Tag Archives: pustervik

Kite och Lisa Pedersen på Pustervik Dansar och Ler

Det där genomslaget jag efterfrågade i samband med släppet av singeln Jonny Boy har kanske inte infunnit  sig än men vi ska göra vad vi kan för att få ut ordet om Smålands bästa elektropop-akt. Det är helt enkelt dags att göra Tranås känt för något annat än att  legenden Piraten Nilsson jobbade som advokat i staden under några år.

Pustervik Dansar och Ler fortsätter att leverera, senast var stämningen på topp när Söderut spelade och det mesta talar väl för att det ska bli lika mycket folk denna gången. Kite spelade på Jazzhuset i våras, jag missade dom då men tänker inte göra det i mon. Den tredje och senaste EP´n III är så vacker så det saknas ord,A Little More Time är by far en av årets finaste melodier och nämnda Jonny Boy är så kraftfull att till och med jag börjar dansa, med hela kroppen alltså.

Jag gillar att dom bara gör EP´s, för många artister som har dille på att göra fullängdare och ger ut alldeles för många utfyllnadslåtar. Så jobbar inte Christian Berg och Nicklas Stenemo, dom jobbar med hög kvalitet, rakt igenom.

Så det finns ingen anledning att inte komma i morgon, chansen finns att få höra gamla dängor som Cannonballs, Ways To DanceMy Girl And I och Learn To Like It.

För att gänget bakom P D&L ska garantera en fantastisk kväll så har man även bjudit in Lisa Pedersen som support, hennes Lightblue´83 är en av årets bästa låtar och hela skivan Heart Monster Fear Machine är väldigt fin.

DJ´s kommer vara Ninjaspark, bra skit det med antar jag

Plats: Pustervik

Datum: 30 September

Entré: 80kr
Ålder: 18år

vi ses längst bak, med en southern comfort i handen, i vanlig ordning.

Risken finns att vi ses på Svanen sedan, jag känner inte till dom som ska spela där, därför orkar jag inte sätta mig in i morgondagens svanen för ni vet själva att det oftast är bra där. Men först och främst så intar vi Pustervik.

Advertisements

Göteborg är inte stort nog..

Jag antar att jag sagt det förr, men jag kommer fortsätta säga det, Pustervik dansar och ler är Göteborgs bästa klubb. Dom försöker inte konstla till det, försöker inte spela svåra med Andres Lokko-musik som ingen annan har hört utan dom ger publiken det dom vill ha. Ibland känns det som om klubbformaten i Göteborg är ett jävla självändamål, att man försöker framhäva sig själv som någon sorts indie-orakel. Det är då jag blir lycklig av att se hur kön igår utanför Pustervik ringlades lång och väl inne så var stämningen på topp. Delar ur Augustifamiljen var där och firade att dom släppt Håkans nya singel. Då jag endast hade tid för Söderut så var det snabbt in och snabbt upp för att beställa min traditionella Southern Comfort med Ginger Ale och lime. Strax därefter så vandrar Andreas Söderut på tillsammans med Gustav Hammarlund, Ida Gillner och Fredrik Ulmhage.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det här är så jävla bra, jag förstår inte hur folk kan fortsätta missförstå det här, eller vad är grejjen? Det borde stå 300 personer dansande personer framför scenen, han borde sälja ut vilket ställe som helst. Men jag antar att det är så det är, får man ingen “familjen-hit” så kommer man stå där på bakgatorna med sina synthar, men jag hoppas och jag dricker för Söderuts framgång.

Jag var helt enkelt tvungen att se vad Andreas själv tyckte om konserten och om signingen med Wonderland records.

-Spelning i Göteborg igen, senast jag såg var det på Jazzhuset inför en blygsam skara, sen dess har du både hunnit med att bli signad och varit med i GPscen, Hur var förväntingarna?

-Visste inte vad jag skulle förvänta mig men det var ordentligt med folk och quizzet på Haket före spelningen hade också stor uppslutning. Det kändes som att publiken var med i matchen!

