Tag Archives: Le Bataillon des fous

Årets 20 bästa svenska låtar!

Egentligen kan man inte tävla i musik, och det ska vi inte göra heller, däremot ska jag delge er de 20 svenska låtar som har varit mina favoriter under 2011. Det är omöjligt att ställa låtarna mot varandra, att jämföra dom, väga för- och nackdelar. Man får helt enkelt ta varje låt för sig och rangordna dom efter hur lyckliga dom gjort mig under året. Omöjligt? Ja, en aning, men vi gör ändå ett försök.

Det finns en tanke att en artist endast får medverka en gång, på så vis så representerar låten även skivan, andra låtar är bara rent av fantastiska i sig.

1. Mattias Alkberg – Lys upp mig som en stjärna

Ligger storheten i Alkbergs kompromisslöshet? Eller ligger det i andra versens kraftfullhet som slår sönder oss totalt? Eller är det bara en jävligt bra låt? Sanningen ligger som ni förstår någonstans däremellan. Att Alkberg har gjort årets bästa skiva råder det ingen tvekan om. Han kommer så nära sanningen en svensk artist kan komma idag och när alliansen sålt ut våran sista folkhemsdröm så vet jag vem jag vill hålla i handen för att inte slå i botten.

2. Azure Blue – The Catcher in the Rye

Catcher in the Rye kunde lika gärna ha varit 2010 års bästa låt då den omfamnade hela den där hösten. Sen dess har den bytt skepnad och släpptes på debutskivan  Rule of Thirds  och det går inte att komma ifrån hur bra den här låten egentligen är. Fraseringen, melodin, drivet, texten, allting är så fruktansvärt bra. En sådan låt som aldrig släpper dig, när den väl fått grepp om dig. Stort!

3. Magnus Ekelund & Stålet ft. Jakob Hellman – Utan er

Det här året har handlat om män från Norrland som säger sanningen och Ekelund tillhör tillsammans med Alkberg en av  dom som stått stadigast. Utan er är en hyllning till det kollektivet man trots allt inte klarar sig utan. Norrländsk folkhemsromantik och en sällsynt insiktsfullhet blir tillsammans med ett kärt återseende av  Jacob Hellman inget mindre än er av årets bästa låtar. Som en slags Tusen Dagar Härifrån för 2011. Strålande!

4. Jonathan Johansson – Stockholm

Svårt att välja en låt från en skiva som är så fulländad i varenda spår, det är så slipat och välproducerat, så vackert, skört och bländade. Klagomuren gjorde min höst, och den växte sig bara större och större efter varje lyssning. Stockholm är ett textmässigt mästerverk, nog sagt.

5. Caotico – Brains Out – with Tove Styrke

Vi behöver mer än vemod och ångest i våra liv, vi behöver även dans och glädje. Ingen annan låt fick mig att dansa på samma sätt som Caoticos. Första singeln Back of my head var bra, andra singeln Lil´Wayne var strålande och vid tredje singeln så tar man in Idol-Tove och fullständigt spränger oss i bitar. Till och med Mick Jones hade varit stolt över den slingan.

6. Roffe Ruff-Prolog

Roffe Ruff väljer att hoppa från Älvsborgsbron när han står på toppen av sin popularitet. 2011 var ett udda år för majorna-sonen, inte bara det att Sjöberg spelade hans musik i P2, han uppmärksammades även i SVT´s Go´kväll när Pekka Heino, Sjöberg och Kapten Röd helt avslappnat snackar Roffe på bästa sändningstid. Vad hände där?. Hursomhelst så är Barrabas den bästa skivan i sin genre i år och Roffe säger mer om Göteborg i sin prolog än vad hela Göteborgs pop-scen säger tillsammans, det kan man aldrig komma i från.

7. ACT UTD-Bridges of Mostar

En bra poplåt är alltid en bra poplåt, man behöver egentligen inte säga mer än så. ACT UTD tänker inte uppfinna hjulet en gång till och fortsätter på den inslagna göteborgspop-vägen. Ingen dålig väg att gå på egentligen. Låten i sig är i min mening gudomligt bra, och att likna ett förhållande med ett bosniskt landmärke, briljant! För allt faller ju, men byggs upp igen.

