Tag Archives: Liechtenstein

Liechtenstein-Passion for Water

Att jag gillar damerna i Liechtenstein är väl ingen hemlighet va? Jag hörde dom på myspace, jag köpte deras skiva, jag såg dom på Klubb Svanen och jag var för evigt fast. Under våren så har dom spelat in nya låtar och tidigare i vår fick vi dängan Strange Ideas och nu kommer alltså den första officiella singeln från det som komma skall, Passion for Water.

Ladda ner den här

http://www.fractiondiscs.se/

Vi känner igen det fantastiska drivet i sång och gitarr men någonting är nytt, ljudbilden känns renare, fräschare och man har gett blåset en större plats, helt fantastiskt. Om detta är riktlinjen för kommande skiva så kommer den att slå undan fötterna på oss totalt. Dom är nu på turné i Anglo-saxien och lär stanna där några dar till, så länge så lyssnar vi på Passion for Water, som än så länge är en av sommarens stora ljuspunkter.

Advertisements

En liten men välbehövlig uppdatering…

Det är mycket jobb nu mina vänner, hade jag varit hemma i helgen då hade ni fått redogörelser från både Band of Horses och Daniel Gilbert samt om Skivaffärsdagen som va i lördags. Nu är det som det är och i morgon seglar man iväg igen och missar när fantastiska Eye Travel spelar på Svanen.

Jag kommer hem på lördag och då vankas det vårfest i högsbos industriområde. Livemusik och discodans hela den natten är vad som väntas när Que Club ska kyssa vintern farväl.

Trots dåligt bloggande och mycket jobb så har ju inte livet stått still, igår såg vi Dan Berglund och Sven Wolter men mer om det i ett senare inlägg. Det har nämligen dykt upp lite ny musik på myspace som vi ska beta av.

Liechtenstein är som ni redan vet ett av mina stora favoritband här i Göteborg, dom har lovat oss en ny 7tums singel i vår som nu verkar vara försenad. För att lindra den smärtan som det orsakade så ger man oss nu en annan ny låt på sin Myspace. Strange Ideas och den låter exakt så som Liechtenstein ska låta, och det låter väldigt bra. Väldigt väldigt bra.

http://www.myspace.com/liechtensteinia

BOA som gick rakt in i mitt hjärta i början av mars har även dom gett oss några nya låtar på sin myspace. Bandet består av två bröder, Bontond Bokor och Attila Bokor deras  kusin Orsi Toró samt vännerna William Seidl på trummor och Olof Gadd på bas.

jag har skrivit om dom förut och jag kommer skriva om dom igen. Nu ligger alltså två nya låtar uppe och dom andra har tagits bort, för tillfället hoppas jag då det hela låter fantastiskt bra. Push borde bli en hit vilken dag som helst.

http://www.myspace.com/boarocksworld

Boa

Flickorna i Serengeti har nu äntligen släpps sitt album som heter Standing Steady. Jag skrev om dom här en gång i tiden

https://queclub.wordpress.com/tag/serengeti/

Nya låtar ligger uppe på deras myspace om ni vill få er ett smakprov innan ni köper skivan. Dom har under våren tagit över Tyskland och tänker nu även fortsätta i Sverige. Jag tänker se dom på Peace & Love och det borde även ni göra. Deras låt till Jr.Erik tillsammans med Roffe the Ruffler är magisk.

http://www.myspace.com/theserengeti

Le Bataillon Des Fous har jag hyllat flera gånger, och även skrivit om dom flera gånger, läs det här;

https://queclub.wordpress.com/tag/le-bataillon-des-fous/

Datum är nog sagt och den 2a juni så släpps alltså bomben och sommarens soundtrack. Det här är alldeles för bra för att undgå.

http://www.myspace.com/lbdf

Även Leo med Lådan ger oss nya låtar på löpande band. jag tycker att han e för skön, får bli ett mer vettigt inlägg om honom senare, tills dess får ni njuta av hans musik här http://www.myspace.com/leomedladan

