Category Archives: göteborg

Alpaca Sports tar tillbaka stadens rykte!

För att väga upp sitt dåliga rykte så tvingas Göteborg spotta ut en musiksensation varje gång en muta tas emot. Man kan säga att Göteborg är som gud, han ger och han tar. Så med tanke på storleken på alla julbordsnotor och nyårssnittar så är det inte konstigt att dom ger oss något så bra som Alpaca Sports för att väga upp allt det där.

Alpaca Sports är Andreas Jonssons egna soloprojekt, och med hjälp av lokala musiker från band som Mattias Hellberg and the White Moose, the Fume och Windowkisser så har han spelat in två små poppärlor.

Just for Fun är en lekful och smått fantastisk liten poplåt med fin sång och fin melodi. Att låten har hitkaraktär skulle nog en kollega säga, och visst är det så.

I´ll never win är i samma snitt men här har han fångat Göteborgs bakgate-mentalitet i sitt lilla nötskal. Det är så vackert, ärligt och skört.

Bilden är tagen av Pär Möller.

Mycket nöje!

Advertisements

Stöd Daniel Gilbert, det är det minsta ni kan göra.

Florida har Mike Campbell, London har Mick Jones, New Jersey har Steven Van Zandt, Kalifornien har David Lindley, Kanada har Robbie Robertson, Norrköping har Carl Stefan Jonson, Stockholm har Janne Bark…

Och Göteborg har Daniel Gilbert.

Man kan välja att stå i skuggan av sin förgrundsfigur, men kan också välja att stiga fram och själv peka ut sin egen väg. Daniel Gilbert valde det sistnämnda och gav oss Daniel Gilbert – New African Sports, Soul Café Club No 1 2009. Jag skrev det då och jag skriver det igen, det är sällan man hör en skiva med så mycket hjärta, så mycket själ och så mycket liv. Det Gilbert gör är på riktigt, det kan i alla fall vi som sett honom live intyga.

Ur ett ekonomiskt perspektiv så är det kanske inte alltid rätt att gå sin egen väg, men skulle våra artister agera som nationalekonomins “the economic-man” så skulle vårat kära musikliv antagligen varit ganska dött.

Daniel Gilbert har kämpat i motvind i hela sitt liv om vi ska tro sagorna, och nu är det upp till oss att hjälpa honom så att han aldrig mer behöver pantsätta sin gitarr på masthuggstorget.

Nåväl, jag heter Daniel Gilbert och ända sen min gamle far slog in mitt musikaliska pannben med Oscar Peterson Trio har jag trott på, och förstått att musik i alla dess olika former berör och påverkar de flesta människor (åtminstone de med en själ). Då det var det tillsynes enklaste sättet att kommunicera med folk, började jag ganska tidigt att spela musik i olika former och med olika lyckat resultat. Broder Daniel blev mitt högstadium. Gymnasiet tillbringade jag på många olika skolor, FiestaThe Junior ochAugustifamiljen m.fl. Universitetsutbildningen hette Håkan Hellström och heter så fortfarande. Att jag nu ”startar eget” eller vad fan man nu skall kalla det kom väl sig från början av en slump. Att tid och möjlighet uppenbarade sig, jag insåg väl någonstans på vägen att jag sumpat de flesta andra chanser på ett vettigt jobb eller ett normalt liv. Jag sprang på min vän Per Stålberg och vi beslutade oss för några månader sen att försöka oss på ett samarbete.”

Vi som hört de nya låtarna vet vilken kvalité vi kan vänta oss, och ni om inte hört dom borde veta. Så gå in på Sell a Band och köp en andel i den nya skivan, det är det minsta ni kan göra. 10 euros, 20 euros, lite mer, lite mindre. Ni har ju trots allt levt med Gilberts gråtande gitarrer i över minst 10 år nu.

Jag köper en andel vid löningen, CSN gör  inte januari roligare än vad det är.

 

2012, ge mig något som brinner!