8. Anton Kristiansson – Vi Förtjänar Att Bli Lyckliga (feat Martin Elisson)

Vi har stöpt och döpt Antons skiva hela året, är han pop? är han hiphop? är han skitnödig? är han rappens Marcus Birro? Skit i det nu, skivan är otroligt bra och han är antagligen den mest sevärda artisten vi har på gbg-scenen. Låten i sig är ett klassiskt relationsdrama som alla antagligen varit i, men det är dom små finesserna som skiljer en medioker kärlekslåt till något speciellt. Anton lyckas hitta dom små finesserna  hela tiden.

9. Summer Heart – Please Stay

David Alexander dök upp tidigt i våras med den här låten och då visste vi inte mycket om honom alls. Sedan dess har han spottat ut låtar och remixer i en rasande takt och det mesta håller riktigt god kvalité. Låten Please Stay är en elektronisk pop-pärla. Tar du dig bara förbi dom höga tonerna i början så kan du aldrig riktigt slita dig. Hans känsla för verser gör sig påtaglig här, det är det här drivet och energin man önskar fler av dagens trötta artister hade.

10. Le Bataillon Des Fous – Huckleberry Fou

Man får aldrig glömma lite rock, och Sveriges bästa rockröst finner vi i Gunnar Bramstång, kapellmästare i Österlens bästa band, Le Bataillon des Fous. Dom släppte ju en bejublad skiva 2010, dom var med i Nyhetsmorgon och skulle ta över världen med sin rockpoesi. Någonting gick dock inte som det skulle, Stockholm lovade mer än vad dom höll och man drog sig tillbaka på Österlen igen. När man släppte Huckleberry Fous i år så trodde man på en ny skiva, men det verkar inte vilja ta sig. Låten i sig är en riktig dänga i klassisk indie-rock tappning. En av årets mest spelade låtar förtjänar en topp 10 plats, utan tvekan.

11. Navet – For The Show

Ljuvliga Navet, dom visade med den här låten att dom är ett av Sveriges mest lovande popband. Det ser ljust ut, även i Stockholm.

12. Rigas – These Days

En lista utan musik från Årsta är ingen lista, Rigas kunde dock inte överträffa förra årets skiva men topparna på  Bring The Dead är riktigt höga.

13. Serenades – Birds

Indie-Sveriges supergrupp tog oss med storm med både skönsång och 7 000 stråkar när dom likt Fågeln Fenix reste sig ut askan. Nu väntar hela världen för Krunegård och Olenius.

14. Skansros – Felix

Stans bästa band släppte singeln Felix i mitten av december, ett smakprov inför skivan som kommer nästa år. Dom har dock dominerat mitt lyssnande under hela månaden. Det räcker långt

15. Jennie Abrahamson – Hard to come by – Radio Edit

Abrahamson fick med sin finfina låt mig att dansa hela Valborgshelgen, det var Vinbål á la Fayance och glada dagar på Friggagatans takterass. Den har lyckats hänga med under hela året och den visar bara hur bra Umeå har varit i år.

16. Autisterna – Sov

Klassisk Göteborgs-pop med stråkar och skönsång/falsksång, det slår liksom aldrig riktigt fel. Hela skivan Legender håller bra nivå och just Sov har varit soundtracket under mina mängder med tågresor under året.

17. Palpitation – We Don´t Need To, We Don´t Have To

Palpitation har gjort en av årets bästa skivor i  I´m Absent, You´re Faraway men den lyckades inte fånga några direkt toppar utan håller en jämn men hög nivå hela vägen.

18. Karl X Johan – Fantasies

Stockholmspojkarna i Karl X Johan hypades sönder under 2010 genom låten Flames, årets singel är minst lika bra och det bådar gott inför framtiden.

19. De Montevert – Skyll på mig

De Montevert har  gjort mig väldigt lycklig under året, hon har en lyrisk förmåga som står ut i dagens Sverige och vi hoppas att skrivkramp och liknande inte sätter stopp för henne 2012 som kan bli riktigt bra.

20. Friska Viljor – Come On

Friska Viljor har inte gjort mycket väsen av sig i mediasverige, men deras skiva är enligt mig klart underskattad, dock på gränsen till I`m From Barcelona-plojigt ibland.

Ja, så har mitt år varit, och det är klart att det finns andra låtar som kunde få vara med, men det är ändå dom här som speglat mitt år. Så börja inte snacka om Lykke Li o Maggio och allt det där, för det får ni så mycket av ändå.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att det är Nomethod Records som varit årets label, och Norrland varit dom som levererat mest, Umeå i synnerhet, men även Luleå. Det känns skönt att rikta blickarna någon annanstans ibland.

