Tag Archives: steso songs

Ny singel från Steso Songs!

Fantastiska Steso Songs som jag skrivit om en del gånger, läs gärna det här;

https://queclub.wordpress.com/tag/steso-songs/

Steso Songs – Od #2 är alltså hennes nästa singel från den eminenta skivan  Steso Songs – Now It´s Dark. Har du lyssnat på skivan så finns det inte något nytt under den solen då vi redan kan den låten, men så enkelt ska det inte vara. Som b-sida ligger det en ny version av skivans starkaste spår Tonight It´s Oh Too Dark som låter väldigt bra. Det är ett helt annat driv och en helt ny kraft i låten, välproducerat och avskalat samtidigt som det är storartat. Jag gillar det här och det borde även ni göra. Låten ligger uppe på hennes myspace men då jag tycker att ni ska stödja det hela så ska ni gå in och köpa den här

http://www.klicktrack.com/lyckan/releases/steso-songs/od-2-single?ar=Steso+Songs

http://www.myspace.com/stesosongs

Advertisements

Steso Songs på Jazzhuset på Lördag 10e April

När jag nu lägger upp ett tredje inlägg i rad som berör Luxury så är det väl lika bra att jag även lägger upp den här

Andra lördagen varje månad så intar Luxury och Rasmus Hansén Jazzhuset i Göteborg. Denna lördagen så bjuder man in en av Que Clubs favoriter Steso Songs.

Vi har skrivit om henne flera gånger, bland annat här

https://queclub.wordpress.com/2010/02/17/steso-songs-now-it´s-dark/

Så någon närmare presentation behövs inte. Frågan är om hon kör med sitt piano och sedan playback på resten eller om det blir med fullt band. Det förstnämnda brukar bli fantastiskt bra men det är aldrig fel att prova nya grepp.

18 år. 60 kronor innan klockan elva, sen 80 kronor

En 20-lapp till grabben i garderoben och sedan är det bara till och må bra, unna dig lite southern comfort också.

Det blir bra det här, vi ses där..


Lever på gränsen till förintelse..

Göteborg visar upp sig från sin allra bästa sida denna veckan, jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det här.

Eller egentligen är det på torsdag det börjar för att sen spåra ordentligt på lördagen. Som jag skrev tidigare så spelar BOADirrty Records på torsdag, sedan är det en Mässa i Hagakyrkan med Dylan-tema. När sista bönen är lagd där så går Elias & the Wizzkids på och fortsätter Handen på Hjärtat stafetten på Pustervik. På Klubb Svanen är det även Ironville och Skatan som står för underhållningen.

En bra torsdag alltså, men om du är efterbliven vilket några är så kan man gå till Trädgårn och se Lamb of God eller till Gossip på Schlagerbar istället.

På fredag är det dags igen för att gå i kyrkan, denna gång Annedalskyrkan för att se Eldkvarn spela sig fram längs Via Amore. Hade jag inte varit där, så hade jag varit på Musikens Hus och sett Tony Curtis på klubben Jamrock XXL. Eller så hade jag tagit vagnen till Gamlestan och till Kulturhuset Underjorden där Luxury har fest, på scen står ju även fantastiska My Darling YOU!. Jag hade även kunnat se mig själv på Pustervik dansar och ler där Jonas Schwartz spelar.

För den efterblivne finns även här alternativ och alla dom finner ni på Avenyn.

Aaah, nu når vi Samstag, Grande! som Birro skulle sagt. Min tanke var att se min stora favorit Karin Ström spela i foajébaren tillsammans med Magnus Weideskog men det har uppkommit ett flertag konkurrenter. Slagsmålsklubben bjuder upp till handgemäng på Kårhuset, dit hade jag gärna gått om det inte vore för den överhängande risken att springa på en chalmerist. Hua.

Näe, nu är det alltså Sticky Fingers som bjuder upp till dans, både där uppe och där nere och antagligen även på sidorna med. Där nere spelar Zackarias sin fantastiska Norrköpings-pop uppbackade av Göteborgsbandet The Shiloh. På topfloor är det Woody West som lockar Josh Rouse ur sin Spanien-exil, Rouse som egentligen kommer från Nebraska gillar vi väldigt mycket. Steso Songs ska agera förakt och det får mig att bli alldeles knäsvag, då jag uppenbarligen älskar henne.