Nu är det 2012, ännu ett år som vissa artister ska förstöra för oss. I år tror jag nämligen att Björnstammen kommer förstöra det mesta, i år igen alltså. Därför vill jag att några andra artister ska träda fram och rädda detta år. Så jag ber nu till följande artister, geeeeeee mig något som brinner!

Gör mitt år!

Årets 20 bästa svenska låtar!

Egentligen kan man inte tävla i musik, och det ska vi inte göra heller, däremot ska jag delge er de 20 svenska låtar som har varit mina favoriter under 2011. Det är omöjligt att ställa låtarna mot varandra, att jämföra dom, väga för- och nackdelar. Man får helt enkelt ta varje låt för sig och rangordna dom efter hur lyckliga dom gjort mig under året. Omöjligt? Ja, en aning, men vi gör ändå ett försök.

Det finns en tanke att en artist endast får medverka en gång, på så vis så representerar låten även skivan, andra låtar är bara rent av fantastiska i sig.

1. Mattias Alkberg – Lys upp mig som en stjärna

Ligger storheten i Alkbergs kompromisslöshet? Eller ligger det i andra versens kraftfullhet som slår sönder oss totalt? Eller är det bara en jävligt bra låt? Sanningen ligger som ni förstår någonstans däremellan. Att Alkberg har gjort årets bästa skiva råder det ingen tvekan om. Han kommer så nära sanningen en svensk artist kan komma idag och när alliansen sålt ut våran sista folkhemsdröm så vet jag vem jag vill hålla i handen för att inte slå i botten.

2. Azure Blue – The Catcher in the Rye

Catcher in the Rye kunde lika gärna ha varit 2010 års bästa låt då den omfamnade hela den där hösten. Sen dess har den bytt skepnad och släpptes på debutskivan  Rule of Thirds  och det går inte att komma ifrån hur bra den här låten egentligen är. Fraseringen, melodin, drivet, texten, allting är så fruktansvärt bra. En sådan låt som aldrig släpper dig, när den väl fått grepp om dig. Stort!

3. Magnus Ekelund & Stålet ft. Jakob Hellman – Utan er

Det här året har handlat om män från Norrland som säger sanningen och Ekelund tillhör tillsammans med Alkberg en av  dom som stått stadigast. Utan er är en hyllning till det kollektivet man trots allt inte klarar sig utan. Norrländsk folkhemsromantik och en sällsynt insiktsfullhet blir tillsammans med ett kärt återseende av  Jacob Hellman inget mindre än er av årets bästa låtar. Som en slags Tusen Dagar Härifrån för 2011. Strålande!

4. Jonathan Johansson – Stockholm

Svårt att välja en låt från en skiva som är så fulländad i varenda spår, det är så slipat och välproducerat, så vackert, skört och bländade. Klagomuren gjorde min höst, och den växte sig bara större och större efter varje lyssning. Stockholm är ett textmässigt mästerverk, nog sagt.

5. Caotico – Brains Out – with Tove Styrke

Vi behöver mer än vemod och ångest i våra liv, vi behöver även dans och glädje. Ingen annan låt fick mig att dansa på samma sätt som Caoticos. Första singeln Back of my head var bra, andra singeln Lil´Wayne var strålande och vid tredje singeln så tar man in Idol-Tove och fullständigt spränger oss i bitar. Till och med Mick Jones hade varit stolt över den slingan.

6. Roffe Ruff-Prolog

Roffe Ruff väljer att hoppa från Älvsborgsbron när han står på toppen av sin popularitet. 2011 var ett udda år för majorna-sonen, inte bara det att Sjöberg spelade hans musik i P2, han uppmärksammades även i SVT´s Go´kväll när Pekka Heino, Sjöberg och Kapten Röd helt avslappnat snackar Roffe på bästa sändningstid. Vad hände där?. Hursomhelst så är Barrabas den bästa skivan i sin genre i år och Roffe säger mer om Göteborg i sin prolog än vad hela Göteborgs pop-scen säger tillsammans, det kan man aldrig komma i från.

