Jag tänkte ta den här bloggen in i samtiden, du vet, relatera låtar till aktuella händelser, det är ganska populärt tydligen.
Så nu läser jag att det är kravaller i förorten Hackney i london, då kan man inte göra annat än att ta ett varsamt danssteg framåt till den här låten, för att sedan tveka lite i nästa danssteg och sedan återvända till bakgatan, som sig bör.
Sedan kan vi lika gärna slänga på en gammal kravall-klassiker på det;
Tagged karin ström, the clash
Då var man hemma efter några dar i Das Vaterland, fortfarande enormt besviken över att ha missat så mycket i helgen, Karin Ströms konsert grämer mig mest, samt Eldkvarn så klart. Sedan fattar jag inte varför det är sådant liv om Pluras lilla torsdagskväll, Plura har göttat i alla år, lite mindre nu än på 80-talet kanske men har man en gång varit nere i kokset så är det ganska lätt att falla tillbaka i det. Va fan, han va ute o tog en bläcka i Göteborg, klart fan han ska ta sig en göttepåse om han vill det. Sen att han köpte 4 gram kan man la ifrågsätta kanske, men det e Plura det, Livvin it large!.
Jag ska dock inte romantisera det, eller stödja det heller för den delen, men det är en jävla hetsjakt nuförtiden. Han kände väl att han har blivit för folklig på sistone och ville riva ner den där helylle-bilden av sig själv. Det hade jag med gjort.
En dag föddes jag i Hunger, och jag har alltid bett om mer
Han ska va med i Skavlan på fredag, världens sämsta Skavlan som frågar Kat von D om man kan tatuera sig själv och om det gör ont. Sicken skjutjärnsjournalistik. Sen att han behandlade Thorsten Flinck som skit är helt otroligt. Skavlan ska la driva kokainhistorian till sin yttersta gräns istället för att fokusera på det som är viktigt.
Och vad är det då som är viktigt, jo det här;
Tagged eldkvarn, karin ström, plura, skavlan
Det fanns en tid då jag var lycklig, då livet kändes meningsfullt, då man skrev sådana här texter
https://queclub.wordpress.com/2010/03/09/lever-pa-gransen-till-forintelse/
Jag vaknade i morse med hopp och längtan i kroppen men allt det där förstördes när jag hörde Joel Alme´s No Class dundra ut ur mobilen. Allt det fina jag kände inför helgen raserades av chefens röst. Jag är en slav under kapitalets vingar, imperialism och fascism kommer förgöra mig.
Jag kommer förvisso bli rik men det är ytterst oväsentligt om man ser till vad jag går miste om. Så farväl BOA, Eldkvarn, Zackarias, Karin Ström och allt det andra jag nu kommer missa i helgen. Jag kommer hem på måndag. Då ses vi igen.
I ren frustration var jag tvungen att köpa 10 skivor med bl a Rigas, Liechtenstein, My Darling YOU!, Mont mardié. Kite, The Berndt och Elias and the Wizzkids mfl.
Dom flesta har rullat för länge i spotify att dom va värda en plats i skivhyllan. Så nu är jag glad igen.
Glad, men inte lycklig.
Du kommer aldrig va med om det
Göteborg visar upp sig från sin allra bästa sida denna veckan, jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det här.
Eller egentligen är det på torsdag det börjar för att sen spåra ordentligt på lördagen. Som jag skrev tidigare så spelar BOA på Dirrty Records på torsdag, sedan är det en Mässa i Hagakyrkan med Dylan-tema. När sista bönen är lagd där så går Elias & the Wizzkids på och fortsätter Handen på Hjärtat stafetten på Pustervik. På Klubb Svanen är det även Ironville och Skatan som står för underhållningen.
En bra torsdag alltså, men om du är efterbliven vilket några är så kan man gå till Trädgårn och se Lamb of God eller till Gossip på Schlagerbar istället.
På fredag är det dags igen för att gå i kyrkan, denna gång Annedalskyrkan för att se Eldkvarn spela sig fram längs Via Amore. Hade jag inte varit där, så hade jag varit på Musikens Hus och sett Tony Curtis på klubben Jamrock XXL. Eller så hade jag tagit vagnen till Gamlestan och till Kulturhuset Underjorden där Luxury har fest, på scen står ju även fantastiska My Darling YOU!. Jag hade även kunnat se mig själv på Pustervik dansar och ler där Jonas Schwartz spelar.
För den efterblivne finns även här alternativ och alla dom finner ni på Avenyn.
Aaah, nu når vi Samstag, Grande! som Birro skulle sagt. Min tanke var att se min stora favorit Karin Ström spela i foajébaren tillsammans med Magnus Weideskog men det har uppkommit ett flertag konkurrenter. Slagsmålsklubben bjuder upp till handgemäng på Kårhuset, dit hade jag gärna gått om det inte vore för den överhängande risken att springa på en chalmerist. Hua.