Att man sedan hamnar på Ritz på småtimmarna känns ganska solklart, vill ni träffa mig där? kolla efter den enda killen som beställer en Geting i baren.

På Söndag sover vi, och äter stek hos mamma.

Som ni märker finns det alternativ denna helgen. Jag återkommer med lite matnyttigare texter senare i veckan.


Steso Songs-Now It´s Dark

Jag skrev om henne förra veckan, när vi såg henne på Pustervik tillsammans med Hästpojken och Franska Trion, idag släpptes alltså hennes nya skiva Now It´s Dark på bolaget Lyckan/Border. Den hade inte ens kommit upp i hyllorna hos Bengans när jag va där och köpte ett exemplar. Vi känner redan igen fyra av låtarna från EP´n som kom 2008 och då hade hon redan hunnit med att bli en stor myspace-hype samt vara förakt till Marit Bergman, om Bergman jobbar för att stärka unga tjejers självbild så jobbar Steso Songs på ett lite annat sätt, fast med samma mål.

Steso, Stesolid, Diazepam, bensodiazepiner, i folkmun benzo eller flödder, vanligare än man tror och inget man heller skyltar med. Därför känns det fantastiskt att Karolina Stenström inte hymlar om någonting.

Sångerna är becksvarta, det är överdoser, självmorg, fyllor, självförstörelse, urkukningar, trasiga förhållanden och framförallt så är det riktigt riktigt vackert. Jag försöker påtala att det finns två sorters människor, dom som är lyckliga och olyckliga i det lyckliga, samt dom som är lyckliga och olyckliga i det olyckliga. Göteborgsscenen har i alla år stått för det senare, medan Stockholmsscenen för det förstnämnda, om man ska hårddra det. Karolina Stenström faller under Göteborgsmentaliteten, översätt en random text, gör den till schlager och vips så hade den platsat på den senaste Hästpojken skivan.

En annan sak som höjer skivan är arrangemangen, hon kunde gjort musiken i stil med texterna, hon kunde kört över oss totalt och lämnat oss med inget annat än en uppskurna handleder, lite som efter att man lyssnat på Natt klockan 12 på dagen med Pst/Q. Musiken skänker dock ett helt annat ljus över låtarna, arrangemangen inger hopp och glädje, en sorts strävan att  någon gång bli lycklig, i det olyckliga. Det finns något jävligt vackert i det med.

Texterna blir tillsammans med musiken i sig en ganska surrealistisk upplevelse, lyssnar man på The Worse utan att lyssna på texten i sig så förvandlas det plötsligt till en riktigt bra pop-dänga som skulle kunna göra sig i vilket sammanhang som helst, men så enkelt är det inte. När raden om att hoppa från den där balkongen kommer så blir man påminda om det becksvarta igen. Det kommer liksom aldrig försvinna, det är därför vi aldrig kan bli lyckliga i det lyckliga.

Man läser olika reaktioner på skivan och märker att många förkastar storheten i skivan och försöker få det till ett juvenilt rop på hjälp, någon annan tyckte att det var motsägelsefullt med mörka texter och glada melodier. För att citera Dylan; don’t criticize What you can’t understand.

Det är inte bara en viktig skiva i den bemärkelsen att den sätter spotlighten på unga tjejers depressioner och drogproblem, skivan är för er, precis som hon antyder i den näst sista låten This is for you girls. Skivan är även en riktigt bra popskiva, med vackra pianoslingor och vacker sång, välarbetade arrangemang och som vi redan varit inne på, fantastiska texter.

Perssons Pack – Sångare Utan Orsak känns aktuell på något sätt

Steso Songs – Now It´s Dark

http://www.myspace.com/stesosongs

http://kritiker.se/skivor/recension/?skiva=Steso_Songs__-__Now_It%27s_Dark

Indiepop-bonanza som om det vore vilken torsdag som helst..

Nu är det officiellt, jag är the hardest working bloggare in showbiz!. Hästpojken stod fortfarande  kvar på scenen och tog emot den exalterade hemmapublikens jubel när jag med alerta steg tog mig upp för trappan till Jazzhuset och Klubb Svanen. Den sedvanliga Fidel Castron i baren byttes ut mot en öl och första klunken rann ner samtidigt som Liechtenstein entrar scenen. Som taget ur en film.