-Ja det var bra med folk igår, hur tyckte du att det gick?

-Det gick så bra det kunde! Hade bra kontakt med större delen av publiken och det tekniska fungerade som det skulle. Vi har alltid massa apparater kopplade till varandra så det är gött när det funkar.

Var dealen med Wonderland det som behövdes för att allting skulle ta fart?

-Dealen kom efter GP Scen-spelningen och det första Wonderland gjorde var att boka spelningen på Pustervik. För oss är det grymt för motivationen att få ett bolag som väntar på material och har åsikter om allt från låtarna till live-framträdandet.

-Nu behövs det bara en till bandmedlem, hur går sökandet?

-Sådär faktiskt, har haft några intresserade men hittills ingen som gjort som Gustaf, Fredrik och Ida: ringt mig och sagt -jag ska vara med! Vi söker faktiskt två medlemmar, en för syntbas och en för trummaskiner/beats.

-Ni jobbar med en fullängdare, hur går det?

-Det går bra! Vi har 15 låtar som ska jobbas upp sen ska vi gallra ut de 10 bästa och göra en platta som hänger ihop från början till slut.

-Synthpop på svenska är ett ganska smalt format och det är svårt att nå ut, ser du det som ett problem eller är det bara något som triggar dig till att nå ut ännu mer?

-För mig är det inget problem alls, själv lyssnar jag inte på musik efter genrer, en bra låt är en bra låt, punkt. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Ska man däremot få en bred trendkänslig massa att tycka vi är the shit så så är det problem. Lyckligtvis varken kan eller vill jag ha det som mål: jag vill göra Söderut så bra att jag om 10 år kan lyssna på det och känna yes, jag gjorde precis det jag ville.

-Att bli finalist i GPScen lär ha ökat intresset för din musik, har du märkt någon effekt av det?

-Jepp, lite nya fans, lite fler bloggar där vi är omnämnda. Har vi en spelning syns det lite mer, mycket tack vare Sebastian på Wonderland ska tilläggas.

-Spelning på pustervik, då kommer vi osökt till den obligatoriska pustervik frågan, hur många gånger har du blivit utslängd därifrån?.

-Ingen än. Mina bästa/sämsta kvällar har jag inte haft i Gbg (än). Däremot har jag blivit utslängd av en konstapel med batong i Prag en gång.

När kommer jag få höra “Ett Dygn till”?

-Det blev ingen Ett dygn till igår! Däremot tycker jag att du ska infinna dig på vår spelning på kulturnatten den 1 oktober vid Röda Sten (mer info kommer), då kommer vi att spela den igen.

-Innan H.H så frågade du publiken om dom kommer rösta med plånboken, huvudet eller hjärtat. vad kommer du rösta med?

-Till största delen hjärta, lite med hjärnan och absolut inte med plånboken.

Så nu vet ni till och med hur ni ska rösta. Söderut finner ni enkelt på Spotify och som ni precis hörde så kommer skivan snart, men så länge så njuter vi av Ett Dygn Till, som fortfarande är bland de finaste jag någonsin hört.

(Fotot är taget av Mette Muhli)

There is a light that never goes out!

(jag ska avsluta alla mina texter med dom raderna, bara så ni vet).

Kite-Jonny Boy

När det som skulle bli sommarens bästa festival blev inställd så försvann den där drömmen om att få se Kite live i år, jag missade ju dom på Jazzhuset i våras men trots att Som en Dröm ställde in så tänker nu Göteborgs bästa klubbarrangörer göra mig lyckliga ännu en gång.

Pustervik Dansar & Ler går en fin höst till mötes, Fredagen den 10e spelar The Cat Killers tillsammans med Söderut och torsdagen den 30e september så låter man alltså Kite hålla releasfest för sin nya EP som föga oväntat kommer heta “III”.

