Tag Archives: eldkvarn

Jag väntar på nått stort!

Advertisements

Plura och Carla är mondäna i Göteborg

Wilhelm Stenhammar ligger nog och njuter på Mariebergskyrkogården i Majorna på fredag när Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus äntligen används till något vettigt. Då Chalmers besudlat lokalen med sina spex under flera år och endast ett fåtal respektabla artister kommit till så ska nu äntligen väl valda delar ur Göteborgssymfonikerna få jobba med något vettigt.

Senast Plura var i Göteborg så var det tumultartat, jag antar att han kommer hålla sig inomhus, bakom låsta dörrar under torsdagskvällen.

Fan nu vann en jävel 5 miljoner på Triss på tv. Kanske han kan köpa en snygg Lyle&Scott tröja istället. nog om det.

Hur som helst, Plura väljer finkultur när han ska till Göteborg, antingen Storan, Lorensbergsteatern, Annedalskyrkan eller Konserthuset, ingen spelning på Murveln där inte. På fredag tar han med sig sin bror Carl Stefan Jonsson till Stenhammarsalen för en konsert med delar ur GSO. Gillar ni Eldkvarn så är det här ett givet event. Är ni nyfikna på hur det kan låta så borde det bli åt det här hållet.

Det låter som om det vore en film i början, och visst är låten lite av en film i sig. En av de bästa någonsin iallafall.

Biljetterna torde ligga på 200 kr ungefär, och det är la inte så mycket om man jämför med Joel Alme som tar närmare 250 kr för sin spelning på Trädgårdsförening. Om jag befinner mig i Stenhammarsalen på fredag återstår att se, för mig egen del lutar det åt Pustervik där vi ska dansa och le, men mer om det ikväll.

Dom står på scen vid 21.00 och den lilla baren med den lilla flaskölen öppnar en timme innan ungefär.

En del gator går åt helvete, en del går upp i himlen

Då var man hemma efter några dar i Das Vaterland, fortfarande enormt besviken över att ha missat så mycket i helgen, Karin Ströms konsert grämer mig mest, samt Eldkvarn så klart. Sedan fattar jag inte varför det är sådant liv om Pluras lilla torsdagskväll, Plura har göttat i alla år, lite mindre nu än på 80-talet kanske men har man en gång varit nere i kokset så är det ganska lätt att falla tillbaka i det.  Va fan, han va ute o tog en bläcka i Göteborg, klart fan han ska ta sig en göttepåse om han vill det. Sen att han köpte 4 gram kan man la ifrågsätta kanske, men det e Plura det, Livvin it large!.

Jag ska dock inte romantisera det, eller stödja det heller för den delen, men det är en jävla hetsjakt nuförtiden. Han kände väl att han har blivit för folklig på sistone och ville riva ner den där helylle-bilden av sig själv. Det hade jag med gjort.

En dag föddes jag i Hunger, och jag har alltid bett om mer

Han ska va med i Skavlan på fredag, världens sämsta Skavlan som frågar Kat von D om man kan tatuera sig själv och om det gör ont. Sicken skjutjärnsjournalistik. Sen att han behandlade Thorsten Flinck som skit är helt otroligt. Skavlan ska la driva kokainhistorian till sin yttersta gräns istället för att fokusera på det som är viktigt.

Och vad är det då som är viktigt, jo det här;

Sluta dröm om det ljuva livet…

Det fanns en tid då jag var lycklig, då livet kändes meningsfullt, då man skrev sådana här texter

https://queclub.wordpress.com/2010/03/09/lever-pa-gransen-till-forintelse/

Jag vaknade i morse med hopp och längtan i kroppen men allt det där förstördes när jag hörde Joel Alme´s No Class dundra ut ur mobilen. Allt det fina jag kände inför helgen raserades av chefens röst. Jag är en slav under kapitalets vingar, imperialism och fascism kommer förgöra mig.

Jag kommer förvisso bli rik men det är ytterst oväsentligt om man ser till vad jag går miste om. Så farväl BOA, Eldkvarn, Zackarias, Karin Ström och allt det andra jag nu kommer missa i helgen. Jag kommer hem på måndag. Då ses vi igen.

I ren frustration var jag tvungen att köpa  10 skivor med bl a Rigas, Liechtenstein, My Darling YOU!, Mont mardié. Kite, The Berndt och Elias and the Wizzkids mfl.

Dom flesta har rullat för länge i spotify att dom va värda en plats i skivhyllan. Så nu är jag glad igen.

Glad, men inte lycklig.

Du kommer aldrig va med om det

Pluralismen är bestående

Vi fick precis bevittna ett stycke musikhistoria på tv8, Mauro och Pluras Kök.

Att Plura har ett stort matintresse vet vi redan, hans kokbok är den enda kokbok i mitt hem som platsar i den riktiga bokhyllan medan Zazzi och dom andra får trängas mellan micron och väggen. Vi vet även att Mauro gillar att ta in dyra viner med pengar från hans feta Stim-konto. Så Pluras kokkonst och Mauros alkoholkonst tillsammans med Håkan Hellström kan inte bli något annat än bra. Lena PH var med hon med, men jag tyckte nog inte hon tillförde så mycket. Det kan å andra sidan inte va så lätt att göra sig hörd i det gänget.