Näe, nu är det alltså Sticky Fingers som bjuder upp till dans, både där uppe och där nere och antagligen även på sidorna med. Där nere spelar Zackarias sin fantastiska Norrköpings-pop uppbackade av Göteborgsbandet The Shiloh. På topfloor är det Woody West som lockar Josh Rouse ur sin Spanien-exil, Rouse som egentligen kommer från Nebraska gillar vi väldigt mycket. Steso Songs ska agera förakt och det får mig att bli alldeles knäsvag, då jag uppenbarligen älskar henne.
Att man sedan hamnar på Ritz på småtimmarna känns ganska solklart, vill ni träffa mig där? kolla efter den enda killen som beställer en Geting i baren.
På Söndag sover vi, och äter stek hos mamma.
Som ni märker finns det alternativ denna helgen. Jag återkommer med lite matnyttigare texter senare i veckan.
Nästa vecka bli riktigt bra, torsdag och fredag blir det som ni vet att gå i kyrkan och på lördagen så tar vi på oss kavajen och beger oss till Foajébaren där Karin Ström ska spela. Jag skrev om henne för ett tag sen, hennes nya skiva är rent fantastisk.
Nu ska hon tillsammans med Magnus Weideskog, som släppte sin skiva Unga Hjärtan i början av februari spela på fyra olika platser i Sverige, men det lär bli fler platser bokade.
13/03 – stadsteaterns foajébar – göteborg
19/03 – kafé deluxe – växjö
24/03 – obaren – Stockholm
31/03 – sigurdsgatan 25 – västerås
Mer om detta nästa vecka, men här har ni ett smakprov på hur det kan låta när dom är tillsammans.
Då drog jag på mig mina vita reebok classics för o på nått sätt matcha snön och begav mig till bengans.Målet var köpa en skiva, bara en, Almedals nya och inget mer på grund av lågkonjukturen. Det gick bra tills jag såg Karin Ström smeta ut sitt svara läppstift över kinden, jag kände att det var dags att ta henne från spotify och in i mitt vardagsrum, upp i skivhyllan och även in i ipoden, ett stort steg men det verkar som om hon klarar av det.
Sen sneglade jag bort på “10 skivor för en röding-borden” och såg att det var uppdaterade, har nog länsat dom borden 10 gånger hittils. Jag närmade mig långsamt, får syn på “Street Legal” med Dylan och sedan händer något, jag vet inte vad, men jag sitter nu hemma med 15 nyinköpta skivor.helskotta gött som Roffe Ruff skulle sagt.
Det blev en bra blandning av sådant jag inte hade, samt sådant som har rullat i spotify länge men sedan likt Karin Ström ska ta steget in i mitt vardagsrum. Sedan har vi skivorna jag en gång laddade ner i Napster som jag numera vill äga i fysisk form också. Jag e nöjd iallafall…
Almedal-Från kyrkogården
Karin Ström-Fantomhalvan
Bob Dylan-Modern Times
Bob Dylan-World gone wrong
Bob Dylan-Street Legal
Belle and Sebastian-The Life Pursiut
Tom petty and the heartbreakers-Damn the Torpedos
Bob Dylan-Down in the groove
Jimmy Cliff-Collection
Leonard Cohen-Live in concert
Leonard Cohen-New skin for the old ceremony
Leonard Cohen-I´m your man
Johnny Cash-My Mothers Hymn book
The Band-Platinum
Dexy´s Midnight Runners- TOO-RYE-AY
Hellskotta gött alltså, nu får vi ligga lite lågt, byta ut oxfilén till fläskfilé o så..
Posted in Ny musik
Tagged almedal, bengans, bob dylan, från kyrkogården, Johnny Cash, karin ström, the band
“Tre år senare kommer uppföljaren, Fantomhalvan. Den elektroniska ljudbilden är kvar, liksom de isande nakna texterna och de enkla singer/songwriter-strukturerna. Men där debuten var luddigt drömsk är Fantomhalvan genomträngande tydlig – produktionen har vässats ytterligare ett snäpp till en metallisk ljudbild med återhållen precision.”
Jag kommer inte kunna säga det mycket bättre än så så jag kopierar bara hennes hemsida. Hennes nya skiva är direkt underbar. Jag har på något sätt varit lite kär i henne sen EP´n 2006. Nu när jag lyssnar på hennes nya skiva så blir jag alldeles lycklig igen. Ibland gillar jag att skriva sönder musik, ibland gillar jag att lämna den som den är och bara njuta, Fantomhalvan är en sådan skiva. Jag vill inte höra vad folk tycker om det, jag vill bara höra den, tills jag dör.
och du sa efter det här kommer du aldrig mer
att skriva en ledsen sång
och jag sa då kanske jag måste gå härifrån
för ledsna sånger är vad jag handlar om
Sluta aldrig med det du gör
Tagged karin ström
Que Club 