Tidigare idag så lade man upp den nya singeln “Jonny boy” på soundcloud och om ni gillar det Kite har gjort tidigare så kommer ni tycka som mig, att  detta är riktigt bra. Sådant driv och energi samtidigt som det är återhållsamt och vackert. Niklas Stenemos röst gör ju inte saken sämre.

Jag hoppas verkligen att Stenemo och Christian Berg får det genomslag dom förtjänar i och med den tredje skivan. Att det inte stannar vid att vara hyllade av journalister och artister utan verkligen når ut, för det här är för bra för att gå miste om. Istället för att låta skivbolag styra dom och pressa dom till att släppa en fullängdare  så fortsätter man att släppa 4-5 låtar åt gången med riktig hög kvalité. Ett tillvägagångssätt som fler artister borde anamma.

Kite III släpps 22e September på Progress Productions och kommer kosta 49 kr. Ett givet köp som du beställer här http://progress-productions.com/kiteIII/

Singeln Jonny Boy finner du här: Jonny Boy

Ni får en gammal klassiker också;

The Berndt + Valter Nilsson @ Pustervik Dansar & Ler

Gänget bakom Pustervik dansar och ler har verkligen inte legat på latsidan den här våren och varför avsluta det bara för att sommaren tar vid?.

I morgon bjuder man alltså in Valter Nilsson och The Berndt till en minst sagt sjuk kväll då båda akterna har gjort sig kända som fantastiskt bra live.

https://queclub.wordpress.com/tag/the-berndt/

Vi har ju skrivit om dom förut, och det är ingen hemlighet att jag är barnsligt förtjust i deras debutskiva. Träffade en grabb på mitt jobb som var från Lerum och jag sa direkt att The Berndt är det bästa som någonsin kommit från just Lerum, han hävdade att jag antagligen var den enda utanför Lerum som lyssnade på dom men jag övertalade han snabbt att The Berndt minsann was the shit. Han trodde mig inte och påkallade att Aspen fortfarande var det finaste med lerum. Men nog om det.

The Berndt var det ja, härligt, vilken energi, vilken glädje, vilken organiserad spontanitet.

Så skrev jag i början februari och förälskelsen har inte lagt sig ännu, Hurried Feathers är en dänga som aldrig kommer sluta spelas och Walked For The Future – David Borkmann Remix är fortfarande en av årets bästa remixer.

För att kasta lite mer ljus på fredagens tillställning så tog vi oss ett digitalt samtal med Emil Lundin, vokalist och gitarrist i The Berndt.

Ni lämnade Sverige ganska kort efter eran releasfest på Parken och begav er ut i Europa, så detta är den första gången på länge ni spelar i Göteborg, hur känns det?

– Mäktigt!

Pustervik är ett klassiskt spelställe där man varit allt för ofta, med blandad framgång. Det sägs att Martin Elisson är den enda som någonsin blivit utslängd från klubben Soulastatic och jag själv blev vänligt men bestämt avvisad därifrån senast. Hur många gånger har du blivit utslängd därifrån?

-Precis. Trots att vi spelat på det flesta klubbar, resturanger och laspallar i Göteborg blir det premiär för Pustervik. Själv har jag inte lyckats bli utkastad och hoppas inte heller att det inte blir någon premiär av den karaktären imorn heller, ahah!

Efter eran releasfest så drog ni ner i Europa på en liten turné, va Europa redo för The Berndt?

-Europa var redo, riktigt redo. Vi har fått de vibbarna tidigare. Utlandet gillar Berndt medan Sverige har varit mer svårflörtat. Men vi ska smöra vidare…

Vilken stad tog er med storm?

-Bäst gensvar fick vi nog i Graz, Österrike. En väldigt vacker studentstad upp i bergen. Det var fullt, fötter på borden och mycket jäger!

Vilken stad tog ni med storm?

-Kan nog ha vart i Cecena, Italien. Vi spelade på ett litet café och det fullkomligt urartade. Linus (bas) flög ut i köket och Fred (gitarr) skallade väggen. Italienarna var få och nog inte heller redo för en explosion utav dess like men tog det riktig bra och gav fin respons.

