte göra, man försöker bara spränga så många gränser som möjligt. Det är därför man tar in Tove Styrke, så fantastiskt okreddigt och ljuvligt på samma gång.

Om ni ser mig dansa i höst så gör jag det till Caotico – Brains Out – with Tove Styrke.

Missa inte heller den här dängan dom drog till med i sommras, den är episk!.

Caotico-Back of my head

Jag börjar gilla Umeå, jag vet inte varför, jag har kanske till och med alltid gjort det. Jag vet väl inte så mycket om den, jag har aldrig varit där iallafall. Jag känner till Steve Galloway och Holmön. Jag har en kompis som bor där med, men henne har jag inte träffat på två år. Jag börjar dock tro att jag har fått  nya vänner i björkarnas stad.

Caotico-Back of my head

Nomethod Records är ett bolag jag högaktar, jag gillar det dom gör och det är egentligen bara på grund av tidsbrist som ni inte fått veta mer om dom.

Det senaste är alltså bandet Caotico som är  bröderna Joel och Erik Dunkels tillsammans med den enormt begåvade producenten Alexander Juneblad. Deras nya singel Back of my head har redan blivit en hit på dansgolven runt om i Sverige och när den släpps som singel den 18e februari så borde den även bli en hit i era hem.

En bra låt är en bra låt, bra pop är bra pop, sånt går aldrig att komma ifrån. Det är sofistikerat och kontrollerat samtidigt som det finns en energisk nerv i det hela som gör den här trion kommer bli extremt intressant att följa under 2011. Jag gillar det här, jag tror på det här, lite mer energi bara, lite tyngre beat men lika smäktande röster och fina melodier, så har vi ett fint framgångsrecept.

I morgon är dom i Bullshit City för att diskutera skivkontrakt, jag kan tycka att dom kan be Anders Bagge  köra vidare i sin gräsklippare och istället köra racet själva, med hjälp av Nomethod.

Hur som helst så är det inte sista gången ni får läsa om Sture Dalström och pop i samma mening, i alla fall inte på den här bloggen.