Lyssna på dom här 2011.

Gott nytt år!

Advertisements

Le Bataillon des Fous-Huckleberry Fous

Ibland kan jag ha dåligt samvete för all musik jag får som jag aldrig skriver om, det ligger en hel drös med låtar i pipelinen. Vissa faller i glömska totalt medan andra etsar sig fast. Det positiva med det är väll att ni endast får det bäst av mig istället för att jag bara ska reproducera pressutskick från dom stora skivbolagen (som jag gjorde i mitt tidigare inlägg).

Hur som helst, en låt som aldrig verkar lämna min spellista är Le Bataillon Des Fous – Huckleberry Fou. Le Bataillon des Fous som jag skrivit många gånger om innan är även dom en grupp som aldrig kommer lämna min spellista. Det är en blandning av allt det fina livet, britt-pop, vin, sagor, historia, romantik, ja allt man behöver. Deras förra skiva spelas fortfarande och ni som missat det borde kolla in den, Le Batallion des Fous – In The Name Of The Unknown God.

Hur som helst, deras senaste singel är bland de bästa jag hört i år, det borde ni med tycka.

Le Bataillon Des Fous-In The Name Of The Unknown God..

“An intellectual says a simple thing in a hard way. An artist says a hard thing in a simple way.”

Det mesta jag vill ha sagt i mitt liv har redan blivit sagt av Charles Bukowski, det är därför min roman fortfarande ligger i min facit privat. Samtidigt som viljan att göra stordåd med sina ord finns där så finns även vetskapen att man inte kan uppfinna hjulet en gång till. Med den insikten så lämnar jag över mitt författarskap i händerna på Bukowski och låter hans ord föra min talan.

Om Le Bataillon Des Fous hade tänkt så, så hade dom antagligen inte funnits idag, man hittar klara intentioner på inspirationskällor hela tiden, i musiken, i texterna och i hela ljudbilden. Det skulle kunna bli tråkigt, det skulle kunna bli en meningslös upprepning men det blir det inte, och det är där storheten i Le Bataillon Des Fous ligger. En storhet som jag aldrig någonsin skulle kunna uppnå med mitt egna konstnärskap.

Att jag är en pretentiös jävel, det vet alla som känner mig, men det är okej, så länge man har en sorts distans till det hela, så egentligen förstår jag inte att det är ett problem att vara pretentiös i dagens musiksverige. Ni som vill ha “skaka-rumpa” och “svennebanan” kan ha det, så kan jag få ha strindberg, the libertines och grekisk mytologi förpackat i en och samma bataljon.

Ni som kan den här bloggen kan även Le Bataillon Des Fous, ni vet att dom träffade mig rakt in i hjärtat och efter att deras debutskiva kommit ner i brevlådan för några veckor sedan så har dom bevisat att dom är här för att stanna. Skivan är så fruktansvärt välarbetad, ljudbilden och sången är så storslagen och dramatisk . Textmässigt är det ren poesi och musikaliskt är det lättillgängligt och medryckande.

Precis som Bukowski menade…

Om jag hade varit en avlönad musikjournalist så hade jag väl först och främst varit tvungen att skriva den här texten för flera veckor sedan, sedan hade jag varit tvungen att jämföra sångaren Gunnar Bramstång med olika forna storheter och sedan påstå att han är det där ljuset i den mörka mörka musikindustrin. Det sistnämnda är jag dock beredd att göra, för det behövs folk med hjärna och framförallt hjärta för att hålla det här sjunkande skeppet ovanför vattenlinjen.

Jag väntar fortfarande på att bandet ska inta Göteborg, jag försökte på svanen att boka dom men där har inget hänt, så vi får se var det landar, en sak är säker, och det är att jag kommer följa varje steg dom tar.I Am Ready To Love You är fortfarande en av årets bästa låtar och Twenty First Century och Where Will I Wake Up Tomorrow är riktigt storslagen rock. Hela skivan skapar en helhet som inte många andra artister kan uppnå, det är 48.3 minuter av ren magi och dramatik, som en film. I den avslutande låten Save Your Tears For Tomorrow så sammanfattar ändå bandet vad det är dom vill ha sagt med sin musik. För i allt det pretentiösa och dramatiska så finns det en lättsam glädje som smittar av sig, som om Dionysos hade varit en rockartist.