Sommarens enda festivalspelning landade i Mellerud, är Mellerud redo för The Berndt?

-Det hoppas vi! Jag och min bror har en lite sommarstuga inte långt därifrån. Huruvida det skulle öka Berndtpeppen för Mellerudsborna vill jag låta vara osagt, men vi planerar lite special treats även då.

Anledningen till att den det inte är så mycket konserter bokade i sommar beror på att bandet är i full gång att styra upp en ny skiva, hur går det?

Det går bra. Just nu är vi i förproduktionen vilket betyder att vi spelar in låtidéer, repar och testar oss fram. Men faktum är att vi kommer köra en helt ny låt redan imorgon. Kanske en försmak på hur det kommer låta?! Teaser här: http://vimeo.com/12402389

Blir det klassisk adhd-pop eller kommer ni bjuda på stora överraskningar?

-Vi är nog ett band som tycker det är ganska tråkigt att stampa kvar i det gamla. Gillar att utvecklas o bla bla.. Om första plattan var ett försök att spotta ur oss allt vi ville kommer vi kanske tänka till ännu en gång och softa ner det lite. Det betyder dock inte att adhd elementen kommer försvinna utan mer att helheten kommer växa.

Vågar man presentera eventuella producenter och medarbetare ännu?

-Som sagt så är vi just nu i något slags förstadie där vi arrangerar låtarna och spelar in demos i Oscars (trummor) studio. Vi har lite förslag på samarbeten och producenter för ett senare skede men vi får nog fortsätta hemlighetsmakeriet tills vi vet mer klart hur vi gör…

I övrigt stundar sommaren, Vad blir sommarens soundtrack?

-Sommarens soundtrack snickrar man nog ihop själv i form av nån digital lista. Men om jag ska nämna två favoriter just nu säger jag Fang Island och när solen börjar gå ner, The Tallest Man On Earth. Kan nog även bli en del tystnad också, skönt att vila örat.

Till sist, har även noterat att du har ett gediget musikintresse, några festivaler eller spelningar alla borde gå på? Jag skulle säga Jackson Browne på måndag men det är väl ingen under 50 som tänkte gå dit.

-Precis hemkommen från Siesta! där vi såg en hel del bra grejer som Mew, Anna von Hausswolff, Andreas Söderlund etc. Hoppas på Way Out West (med: Panda Bear, Jónsi, Chemical Brothers) och Popaganda (med: Belle & Sebastian, Hot Chip), kanske Peace & Love med men det verkar så jävla gigantiskt.

Ja ni förstår ju vilken kväll det kan bli, inte nog med The Berndt så får vi även Valter Nilsson som jag i ärlighetens namn inte lyssnar så mycket på, fråga mig inte varför, det jag hör låter bra. Så här skriver iallafall arrangörerna om det hela
VALTER NILSSON släpper snart sin EP “Just another motherfokker” och med det så kommer han att åka runt och spela lite varstans, denna gången här på Pustervik Dansar & Ler, ni som såg han på Valborg på Jazzhuset vet vad som väntas, svettigt, röjigt och otroligt jävla bra. Om ni gillar att hoppa och dansa runt, då passar detta er. Valter är bara ett stort energiknippe som exploderar på scenen och tillsammans med bandet The Fokkers gör han kvällen.
http://www.myspace.com/valternilsson
Dom som ska spinnn that shit är Peno och André från Pustervik dansar och ler crewet, samt Magnificent Olle som är direkt influgen från Borås City. Några andra som kommer landa på Röda Rummets gamla helikopterplatta är grabbarna i Kasban som kommer landa så fort deras spelning nere i Kajskjul 8 är klar.
Det kan bli en himla trevlig kväll med andra ord, 80 kronor i dörren men om ni köper förköp så slipper ni ligga sömnlösa över att inte komma in.
22.00 öppnar man övervåningen och då är plastglasen diskade till perfektion, vid 23.00 står Valter på scenen och The Berndt kör igång runt kvart i 12.
Vi ses där bak, som vanligt..