Ett stycke tv-historia blev det även när Håkan drog av Ta min Hand, en av Eldkvarns i särklass bästa låtar från en av deras bästa skivor, Himmelska Dagar.

jag blir så glad av Plura, alltid, hans böcker, hans blogg och hans musik. DVD´n Svart Gig har spelats flitigt här hemma och efter dagens program så åkte den på igen, just nu drar brodern Carl Stefan Jonsson iväg sin dänga Jag följer den väg. Minns att jag stod och gastade efter just den låten när dom spelade på Älvsborgs Fästning 2008. Det var en trevlig kväll, sommarsolen låg fin över hamnen och jag var full som ett as. Tror bestämt jag spydde på en mur under finalen, det skulle dock inte hindra mig från att springa in backstage och berätta för varenda medlem att dom minsann var bäst i världen på just sitt instrument. Det hela eskalerade när jag frågade trummisen Werner Modiggård om det va skillnad att turnera med Eldkvarn och med Lundell (då han hade trummat för lundell några gånger på 80-talet). Nördigt så det förslår, jag blev nog vänligt med bestämt avvisad från platsen. Finns lite härliga bilder därifrån men ni får nöja er med denna.

Hur som helst, åren runt 2006-2008 var Eldkvarn en stor del av mitt liv, jag var i det närmaste besatt, helt förtrollad och jag tyckte att varenda låt var det bästa som skrivits, det tyckte inte mina vänner. Jag minns hur jag satt och spelade tv-spel och lyssnade på eldkvarn tillsammans med ölen utan att prata med någon under både långa och korta perioder. Det var dom goda och dom hårda åren i Bellevue det. Ja, dom har varit med mig många gånger i livet, från Hollberg Hotell till Hunger Hotell.

Dom är ett sådant band som bara växer och växer ju mer man lyssnar på dom, en medioker låt blir plötsligt ett mästerverk så fort man fattar vad det handlar om. Håkan Hellström fattar vad det handlar om, frågan är om ni gör det?

Kärlekens väg-en mässa med Eldkvarn

Javisst, vi ska gå i kyrkan två dagar i rad. Nästa fredag går vi den där vägen upp som man så många gånger gick på väg till tandläkaren. En ångestfylld backe det där, gillade aldrig tandläkaren, hemvägen var desto lättare, nerförsbacke, lokalbedövning i munnen och en studsboll i handen som allt för ofta hamnade nere på Dag Hammarskjöldsleden.

Samma väg på fredag, lite mindre ångest, lite mer lycka då man ska ta del av en mässa som behandlar ämnen som uppbrott, saknad och hemkonst. Tre ämnen som ligger mig nära. Ni som hört dom två tidigare mässorna vet vad jag handlar om, det är fantastiska arrangemang som lockar fram Plura och Carlas texter på ett magiskt vis.

Så fredag den 12e Mars, är det mässa och skivinspelning i Annedalskyrkan, vågar ni missa det?

Que Club ställer sig bredbent!

Läser Hakelius krönika på aftonbladet om Springsteen, jag vet inte riktigt vad han vill ha sagt och jag vet inte heller vad jag vill ha sagt med det här. Har skrivet en massa rader, som jag sedan raderat, jag kommer nog aldrig kunna förklara det hela.

Antingen förstår man det, eller så gör man det inte och förkastar Bruce som bredbent arenarock och helt glömmer bort The Wild, the Innocent & the E Street Shuffle.

Det är svåra förhållanden man har till sina gubbar, jag skyltar gärna inte med att min LastFM sida ser ut så här;

1. Ulf Lundell 6091 spelningar

2. Eldkvarn 4566 spelningar

3. Bob Dylan 4308 spelningar

4. Bruce Springsteen 3708 spelningar

Okräddigt som fan, antar jag, men det är så det är, jag kan mala på om varenda tygpåse-pop band i hela Sverige, varenda elektropoppare i varenda förort och varenda rappare på varenda bakgata men at the end of the day så står Lundell där, på en piedistal och ser ner på dom och konstaterar att om ni ens kommer upp i en tiondel av det han gjort så ska ni vara mer än nöjda.

“Det finns människor som avfärdar Ulf Lundell, som inte är intresserade av vad han har att säga. För gammal, för kåt, för romantisk, för skör, för ” svag och manlig?
Såna människor är inga människor.
Jag kan inte se det på nåt annat vis.
Såna människor har inga hjärtan…”

Virtanen skrev det en gång och visst hade han rätt.

SÅ nu tar vi in gubbrocken på Que Club, vi välkomnar den med öppna famnar, vi försöker göra den kräddig igen. Eldkvarn blev kräddiga tack vare Håkan Hellström och Moneybrother, nu gör vi samma sak med resten.

Ställ er bredbent, öva in poserna och sjung med

Poor men wanna be rich, rich men wanna be kings,
And a king aint satisfied till he rules everything.