Come Lets dance to the end of the night

and save your tears for tomorrow


https://queclub.wordpress.com/tag/le-bataillon-des-fous/

Utbränd, använd, avtänd..

Ibland undrar man ju vad för funktion den här bloggen fyller, för om ni vill få reda på all pop som finns så skriver redan Jerry Boman om det, och om ni vill veta vad som händer i Göteborg så har ni nonstop. Hade jag behövt fylla dom funktionerna så hade skrivit om hur fantastiskt det skulle vara på Pustervik ikväll när Bye Bye Bicycle spelar, eller hur trevligt det är i Majorna när Bobastian spelar.

Till saken hör att jag är bakis, har kollat på Upp till Kamp i sängen och druckit citrondryck. Har varit extremt tafatt, och tro fan de, så många Rosa Pantern som jag drack igår.

Hur som helst, Le Bataillon Des Fous är en grupp jag skrivit många många gånger om, deras debutskiva är på gång och nu har även videon till den eminenta singeln Le Bataillon Des Fous – I Am Ready To Love You kommit.

Fantastiskt bra det här

https://queclub.wordpress.com/tag/le-bataillon-des-fous/

En liten men välbehövlig uppdatering…

Det är mycket jobb nu mina vänner, hade jag varit hemma i helgen då hade ni fått redogörelser från både Band of Horses och Daniel Gilbert samt om Skivaffärsdagen som va i lördags. Nu är det som det är och i morgon seglar man iväg igen och missar när fantastiska Eye Travel spelar på Svanen.

Jag kommer hem på lördag och då vankas det vårfest i högsbos industriområde. Livemusik och discodans hela den natten är vad som väntas när Que Club ska kyssa vintern farväl.

Trots dåligt bloggande och mycket jobb så har ju inte livet stått still, igår såg vi Dan Berglund och Sven Wolter men mer om det i ett senare inlägg. Det har nämligen dykt upp lite ny musik på myspace som vi ska beta av.

Liechtenstein är som ni redan vet ett av mina stora favoritband här i Göteborg, dom har lovat oss en ny 7tums singel i vår som nu verkar vara försenad. För att lindra den smärtan som det orsakade så ger man oss nu en annan ny låt på sin Myspace. Strange Ideas och den låter exakt så som Liechtenstein ska låta, och det låter väldigt bra. Väldigt väldigt bra.

http://www.myspace.com/liechtensteinia

BOA som gick rakt in i mitt hjärta i början av mars har även dom gett oss några nya låtar på sin myspace. Bandet består av två bröder, Bontond Bokor och Attila Bokor deras  kusin Orsi Toró samt vännerna William Seidl på trummor och Olof Gadd på bas.

jag har skrivit om dom förut och jag kommer skriva om dom igen. Nu ligger alltså två nya låtar uppe och dom andra har tagits bort, för tillfället hoppas jag då det hela låter fantastiskt bra. Push borde bli en hit vilken dag som helst.

http://www.myspace.com/boarocksworld

Boa

Flickorna i Serengeti har nu äntligen släpps sitt album som heter Standing Steady. Jag skrev om dom här en gång i tiden

https://queclub.wordpress.com/tag/serengeti/

Nya låtar ligger uppe på deras myspace om ni vill få er ett smakprov innan ni köper skivan. Dom har under våren tagit över Tyskland och tänker nu även fortsätta i Sverige. Jag tänker se dom på Peace & Love och det borde även ni göra. Deras låt till Jr.Erik tillsammans med Roffe the Ruffler är magisk.

http://www.myspace.com/theserengeti

Le Bataillon Des Fous har jag hyllat flera gånger, och även skrivit om dom flera gånger, läs det här;

https://queclub.wordpress.com/tag/le-bataillon-des-fous/

Datum är nog sagt och den 2a juni så släpps alltså bomben och sommarens soundtrack. Det här är alldeles för bra för att undgå.

http://www.myspace.com/lbdf

Även Leo med Lådan ger oss nya låtar på löpande band. jag tycker att han e för skön, får bli ett mer vettigt inlägg om honom senare, tills dess får ni njuta av hans musik här http://www.myspace.com/leomedladan

Sådär, nu har ni och göra till vi ses nästa gång…

Just det, har inte berättat om hur fantastiskt bra Shout Out Louds va på Brew House, helt fantastiskt, alla borde verkligen se dom. Sen att jag aldrig mer sätter min fot på Brew House är ju en annan sak. Föredrar Trädgårn, o de säger en del. men nog om det…

Lyssna till det här nu;

Le Bataillon Des Fous skiva blir uppskjuten

Det var inte bara jag som blev besviken när jag läste att Le Bataillon Des Fous skiva In the name of the unknown god blir uppskjuten. Singeln har gått varm sedan den släpptes och hungern efter en skiva har varit total.