Här kommer Overmars, här kommer hans snabbhet…

Torsdagen går i laddningens och peppens tecken, det är mycket nu, inte bara det att Fotbolls VM stundar utan även det att vi har en himla massa bra musik att se fram emot.

Ikväll kl 22.00 så börjar SVT sin uppladdning inför VM på allvar och visar bland annat den klassiska krönikan från 94. Så mellan 22.00 och 06.00 så hittar ni mig framför tv´n. Men detta är ingen fotbollsblogg, nej nej, sån skit ska inte vi hålla på med här, här snackar vi musik och i morgon så visar sig Göteborg från sin allra bästa sidan, Joel Alme står på Taubescenen och The Berndt står på pustervik, på samma kväll, fantastiskt. Mer om det senare.

Den stora peppen är dock inför måndag då vi ska till Trädgårdsföreningen och se Jackson Browne tillsammans med världens bästa musiker David Lindley. Det kommer bli fantastiskt, mer om det senare men jag vill ändå ge er något att suga på så ni är redo på måndag.

Getinghonung Göteborg!

Om jag hade varit en riktig journalist så hade jag varit tvungen att skriva en adekvat redogörelse för gårdagen, nu är jag ju inte det, för en journalist med yrkesstolthet hade inte vaknat upp som jag gjorde i morse. Jag antog att Angosturan tog ut sin rätt till slut.

Tog macbooken till sängen och låg på mage och såg på när Mark Knopfler sjunger sin streetsus serenade till Juliet.

Det kan dock inte vara lätt att försöka styra upp lite underhållning i den här stan, i torsdags var Pustervik näst intill tomt när Monty spelade och igår så var alldeles för lite folk. Man blir lite trött på göteborgarna ibland, men jag orkar nog inte dra upp den diskussionen igen. Petter Seander levererade som vi hade lovat er, strålande bra till och med. Min stora behållning här i livet är trots allt fortfarande Per Egland, dom som inte gillar det, förstår det nog inte heller.

Jag fick sista låten Franco för mig dedikerad till mig av Egland själv, det tackar jag för, innerligt. Mycket tack vare den här basisten

En lika värdelös bild på Egland får ni med

Så om Egland och Seander dyker upp nära er så är det värt dom pengarna, helt klart.

Med aningen vinglande steg så tog vi oss till Ritz, eller Ritza Ritz som det egentligen heter. Stället brukar vara ganska befriat från idioter men denna kvällen så hade Hulebäcks Gymnasiet sin reunion där, den skolan ligger i Mölnlycke, saaay no moore.

Inte ens en Singapore Sling kunde få mig att må bra där inne och taxin hem var beställd innan man såg botten på glaset. När jag gick in frågade jag garderobspojken om jag kunde få behålla jackan på mig och fick svaret “du måste ändå betala 20 kr”. Tydligen lågkonjuktur i den branschen med.

Såg precis reprisen av årets tv program Mauro och Pluras kök, det var härligt att se Carla i bild. I övrigt måste det kännas tråkigt för en person som Sarah Dawn att bara ha sin röst som tillgång. Vad skulle hon vara om den försvann? .

På tal om Plura & Carla så spelade i Stenhammarsalen, på ett sätt önskade jag att jag var där, fast inte på bekostnad av Egland då. En redogörelse finns på denna blogg http://anjocity.wordpress.com/2010/04/10/popical-knockar/

Fina låtar där..

Mitt i min frustration över hur många idioter det finns i Göteborg på en helg så skickade jag iväg ett  halvt löfte om att flytta till Stockholm, man kan ju inte bli profet i sin egen hemstad sägs det. Så Gröndal City ska kanske bli en rännstenspoet rikare i höst. Jag antar dock att det är samma diskotek och samma dans där, och samma gamla längtan någon annanstans som Cornelis skulle sagt.