Sådär, nu har ni och göra till vi ses nästa gång…

Just det, har inte berättat om hur fantastiskt bra Shout Out Louds va på Brew House, helt fantastiskt, alla borde verkligen se dom. Sen att jag aldrig mer sätter min fot på Brew House är ju en annan sak. Föredrar Trädgårn, o de säger en del. men nog om det…

Lyssna till det här nu;

Sluta dröm om det ljuva livet…

Det fanns en tid då jag var lycklig, då livet kändes meningsfullt, då man skrev sådana här texter

https://queclub.wordpress.com/2010/03/09/lever-pa-gransen-till-forintelse/

Jag vaknade i morse med hopp och längtan i kroppen men allt det där förstördes när jag hörde Joel Alme´s No Class dundra ut ur mobilen. Allt det fina jag kände inför helgen raserades av chefens röst. Jag är en slav under kapitalets vingar, imperialism och fascism kommer förgöra mig.

Jag kommer förvisso bli rik men det är ytterst oväsentligt om man ser till vad jag går miste om. Så farväl BOA, Eldkvarn, Zackarias, Karin Ström och allt det andra jag nu kommer missa i helgen. Jag kommer hem på måndag. Då ses vi igen.

I ren frustration var jag tvungen att köpa  10 skivor med bl a Rigas, Liechtenstein, My Darling YOU!, Mont mardié. Kite, The Berndt och Elias and the Wizzkids mfl.

Dom flesta har rullat för länge i spotify att dom va värda en plats i skivhyllan. Så nu är jag glad igen.

Glad, men inte lycklig.

Du kommer aldrig va med om det

All At Once

Vääääldigt mycket gubbrock och gubbar på bloggen nu, så vill vi inte ha det

Inte ens Compute på Svanen får mig att dansa ikväll…

Om förra Torsdagen var ett lyckopiller så känns denna torsdagen mer avslagen, det beror väl antagligen endast på mig. Alla andra verkar glada. Det är Klubb Svanen ikväll men jag ska inte gå, nej nej. Jag ska vara hemma, spela lite innebandy i en bunker ute i Gamlestan, sedan se på fotboll för att sedan gå och lägga mig i rimlig tid. Det blir bra, vi säger det iallafall.

Jag försöker glömma det faktum att Compute spelar på Svanen ikväll, jag skulle egentligen väldigt gärna vilja gå men det finns liksom ingen gnutta ork kvar i denna arma kropp, blotta tanken på utgång för mig att förlora all energi jag har. Det är lite bekymmersamt. Jag borde peppa upp er nu, med att säga att förfesten börjar med en flaska Rom och Tv4-Sport för att sedan ta två rundor på skål innan vi intar Jazzhuset. Det där brukade få mig att ta på mig ett par rena jeans och en skjorta som är vit, men inte ikväll verkar de som.

Hade jag varit er så hade jag ändå gått till Svanen ikväll, lite lustigt att boka samma personer två veckor i rad men det Ulrika Mild gör med Liechtenstein och det hon gör i Compute är två väldigt olika saker. Vi känner dock igen sången, fraseringarna och drivet i verserna, men i bakgrunden får vi istället elektroniska arrangemang, extremt elektroniskt alltså och extremt bra. Hon har bara släppt en skiva, den heter This och släpptes förra våren. Helt klar en av 2009 års bästa elektroniska popskivor. Detta är Ulrika Milds egna projekt men när hon spelar live behöver hon hjälp, o det får hon av Renée Gustafsson som även är med i Liechtenstein, samt Agneta Edgren och Mikaela Mars som även  ingår i Varannan Vatten, ett slags elektro-kollektiv, eller vad man kan kalla det, Ulrika Mild ingår även där.

Hur som helst, Computes skiva finns på Spotify om du vill kolla upp henne, annars föreslår jag att du köper skivan.