First thing first, Pustervik var packat på folk, dom hade antagligen kunnat sälja ett hundratal biljetter till, nästa gång dom spelar i Göteborg föreslår jag topfloor. Steso Songs gjorde vad hon kunde, låtarna vid pianot satt perfekt men hennes sköra röst kom inte riktigt fram i dom snabbare låtarna. Vi inom journalistkåren (!) som stod längst bak hörde inte mycket om vad hon sa mellan låtarna, men det skyller vi på ljudteknikern, det gör vi alltid. Tyvärr så överröstade sorlet sången och jag är osäker på om detta är rätt scen för henne, tror hon behöver en lokal med bättre akustik, då kan det bli riktigt bra. Som jag redan sagt så tror jag hennes nya skiva kommer slå rejält. Den verkar vara riktigt bra.

Samtidigt står Franska Trions pianist Matti Ollikainen och dricker rödvin i andra änden av baren och när dom sedan kör igång sin grej så ser man hur förvirrade landsortspopparna blir. –Ska han verkligen sjunga sådär?

Man skulle ju kunna tro att trion skulle få ett uppsving när Hellström spelade dom i “Dom kallar oss artister” men det verkade inte riktigt ha tagit fart bland kidsen, men det kommer väl det med. Personligen älskar jag det dom gör och dom kommer alltid ha en stående inbjudan till att dricka damme-jeanne vin hos mig.

Det krävdes dock att Hästpojken skulle gå på för att få igång publiken som i sedvanlig ordning stod längst med väggarna, det är även det ja gillar med pustervik, hur man kan stå längs väggarna, minns hur Timbuktu stod och viftade med en handduk under hela Dj-Premier konserten för några år sedan. I övrigt vet jag inte om jag gillar pustervik, eller, jo, eller lite kluven e jag, jag älskar det som görs på pustervik, men dom här jävla platsglasen får mig att må dåligt. Glaskross är halva grejjen när man går ut.

Hästpojken varvar gamla pärlor och nya låtar på ett härligt sätt, Shane Mcgowan har nog aldrig gjorts bättre och jag tror varenda en i publiken skriker ut hur man har varit full på Liseberg och knarkat i Flemmingsberg, dom flesta har nog bara gjort det förstnämnda, jag har iallafall inte varit i Flemmingsberg men jag har både varit full och knarkat på Liseberg så det kanske räknas ändå.

Mellansnacket sitter riktigt bra och sättet som Martin E för sig på scenen är helt oslagbart, jag gillar även hur Pontus på synten står och fliker in one-liners i sin något neddämpade mick. Jag gillar honom, tycker han borde prata mer, skulle till och med kunna tänka mig att ge honom ett radioprogram, fast då skulle han väl tjöta hål i huvudet på oss.

Katarina är ett hål, som är min favoritlåt på skivan var även bäst igår kväll,raden “Även om livet är förjävligt ibland…” är helt magisk. Det slog mig när man såg folket hur talande allting var för Göteborgsmentaliteten, jag var stolt där, i några sekunder iallafall. Dom riktiga journalisterna gillar ju att snacka om kungar av olika saker, Håkan har ju då alltid varit kungen av Göteborg men nu när han istället blivit kung av hela Sverige så tänker jag på riktigt Aftonbladet-vis utnämna Martin Elison till kungen av Göteborg. Både lite fjantigt och klyschigt men jag får stå för det.

Träffade även Augustifamiljens kapellmästare Stefan Sporsén där bak i bruset, han var där på studiebesök då han ska ta över pianoverksamheten under två veckor när Franska Trion-Matti  ska ta semester i Provence eller något.

Nästa gång jag ser Hästpojken blir nog på Peace & Love men gårdagen gav mersmak och jag kan tycka att alla borde gå och se dom om ni får chansen. Dom spelar som sagt i Jönköping i kväll så jag tycker att ni där kan hoppa över kvällens fredagsmys eller frikyrkliga studiecirklar och ta några roppar med några ljumna folköl och bege er till Bongo Bar.

Caligula avslutade kvällen på Pustervik och några snabba steg senare satt vi i en taxi utanför Jazzhuset där Göteborgs bästa tjejband ska på sten. Några efterblivna landsortskids framför oss i dörren fick mig nästan att tappa det då dom tyckte att allt skulle vara gratis bara för att man står på gästlistan. Speciellt om man hela tiden påpekade att man stod på gästlistan. Men inte skulle väl det störa min kväll? nej nej.