Ikväll vill jag gå till Jazzhuset och se Steso Songs, men det kommer nog inte hända, orkar inte engagera någon i det samtidigt som jag lovat att hålla hov till kvällens fotboll.

Det där med Polen och flygplanet ser hemskt ut, dock undrar jag varför dom inte gör som fotbollslag och delar upp sig på olika plan då risken för ond bråd död ändå är relativt stor. Nog om det. hemskt är det iallafall.

Nu skiter vi i det här, ska vädra ut skammen och ångesten ur lägenheter och dricka ett glas vatten, eller rom, antagligen rom.

Monty på Pustervik

Vi har redan avhandlat både Monty och Handen på hjärtat här tidigare men ikväll så slår dom sina påsar ihop och ger oss en vad jag tror kan bli en fantastisk kväll.

Denna veckan är alternativen många, framförallt i morgon men även idag brottas vi med om vi ska till inspelningen av P3 live Sessions, Pustervik, Spela innebandy o se på fotboll eller firmafest. Prioriteringen ligger väl också ungefär i den ordningen. Så det blir nog P3 som får min fulla uppmärksamhet ikväll. Synd Synd, hade velat se Monty.

Jag är ju ett stort fan av hans tidigare grejer med Montt Mardié, och var länge tveksam till den här nya glam-soul-poppen men har nu fallit. Den nya skivan har rullat flitigt i två dagar nu och enligt mig är Det Stora Allvaret en av årets bästa låtar. Skivan är trevigt, genomtrevlig, dansant och faktiskt häärlig.Om vi nu ska vara raka.

Jag tycker att du ska dit, alla borde gå dit.

Inläpp: 21.00
På scen: 22.00
Pris: 100:- + admin avg
Åldersgräns: 18 år

Kristian Anttila med Handen på Hjärtat

Elias and the Wizzkids är håller för tillfället i stafettpinnen i Handen på Hjärtats vår-turné. När dom avklarat sin drogromantik så blir det dags för Monty att ta vid, den 8e April kommer han till Pustervik i Göteborg. När han i slutet av samma månad skrikit ut sin sista himmel i Uppsala så ska alltså Kristian Anttila ta vid och avsluta det Hästpojken började.

Så här kommer vår gode Anttila spela;

5/5 – Malmö, Babel
6/5 – Göteborg, Pusterviksbaren
7/5 – Jönköping, Bongo Bar
12/5 – Uppsala, Västmanlands-Dala Nation
13/5 – Stockholm, Debaser Slussen
14/5 – Eskilstuna, Raw
20/5 – Linköping, L’Orient
22/5 – Umeå, Scharinska
28/5 – Luleå, Kulturens Hus
29/5 – Piteå, Studio Acusticum

Han är även på väg med en ny skiva så kanske får vi ett litet smakprov redan under den här turnén, så vi ses på Pustervik.

http://www.myspace.com/kristiananttila

http://handenpahjartat.wordpress.com

Lever på gränsen till förintelse..

Göteborg visar upp sig från sin allra bästa sida denna veckan, jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det här.

Eller egentligen är det på torsdag det börjar för att sen spåra ordentligt på lördagen. Som jag skrev tidigare så spelar BOADirrty Records på torsdag, sedan är det en Mässa i Hagakyrkan med Dylan-tema. När sista bönen är lagd där så går Elias & the Wizzkids på och fortsätter Handen på Hjärtat stafetten på Pustervik. På Klubb Svanen är det även Ironville och Skatan som står för underhållningen.

En bra torsdag alltså, men om du är efterbliven vilket några är så kan man gå till Trädgårn och se Lamb of God eller till Gossip på Schlagerbar istället.

På fredag är det dags igen för att gå i kyrkan, denna gång Annedalskyrkan för att se Eldkvarn spela sig fram längs Via Amore. Hade jag inte varit där, så hade jag varit på Musikens Hus och sett Tony Curtis på klubben Jamrock XXL. Eller så hade jag tagit vagnen till Gamlestan och till Kulturhuset Underjorden där Luxury har fest, på scen står ju även fantastiska My Darling YOU!. Jag hade även kunnat se mig själv på Pustervik dansar och ler där Jonas Schwartz spelar.