7. ACT UTD-Bridges of Mostar

En bra poplåt är alltid en bra poplåt, man behöver egentligen inte säga mer än så. ACT UTD tänker inte uppfinna hjulet en gång till och fortsätter på den inslagna göteborgspop-vägen. Ingen dålig väg att gå på egentligen. Låten i sig är i min mening gudomligt bra, och att likna ett förhållande med ett bosniskt landmärke, briljant! För allt faller ju, men byggs upp igen.

8. Anton Kristiansson – Vi Förtjänar Att Bli Lyckliga (feat Martin Elisson)

Vi har stöpt och döpt Antons skiva hela året, är han pop? är han hiphop? är han skitnödig? är han rappens Marcus Birro? Skit i det nu, skivan är otroligt bra och han är antagligen den mest sevärda artisten vi har på gbg-scenen. Låten i sig är ett klassiskt relationsdrama som alla antagligen varit i, men det är dom små finesserna som skiljer en medioker kärlekslåt till något speciellt. Anton lyckas hitta dom små finesserna  hela tiden.

9. Summer Heart – Please Stay

David Alexander dök upp tidigt i våras med den här låten och då visste vi inte mycket om honom alls. Sedan dess har han spottat ut låtar och remixer i en rasande takt och det mesta håller riktigt god kvalité. Låten Please Stay är en elektronisk pop-pärla. Tar du dig bara förbi dom höga tonerna i början så kan du aldrig riktigt slita dig. Hans känsla för verser gör sig påtaglig här, det är det här drivet och energin man önskar fler av dagens trötta artister hade.

10. Le Bataillon Des Fous – Huckleberry Fou

Man får aldrig glömma lite rock, och Sveriges bästa rockröst finner vi i Gunnar Bramstång, kapellmästare i Österlens bästa band, Le Bataillon des Fous. Dom släppte ju en bejublad skiva 2010, dom var med i Nyhetsmorgon och skulle ta över världen med sin rockpoesi. Någonting gick dock inte som det skulle, Stockholm lovade mer än vad dom höll och man drog sig tillbaka på Österlen igen. När man släppte Huckleberry Fous i år så trodde man på en ny skiva, men det verkar inte vilja ta sig. Låten i sig är en riktig dänga i klassisk indie-rock tappning. En av årets mest spelade låtar förtjänar en topp 10 plats, utan tvekan.

11. Navet – For The Show

Ljuvliga Navet, dom visade med den här låten att dom är ett av Sveriges mest lovande popband. Det ser ljust ut, även i Stockholm.

12. Rigas – These Days

En lista utan musik från Årsta är ingen lista, Rigas kunde dock inte överträffa förra årets skiva men topparna på  Bring The Dead är riktigt höga.

13. Serenades – Birds

Indie-Sveriges supergrupp tog oss med storm med både skönsång och 7 000 stråkar när dom likt Fågeln Fenix reste sig ut askan. Nu väntar hela världen för Krunegård och Olenius.

14. Skansros – Felix

Stans bästa band släppte singeln Felix i mitten av december, ett smakprov inför skivan som kommer nästa år. Dom har dock dominerat mitt lyssnande under hela månaden. Det räcker långt

15. Jennie Abrahamson – Hard to come by – Radio Edit

Abrahamson fick med sin finfina låt mig att dansa hela Valborgshelgen, det var Vinbål á la Fayance och glada dagar på Friggagatans takterass. Den har lyckats hänga med under hela året och den visar bara hur bra Umeå har varit i år.

16. Autisterna – Sov

Klassisk Göteborgs-pop med stråkar och skönsång/falsksång, det slår liksom aldrig riktigt fel. Hela skivan Legender håller bra nivå och just Sov har varit soundtracket under mina mängder med tågresor under året.

17. Palpitation – We Don´t Need To, We Don´t Have To

Palpitation har gjort en av årets bästa skivor i  I´m Absent, You´re Faraway men den lyckades inte fånga några direkt toppar utan håller en jämn men hög nivå hela vägen.

