Tag Archives: the clash

Jag lever i ett med samtiden!

Jag tänkte ta den här bloggen in i samtiden, du vet, relatera låtar till aktuella händelser, det är ganska populärt tydligen.

Så nu läser jag att det är kravaller i förorten Hackney i london, då kan man inte göra annat än att ta ett varsamt danssteg framåt till den här låten, för att sedan tveka lite i nästa danssteg och sedan återvända till bakgatan, som sig bör.

Sedan kan vi lika gärna slänga på en gammal kravall-klassiker på det;

Vad sägs om Frente Sandinista de Liberación Nacional?

Det händer väl ungefär varje dag att jag går in på Wikepedias startsida i jakt på något nytt att lära mig, det är mest strunt, men idag fann jag något som fångade mitt intresse, åh herregud va vackert.

1979 – Sandinisterna segrar i inbördeskriget i Nicaragua då de intar Managua och Somozaregimen störtas.

Varför ska vi då bry oss om det här? tja, e du socialist kanske du bryr dig lite, men även du som bara gillar jävligt bra musik kanske börjar fatta vad det handlar om. Utan FSLN så hade inte The Clash haft något passande namn på sin fjärde skiva, den mest urflippade skiva som gjorts, men ack så vacker. Öppningsspåret  The Magnificent Seven får oss att hänga över repen redan efter första låten och när låtar som Junco Partner, Somebody Got Murdered, One More Time och självklart  Police On My Back avlöst varandra så är man genomsvettig.

Ska vi se nyktert på det hela så tog han kanske den här världsmusik-euforin för långt den här gången, kanske skulle det vara ett enkelalbum, kanske skulle Bankrobber varit med, kanske bla, kanske blä. Strunta i det och lyssna på en fantastisk skiva istället, men håll ena tummen på forward-knappen.

Petter Seander releasfest på Dirrty Records ikväll

Ja, jag har skrivit om honom förut, och igår släpptes han skiva Petter Seander – The Denial Of Me, Myself & I. Efter två genomlyssningar och lite svärord över att skivan inte ligger inne i CDDB-databsen så är jag ändå mer än nöjd. Petter Seander ska nu ut på en liten turné;

06/03 – Halmstad – Kåren – 20.00
11/03 – Uddevalla – Mitt Vardagsrum @ Mortens – 19.00
16/03 – Stockholm – Kafe 44 – 19.00
17/03 – Visby – Joda – 20.00
18/03 – Stockholm – Vinter – 20.00
19/03 – Varberg – Klubb PT @ Campus – 20.00
07/04 – Helsingborg – Dunkers – 18.00
09/04 – Göteborg – Pustervik Dansar och Ler @ Pustervik – 22.00
10/04 – Trollhättan – Feber – 22.00

Den 9e April spelar han alltså på Pustervik tillsammans med fantastiska Per Egland. Då är vi där.

Ikväll står han alltså i hörnet på Dirrty Records på Andra Långgatan, det är ingen åldersgräns, det är inget inträde och det är helt akustiskt. Det kan alltså bli väldigt trevligt. Jag ska dit, om jag inte får för mig något annat.

En värdig recension av skivan kommer i morgon tillsammans med någon form av rapport från kvällen.

I övrigt var det en bra dag igår, var nere hos min mormor en stund, hon är som alla pensionärer jävligt sur och trött på allting som inte faller henne på läppen. Så under några minuter hade hon hunnit med att ge både OS, nyrika och invandrare en avhyvling.Jag höll snällt med.

Sedan kom jag på att det var onsdag, och att skivor kommer ut då, så snabbt till Bengans där ja köpte Seanders nämnda skiva samt två vinyler med Steve Earle och Hank Williams Jr. Bakom mig i kön stod en  ung flicka som också ville köpa Seanders skiva, jag kom o tänka på den där gamla Flashbacktråden och kom fram till att hon antagligen har legat med artisten i fråga, men det lämnar jag osagt.

På väg hem så fick jag den briljanta idén att gå in på Dirrty Records, en idé som alltid slutar med att jag är minst 1000 kr fattigare då affärens bootleg-utbud är i särklass det bästa jag har sett i Sverige. När vi gick ut så var vi iallafall 990 kr fattigare men en drös skivor rikare. The Clash-The Boston Tapes är en inspelning från hösten 82, perfekt ljud från The Orpheum Theater i Boston. Pärlor som Armagideon Time och Straight to Hell varvas med dängor som Clampdown och Clash City Rockers.

Bob Dylan-Songs for Bonnie, inspelad i Bonnie Beechers lägenhet i Minnesota december 61. En flaska Jim Beam, en gitarr och lite gamla folksånger om uppbrott, kärlek och flykt är allt som behövs. Helt fantastisk inspelning.

Bob Dylan-The Brixton Box, jepp 2005 så gjorde han 5 kvällar i Brixton, 5 legendariska kvällar. Allt är  fångat på denna gedigna box. 10 skivor, 130 sånger som täcker allt han har gjort. Pärlor som Every grain of sand, Mississippi, You aint goin nowhere, Tomorrow is a long time samt covers som London Calling och Folsom Prison Blues. Denna bootleg är antagligen allt du behöver för att täcka hans senare år. Rösten kraxar ibland, men fraseringen och arrangemangen slår allt.

Ja herregud. vad ska detta sluta..

Ses ikväll!