För den efterblivne finns även här alternativ och alla dom finner ni på Avenyn.

Aaah, nu når vi Samstag, Grande! som Birro skulle sagt. Min tanke var att se min stora favorit Karin Ström spela i foajébaren tillsammans med Magnus Weideskog men det har uppkommit ett flertag konkurrenter. Slagsmålsklubben bjuder upp till handgemäng på Kårhuset, dit hade jag gärna gått om det inte vore för den överhängande risken att springa på en chalmerist. Hua.

Näe, nu är det alltså Sticky Fingers som bjuder upp till dans, både där uppe och där nere och antagligen även på sidorna med. Där nere spelar Zackarias sin fantastiska Norrköpings-pop uppbackade av Göteborgsbandet The Shiloh. På topfloor är det Woody West som lockar Josh Rouse ur sin Spanien-exil, Rouse som egentligen kommer från Nebraska gillar vi väldigt mycket. Steso Songs ska agera förakt och det får mig att bli alldeles knäsvag, då jag uppenbarligen älskar henne.

Att man sedan hamnar på Ritz på småtimmarna känns ganska solklart, vill ni träffa mig där? kolla efter den enda killen som beställer en Geting i baren.

På Söndag sover vi, och äter stek hos mamma.

Som ni märker finns det alternativ denna helgen. Jag återkommer med lite matnyttigare texter senare i veckan.


Indiepop-bonanza som om det vore vilken torsdag som helst..

Nu är det officiellt, jag är the hardest working bloggare in showbiz!. Hästpojken stod fortfarande  kvar på scenen och tog emot den exalterade hemmapublikens jubel när jag med alerta steg tog mig upp för trappan till Jazzhuset och Klubb Svanen. Den sedvanliga Fidel Castron i baren byttes ut mot en öl och första klunken rann ner samtidigt som Liechtenstein entrar scenen. Som taget ur en film.

First thing first, Pustervik var packat på folk, dom hade antagligen kunnat sälja ett hundratal biljetter till, nästa gång dom spelar i Göteborg föreslår jag topfloor. Steso Songs gjorde vad hon kunde, låtarna vid pianot satt perfekt men hennes sköra röst kom inte riktigt fram i dom snabbare låtarna. Vi inom journalistkåren (!) som stod längst bak hörde inte mycket om vad hon sa mellan låtarna, men det skyller vi på ljudteknikern, det gör vi alltid. Tyvärr så överröstade sorlet sången och jag är osäker på om detta är rätt scen för henne, tror hon behöver en lokal med bättre akustik, då kan det bli riktigt bra. Som jag redan sagt så tror jag hennes nya skiva kommer slå rejält. Den verkar vara riktigt bra.

Samtidigt står Franska Trions pianist Matti Ollikainen och dricker rödvin i andra änden av baren och när dom sedan kör igång sin grej så ser man hur förvirrade landsortspopparna blir. –Ska han verkligen sjunga sådär?

Man skulle ju kunna tro att trion skulle få ett uppsving när Hellström spelade dom i “Dom kallar oss artister” men det verkade inte riktigt ha tagit fart bland kidsen, men det kommer väl det med. Personligen älskar jag det dom gör och dom kommer alltid ha en stående inbjudan till att dricka damme-jeanne vin hos mig.

Det krävdes dock att Hästpojken skulle gå på för att få igång publiken som i sedvanlig ordning stod längst med väggarna, det är även det ja gillar med pustervik, hur man kan stå längs väggarna, minns hur Timbuktu stod och viftade med en handduk under hela Dj-Premier konserten för några år sedan. I övrigt vet jag inte om jag gillar pustervik, eller, jo, eller lite kluven e jag, jag älskar det som görs på pustervik, men dom här jävla platsglasen får mig att må dåligt. Glaskross är halva grejjen när man går ut.