18. Karl X Johan – Fantasies

Stockholmspojkarna i Karl X Johan hypades sönder under 2010 genom låten Flames, årets singel är minst lika bra och det bådar gott inför framtiden.

19. De Montevert – Skyll på mig

De Montevert har  gjort mig väldigt lycklig under året, hon har en lyrisk förmåga som står ut i dagens Sverige och vi hoppas att skrivkramp och liknande inte sätter stopp för henne 2012 som kan bli riktigt bra.

20. Friska Viljor – Come On

Friska Viljor har inte gjort mycket väsen av sig i mediasverige, men deras skiva är enligt mig klart underskattad, dock på gränsen till I`m From Barcelona-plojigt ibland.

Ja, så har mitt år varit, och det är klart att det finns andra låtar som kunde få vara med, men det är ändå dom här som speglat mitt år. Så börja inte snacka om Lykke Li o Maggio och allt det där, för det får ni så mycket av ändå.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att det är Nomethod Records som varit årets label, och Norrland varit dom som levererat mest, Umeå i synnerhet, men även Luleå. Det känns skönt att rikta blickarna någon annanstans ibland.

Lyssna på dom här 2011.

Gott nytt år!

Johannes Vidén & the bluebird association-Day of Defeat EP

Julen för tre år sedan är mest känd som den  julen då vi blev av med Alf Robertson men Göteborgs musikscen led inte bara förluster den vintern. Det var även då som Johannes Vidén bildade sitt Bluebird Association och lade grunden till en EP som aldrig riktigt fått se dagens ljus i en officiell skepnad, fören nu.

När jag för två år sedan fann Johannes Vidén så var det främst låten Johannes Vidén & Bluebird Association – It’s Alright som fick mig att tro och hoppas på något stort. En tro och förhoppning som fortfarande hålls vid liv och kommer kulminera den 28e mars då den riktiga debutskivan kommer, på svenska. För samtidigt som Vidén arbetat på sitt svenska material så har han givit oss sina gamla engelska pärlor från en svunnen tid. Den lite mer nertonade Townes van Zandt-inspirerande skivan Seabird är inte bara historien om en förlorad generation som försöker söka sanningen i något förljuget, det omfamnas av en avskalad ljudbild med inslag av både smäktande trumpeter och skickligt gitarrspel.

Day Of Defeat EP som alltså släpptes på Spotify i dagarna är inget nytt under solen för oss som kan Vidéns musik, men den är fortfarande lika bra som den var för två år sedan när jag för första gången fick stifta bekantskap med The Bluebird Association. Redan i inledande titelspåret Day of Defeat så visar man prov på stor musikalitet och känsla för melodier med en otroligt vacker pianoslinga. Det hela känns som ett stort epos och nyss nämnda It´s Allright står ut lika starkt idag som den gjorde för två år sedan. Det vilar ett slags tidlöst skimmer över den här sortens musik, och tack vare Vidéns känsla så känns det aldrig förlegat eller påklistrat, det är inte alla artister som kan fånga det.  Resten av ep´n fortsätter på en mer nedtonad stig men håller sig fortfarande lika intressant tack vare melodierna som följer textens alla krokar, det är som om man tog New York till Austin. För på samma sätt som det är avskalat och melankoliskt så är det storartat och ambitiöst. Det är helt enkelt en väldigt trevlig liten EP som antagligen kommer följa med mig i resten av livet. Det är inget dåligt betyg det

 

Ram di dam-Different Beat

Så här kan det gå när en ung man från Haga tar med sig sitt band och åker till Hammarkullen.

Ram Di Dam – Different Beat

Skansros-Felix

Stans bästa band släpper kanske årets mest efterlängtade singel, och dom gör det med besked. Skansros – Felix släpptes idag på både i-tunes och spotify och är en försmak på skivan som släpps 22e februari på stans bästa label Luxury.