Jag tycker verkligen att Liechtenstein (som jag aldrig kommer lära mig att stava) är fantastiska.Deras scenspråk är fantastiskt, inga flirtiga poser och klichéartade konster med instrumenten. I journalistvärlden blir det alltid ett sånt liv när en grupp som helt består av tjejer dyker upp, jag minns när jag fick äran att se Face-84 på mitt jobb för några år sen, 4 snygga tjejer som spelade covers, alla hyllade dom och det skulle bli melodifestivalen och hela rasket. För att väga upp sina musikaliska tillkortakommanden så poserade man väldigt sensuellt och gitarristen visade att hon minsann kunde spela med gitarren på ryggen. I Liechtenstein så poserar man fan ingenting, och det gör mig genuint glad, man spelar sin fantastiska musik, som den ska spelas och det kommer man väldigt långt på. Jag hoppas och unnar dom större framgångar i framtiden, en singel ska tydligen vara på gång i vår som verkar lovande, en skiva på det vore ju gött.

Så går det alltså till när två av Göteborgs bästa band spelar på en torsdagskväll. Nu är det fredag, kanske hinner skriva en liten fredagsrapport sen så ni vet vad ni ska göra i helgen. Jag ska nämligen jobba, man måste ju ta lite samhällsansvar ibland.

Torsdagar berikar mitt liv!

Torsdagar e bra dagar, har alltid gillat torsdagar, inte bara för att the latest issue of Proletären ligger på hallmattan. Denna torsdagen e dock speciell, inte bara för att den allmäna pensionen kom i sitt orangea kuvert, det står förresten att jag har sparat ihop 135 000 kr, hur har det gått till? Jag har i allafall inte gjort det och kan man casha ut det nu istället? Jag e lite osäker på att jag får uppleva pensionen ändå.

Hur som helst, i kväll är det alltså dags för Hästpojken att komma hem till Göteborg, efter spelningar i Luleå, Jokkmokk och Piteå så kan det nog vara skönt att landa lite i vintersoliga Göteborg innan det bär av till bibelbältet i morgon.

Ska man spela på hemmaplan så ska man fan göra det ordentligt. så därför har man bjudit in Franska Trion och Steso Songs.

Franska Trion, dom som tycker illa om dom fattar antagligen inte vad det handlar om, dom är helt genialiska. Jag kommer att tänka lite på Gunder Hägg, legendarerna från Stockholm Norra.  Jag har aldrig sett Franska Trion live så det ska bli intressant det här.

Steso Songs, eller Karolina Stenström, ska också spela ikväll. Den gamle Myspace-hypen som 2006 var förband till Marit Bergman. Några singlar och en EP har hittils blivit släppta och nästa vecka kommer hennes debutalbum Now It´s Dark, några låtar kan du redan hitta här Steso Songs – Steso Songs.

Det kommer komma mer om hennes skiva nästa vecka när vi har den i handen, hon kommer även följa med Hästpojken på flera spelningar denna vända. Jag är ganska säker på att vi kommer höra mer från henne. Det är bra det här.

Hästpojken behöver väl ingen närmare förklaring, ett av favoritbanden här på Que Club, deras senaste skiva rullar fortfarande lika flitigt och låten Katarina är ett hål är helt klart något av de bästa jag har hört i Sverige. Textmässigt är det ett mästerverk och om Winnerbäck kan vinna pris som årets textförfattare så borde Hästpojken få det i resten av deras liv. Jag tycker det är vackert att vara närmare 30 och ändå sjunga om benzo.

Det blir en bra kväll det här. och i morgon väntas en recension från Göteborgs största musikblogg, enligt mig iallafall.

Pustervik öppnar vid 1900, kan tänka mig att övervåningen öppnar vid 20.30 och att första akten går på vid 21.30. Köp förköp!

Vi avslutar med att citera Per Persson, en sångare med en orsak, kan aldrig sjunga falskt!

så slipper vi den diskussionen.

http://www.myspace.com/stesosongs

http://www.myspace.com/franskatrion

Hästpojkens myspace är för dålig för att bry sig om att länka, dom e för stora för sånt, eller för bakfulla och lata…