Hästpojken varvar gamla pärlor och nya låtar på ett härligt sätt, Shane Mcgowan har nog aldrig gjorts bättre och jag tror varenda en i publiken skriker ut hur man har varit full på Liseberg och knarkat i Flemmingsberg, dom flesta har nog bara gjort det förstnämnda, jag har iallafall inte varit i Flemmingsberg men jag har både varit full och knarkat på Liseberg så det kanske räknas ändå.

Mellansnacket sitter riktigt bra och sättet som Martin E för sig på scenen är helt oslagbart, jag gillar även hur Pontus på synten står och fliker in one-liners i sin något neddämpade mick. Jag gillar honom, tycker han borde prata mer, skulle till och med kunna tänka mig att ge honom ett radioprogram, fast då skulle han väl tjöta hål i huvudet på oss.

Katarina är ett hål, som är min favoritlåt på skivan var även bäst igår kväll,raden “Även om livet är förjävligt ibland…” är helt magisk. Det slog mig när man såg folket hur talande allting var för Göteborgsmentaliteten, jag var stolt där, i några sekunder iallafall. Dom riktiga journalisterna gillar ju att snacka om kungar av olika saker, Håkan har ju då alltid varit kungen av Göteborg men nu när han istället blivit kung av hela Sverige så tänker jag på riktigt Aftonbladet-vis utnämna Martin Elison till kungen av Göteborg. Både lite fjantigt och klyschigt men jag får stå för det.

Träffade även Augustifamiljens kapellmästare Stefan Sporsén där bak i bruset, han var där på studiebesök då han ska ta över pianoverksamheten under två veckor när Franska Trion-Matti  ska ta semester i Provence eller något.

Nästa gång jag ser Hästpojken blir nog på Peace & Love men gårdagen gav mersmak och jag kan tycka att alla borde gå och se dom om ni får chansen. Dom spelar som sagt i Jönköping i kväll så jag tycker att ni där kan hoppa över kvällens fredagsmys eller frikyrkliga studiecirklar och ta några roppar med några ljumna folköl och bege er till Bongo Bar.

Caligula avslutade kvällen på Pustervik och några snabba steg senare satt vi i en taxi utanför Jazzhuset där Göteborgs bästa tjejband ska på sten. Några efterblivna landsortskids framför oss i dörren fick mig nästan att tappa det då dom tyckte att allt skulle vara gratis bara för att man står på gästlistan. Speciellt om man hela tiden påpekade att man stod på gästlistan. Men inte skulle väl det störa min kväll? nej nej.

Jag tycker verkligen att Liechtenstein (som jag aldrig kommer lära mig att stava) är fantastiska.Deras scenspråk är fantastiskt, inga flirtiga poser och klichéartade konster med instrumenten. I journalistvärlden blir det alltid ett sånt liv när en grupp som helt består av tjejer dyker upp, jag minns när jag fick äran att se Face-84 på mitt jobb för några år sen, 4 snygga tjejer som spelade covers, alla hyllade dom och det skulle bli melodifestivalen och hela rasket. För att väga upp sina musikaliska tillkortakommanden så poserade man väldigt sensuellt och gitarristen visade att hon minsann kunde spela med gitarren på ryggen. I Liechtenstein så poserar man fan ingenting, och det gör mig genuint glad, man spelar sin fantastiska musik, som den ska spelas och det kommer man väldigt långt på. Jag hoppas och unnar dom större framgångar i framtiden, en singel ska tydligen vara på gång i vår som verkar lovande, en skiva på det vore ju gött.

Så går det alltså till när två av Göteborgs bästa band spelar på en torsdagskväll. Nu är det fredag, kanske hinner skriva en liten fredagsrapport sen så ni vet vad ni ska göra i helgen. Jag ska nämligen jobba, man måste ju ta lite samhällsansvar ibland.