Så bege er till Svanen ikväll mina vänner. Ju mer  jag tänker på det desto mer sugen blir jag, blir kanske en utgång ändå.

Compute – This Spotify

http://www.myspace.com/compute

Indiepop-bonanza som om det vore vilken torsdag som helst..

Nu är det officiellt, jag är the hardest working bloggare in showbiz!. Hästpojken stod fortfarande  kvar på scenen och tog emot den exalterade hemmapublikens jubel när jag med alerta steg tog mig upp för trappan till Jazzhuset och Klubb Svanen. Den sedvanliga Fidel Castron i baren byttes ut mot en öl och första klunken rann ner samtidigt som Liechtenstein entrar scenen. Som taget ur en film.

First thing first, Pustervik var packat på folk, dom hade antagligen kunnat sälja ett hundratal biljetter till, nästa gång dom spelar i Göteborg föreslår jag topfloor. Steso Songs gjorde vad hon kunde, låtarna vid pianot satt perfekt men hennes sköra röst kom inte riktigt fram i dom snabbare låtarna. Vi inom journalistkåren (!) som stod längst bak hörde inte mycket om vad hon sa mellan låtarna, men det skyller vi på ljudteknikern, det gör vi alltid. Tyvärr så överröstade sorlet sången och jag är osäker på om detta är rätt scen för henne, tror hon behöver en lokal med bättre akustik, då kan det bli riktigt bra. Som jag redan sagt så tror jag hennes nya skiva kommer slå rejält. Den verkar vara riktigt bra.

Samtidigt står Franska Trions pianist Matti Ollikainen och dricker rödvin i andra änden av baren och när dom sedan kör igång sin grej så ser man hur förvirrade landsortspopparna blir. –Ska han verkligen sjunga sådär?

Man skulle ju kunna tro att trion skulle få ett uppsving när Hellström spelade dom i “Dom kallar oss artister” men det verkade inte riktigt ha tagit fart bland kidsen, men det kommer väl det med. Personligen älskar jag det dom gör och dom kommer alltid ha en stående inbjudan till att dricka damme-jeanne vin hos mig.

Det krävdes dock att Hästpojken skulle gå på för att få igång publiken som i sedvanlig ordning stod längst med väggarna, det är även det ja gillar med pustervik, hur man kan stå längs väggarna, minns hur Timbuktu stod och viftade med en handduk under hela Dj-Premier konserten för några år sedan. I övrigt vet jag inte om jag gillar pustervik, eller, jo, eller lite kluven e jag, jag älskar det som görs på pustervik, men dom här jävla platsglasen får mig att må dåligt. Glaskross är halva grejjen när man går ut.

Hästpojken varvar gamla pärlor och nya låtar på ett härligt sätt, Shane Mcgowan har nog aldrig gjorts bättre och jag tror varenda en i publiken skriker ut hur man har varit full på Liseberg och knarkat i Flemmingsberg, dom flesta har nog bara gjort det förstnämnda, jag har iallafall inte varit i Flemmingsberg men jag har både varit full och knarkat på Liseberg så det kanske räknas ändå.

Mellansnacket sitter riktigt bra och sättet som Martin E för sig på scenen är helt oslagbart, jag gillar även hur Pontus på synten står och fliker in one-liners i sin något neddämpade mick. Jag gillar honom, tycker han borde prata mer, skulle till och med kunna tänka mig att ge honom ett radioprogram, fast då skulle han väl tjöta hål i huvudet på oss.

Katarina är ett hål, som är min favoritlåt på skivan var även bäst igår kväll,raden “Även om livet är förjävligt ibland…” är helt magisk. Det slog mig när man såg folket hur talande allting var för Göteborgsmentaliteten, jag var stolt där, i några sekunder iallafall. Dom riktiga journalisterna gillar ju att snacka om kungar av olika saker, Håkan har ju då alltid varit kungen av Göteborg men nu när han istället blivit kung av hela Sverige så tänker jag på riktigt Aftonbladet-vis utnämna Martin Elison till kungen av Göteborg. Både lite fjantigt och klyschigt men jag får stå för det.