Singeln Felix som enligt uppgifter endast var 10 sekunder för kort för att få headlina Melodifestivalen får istället se dagens ljus redan nu. Det är något vi tackar ödmjukast för. Det är ju något visst med Skansros, dom har ett sätt att grabba tag i en , och sen aldrig släppa taget. Debutskivan från 2009 inleder med det mästerliga eposet Ett Sätt Att Se På Saker och sedan bär det iväg, som ett spjut genom Andra långgatan upp på Skansen Kronan och tillbaka. Den tar oss vidare upp i Masthugget, förbi Bockhornets Livs vidare upp förbi gläntan, observatoriet och sedan ner via Plikta till långgatorna längs med rävarnas paradis i Nordostpassagen.  Det är där någonstans vi landar efter 10 låtars eufori, och då är deras bästa låt Skansros – Drömmen Om Skansros inte ens inräknad, den sparar vi till besöket på Tommys Livs.

 

 

Felix Andersson, sångare och frontfigur i Skansros är inte bara det närmsta Morrissey vi kan komma i det här landet, han är även den mest underskattade textförfattaren på hela popscenen. Den ytterst ödmjuke och sympatiske huvudpersonen skulle aldrig erkänna det själv, men nästkommande album kommer antagligen bli 2012 års bästa skiva.

Singeln Felix vittnar minst sagt om det, det finns en kraft och energi i låten som kör över oss, på ett väldigt mjukt och vänligt sätt. Den växer mer och mer vid varje lyssning och min beundran för Skansros vill aldrig ta slut.

Stans bästa band!

Klifton Filente-Breaking the clouds

En levande stad är en stad i förändring, och dess musikliv följer samma mönster. Men varken staden eller musiken är värt någonting om man inte värnar om det som varit. Att ta till vara på historien är minst lika viktigt som att ständigt förnya. Därför är det skönt att bo i en stad med ett musikliv som både är historiebevarande och innovativt. Där någonstans finner vi Klifton Filente som med dofter av 60-tales harmoni i Paul Simons anda blandat med en smula Jackson Browne och Kalifornisk melankoli. Den nya skiva Breaking the Clouds är så behaglig att lyssna på och lika mjuk i rörelserna som den första snön. Lika lätt, bräcklig och sårbar, fylld av hopp, längtan och oro. Allt detta fångas redan i första låten Foremost of the Westeners och sedan fortsätter det genom samtliga 8 spår. Jonas Lundvall som han egentligen heter beskriver kärlekens långa och krokiga väg genom  kampen, förlusten, vägen tillbaka och vägen ner igen. Något vi alla kan känna igen oss i.

Det hela är välproducerat och Klifton Filentes fjärde skiva sedan han gick solo (efter The Winston Solution) är i min mening den bästa och det kan även vara början på något stort. Så ladda ner skivan på hans bandcamp och njut vidare där.

 

 

 

 

 

 

 

 

Klifton Filente på Spotify.

Daniel Gilbert leder oss, taktfast.

Ingen gör mig lyckligare än Daniel Gilbert, så är det bara.

Jag och många med mig längtar starkt efter nya skivan!

Henrik Wermelin bjuder på Julfest i Gårda

Jag skrev om Henrik Wermelin i våras när han skulle spela med Frida Selander och tipsade i samma stund om singeln People who die. En utomordentligt bra singel enligt mig, nattsvart text till glada toner, precis så som livet brukar vara.

Sundsvallssonen och den gamle punkarn Henrik Wermelin som numera aldrig någonsin tar ett enda steg utanför Gårda. Han har sett vad som finns på andra sidan Mölndalsån, och han vill inte vara en del av det. På så sätt så är det upp till oss att ta oss över Gårda-mississippin för att få ta del av hans musik, och det gör vi så gärna.

Lördagen den 17e December är det Julfest i Studio Chanslös regi, det lär bli episkt vackert med både granar, glögg och kultur i alla dess former. Läs mer på Facebook-eventet och ta er sedan dit, det är värt det.

Lyssna och ladda hem här!