Jag skrev om dom här en gång i tiden;

https://queclub.wordpress.com/2010/02/05/que-club-gar-osterlen/

När besvikelsen lagt sig så har man nu förstått genidraget i att ta in demon-konsulten Ebba Lindqvist att ta hand om PR och hela skiten egentligen. Hon kan det där, Ebba.

För tillfället jobbar hon med Steso Songs, Joel Alme, Moto Boy mfl och genom åren har hon tagit favoriter som Jonas Game, Dan Berglund, Florence Valentin, Perssons Pack, Hästpojken samt Billy Bragg, bara att ha träffat den sistnämnda räcker som referens för mig

Detta kommer bli bra, ska man ändå släppa årets skiva så kan man lika gärna släppa den ordentligt.

Vi får nöja oss med Spotify och dängan Le Bataillon Des Fous – I Am Ready To Love You så länge. Jag stängde till och med av Tom Petty-Ankle Deep förut för att lyssna på den här, så då förstår ni hur bra den är.

Hur som helst, håll er uppdaterade här, för det är här det kommer skrivas.

Le Bataillon des Fous-In The Name of The Unknown God

Jepp, då har vi fått ett datum, 15e mars släpps deras skiva på Cardiac Records.

Jag har ju redan hyllat dom här

https://queclub.wordpress.com/2010/02/05/que-club-gar-osterlen/

Är ni i huvudstaden den 13e mars så borde ni bege er till Fabriken då det är releasfest.

Le Bataillon Des Fous – I Am Ready To Love You

Den låten har redan blivit nominerad till årets bästa låt! av mig alltså, men det är faktiskt lite av en kvalitétsmärkning.

http://www.myspace.com/lbdf

Que Club går Österlen!

Det fanns ju en gång en tanke om att det bara skulle vara Göteborgsmusik på denna bloggen, men hur skitnödigt är inte det? Bra musik är bra musik, så nu tar vi Xan till Malmö o sedan ett pågatåg rakt in i härligheten.

Vinkar till Lundell som sitter och lyssnar på The Killers och skriver en 700 sidor lång roman på sin svarta facit privat.

Vi hälsar på Björn Ranelid som står och tittar sig i spegeln och konstaterar att han är den enda i världen som kan titta sig själv i spegeln samtidigt som han rör sig rastlöst till språkets möjligheter och löper amok i frihetens öga .

Vi tar ett äpple och besöker Fritiof Nilsson Piratens grav och gråter strida tårar samtidigt som jag glädjer mig över mina nya svarta kläder.

Vi tar ett långdistanslopp med Promoe för att sedan avsluta med att dricka lite uselt Damme-jeanne vin o ser månen gå ner över Haväng och konsterar att  Ah, den här natten doftar som vin och Att jag var fången i din hjälplöshet.

ah, jag vet inte riktigt vad som hände, men jag antar att jag var tvungen att försöka romantisera det där, förlåt.

Det jag vill komma fram till är ett band som heter Le Bataillon Des Fous, ett alldeles fantastiskt band faktiskt. Dom har gjort sig namn i Stockholm och vi väntar på att dom ska ta sig till Göteborg. Det verkar som skivan kommer att komma i vår någon gång men en del låtar ligger uppe på deras myspace. Första singeln är dock ute, en riktigt dänga som heter I´m ready to love you. Det känns som om The Smiths och The Libertines har varit tongivande under deras uppväxt och det kan väll bara betyda någonting bra?. Bataljonen har minst sagt något stort på gång och skivan är ett givet köp i vår. Jag lovar att även här hålla er uppdaterade, dock utan att raljera över Österlensromantiken.

http://www.myspace.com/lbdf

Le Bataillon Des Fous – I Am Ready To Love You