Träffade även Augustifamiljens kapellmästare Stefan Sporsén där bak i bruset, han var där på studiebesök då han ska ta över pianoverksamheten under två veckor när Franska Trion-Matti  ska ta semester i Provence eller något.

Nästa gång jag ser Hästpojken blir nog på Peace & Love men gårdagen gav mersmak och jag kan tycka att alla borde gå och se dom om ni får chansen. Dom spelar som sagt i Jönköping i kväll så jag tycker att ni där kan hoppa över kvällens fredagsmys eller frikyrkliga studiecirklar och ta några roppar med några ljumna folköl och bege er till Bongo Bar.

Caligula avslutade kvällen på Pustervik och några snabba steg senare satt vi i en taxi utanför Jazzhuset där Göteborgs bästa tjejband ska på sten. Några efterblivna landsortskids framför oss i dörren fick mig nästan att tappa det då dom tyckte att allt skulle vara gratis bara för att man står på gästlistan. Speciellt om man hela tiden påpekade att man stod på gästlistan. Men inte skulle väl det störa min kväll? nej nej.

Jag tycker verkligen att Liechtenstein (som jag aldrig kommer lära mig att stava) är fantastiska.Deras scenspråk är fantastiskt, inga flirtiga poser och klichéartade konster med instrumenten. I journalistvärlden blir det alltid ett sånt liv när en grupp som helt består av tjejer dyker upp, jag minns när jag fick äran att se Face-84 på mitt jobb för några år sen, 4 snygga tjejer som spelade covers, alla hyllade dom och det skulle bli melodifestivalen och hela rasket. För att väga upp sina musikaliska tillkortakommanden så poserade man väldigt sensuellt och gitarristen visade att hon minsann kunde spela med gitarren på ryggen. I Liechtenstein så poserar man fan ingenting, och det gör mig genuint glad, man spelar sin fantastiska musik, som den ska spelas och det kommer man väldigt långt på. Jag hoppas och unnar dom större framgångar i framtiden, en singel ska tydligen vara på gång i vår som verkar lovande, en skiva på det vore ju gött.

Så går det alltså till när två av Göteborgs bästa band spelar på en torsdagskväll. Nu är det fredag, kanske hinner skriva en liten fredagsrapport sen så ni vet vad ni ska göra i helgen. Jag ska nämligen jobba, man måste ju ta lite samhällsansvar ibland.

Klubb Svanen; Liechtenstein

Klubb Svanen levererar nu högklassig musik för tredje veckan i rad, denna gången är det flickornas tur, helt i linje med P3´s genuskvotering. Liechtenstein är namnet på dom tre flickorna från Göteborg, dom startade 2005 med starka influenser från 80-talets brittiska indiepopscen. Frågan är dock vem som inte har blivit inspirerad av den scenen. Hur som helst så har dom turnerat flitigt under dom här åren över hela Norden  och nu är dom hemma igen efter en lång europaturné i bland annat Tyskland, Frankrike och så klart i Liechtenstein. Deras fantastiska skiva Liechtenstein – Survival Strategies In A Modern World kom ut förra våren och har spelats flitigt sedan dess. I min mening är det här så jävla bra.

Jag börjar nu fundera på om man hinner med både Pustervik och Jazzhuset ikväll, kanske ska göra ett försök, för det går man egentligen inte missa. Dock är dom är damerna ett liveband och kommer spela i Göteborg flera gånger i år om jag får min vilja igenom. Så jag kanske släpper dom ikväll, eller så skiter jag i hästpojken, fast det skulle jag aldrig göra.

Hur som helst

Jazzhuset, ni vet var det ligger.

22-03, brukar la vara på scenen vid 23.30.

60 eller 80 kr i dörren och 20 kr för att hänga upp din unika jacka.

http://www.myspace.com/liechtensteinia