Jag lovade ju er förra veckan att ni skulle få ta del av det här, för det är något jag inte kan hålla för mig själv.
Trots mitt urbana ursprung så har jag alltid haft något visst för landsbygdsromantiken, inte det provinsiella utan det ödsliga, ensamma som samtidigt är så stort och vackert. Vemod, kärlek och granskog är tre bra ingredienser i musik, jag antar att det kommer från Dan Andersson samt Allan Edwall och i förlängningen Perssons Pack (som inte är ett raggarband utan ett genuint landsbygsromantiskt band). Om man tar sig förbi landsbygden och ut i naturen så hittar man Vera Vinter med sin gitarr och sin fantastiska röst sittandes i vemodets vagga.
“Det handlar om ljus, som växlar fast ingen tittar på,
gårdar och hus, trappsteg som fötter trampat på,
sprickor och ljud, folk som får vara som dom är”
–Det handlar om träd/tranornas sång
Den beskrivningen som finns på Vera Vinter är;
Med inspiration från bland andra Allan Edwall, Sune Jonsson och Karin Mamma Andersson låter hon sång och gitarr berätta saker hon hört, sett och känt. Det är sagor, berättelser och betraktelser, enkla och varsamt förpackade melodier som andas vemod
Visst stämmer det, men det är större än så. Då jag är djupt inrotad i Allan Edwall så var jag tvungen att gå vidare i det här, det får inte stanna vid några spelningar i Stockholm och en liten myspace-hype. Jag behövde veta mer då låtarna gick rakt in i mig och fick Melissa Horn´s texter att likna ett pekoral. Jag tog därför kontakt med fröken Vinter för att förstå lite med vad det hela handlade om.
Du håller på och etablerar dig på stockholmsscenen samtidigt som du har stark anknytning till Norrbotten, hur ser det förhållandet ut?
– Jag är en obotlig naturromantiker. Jag gillar att det finns återkommande mönster i naturen som samtidigt är föränderliga och förgängliga, vemodet föds någonstans där emellan tror jag. Till vardags bor jag i Stockholm, vid Hornstull, här finns vatten, en gångväg vid stranden och kaffe att köpa från finmaskin. Men det är något annat.
Det kan vara ett problem med att skriva på svenska då det tenderar att bli för naket, många svenska textförfattare drar sig för att skriva på svenska av den anledningen, men det är inget du tänker på?
– Det nakna är ett måste. Annars skulle jag inte skriva texter. Tror inte att Vera Vinter hade kunnat vara på något annat sätt än just så här faktiskt.
Av You-tube klippen att döma så ser du ut att trivas live, är det de bästa sättet att förmedla din musik på?
– Jo, live är bra. Optimalt är en knäpptyst församling i en liten lokal. Då är det som bäst.
Vilken är då drömscenen att stå på?
– Just nu är jag rätt sugen att spela i träiga lokaler, blir så varmt ljud då. Så ett ryskt Teremslott vore inte fel.
Vi i Göteborg kan kanske inte erbjuda ett Teremslott men vi väntar ändå på att du ska komma ner hit och spela, när blir det?
– Gärna imorrn men annars till sommaren så jag kan kolla in pingvinerna i parken.
Hur ser det då ut med spelningar och turné under året?
– Jag säger som bokningsbolagen och bolagsgubbarna; vi måste ha en platta att jobba med.
När kommer den skivan?
– Jag planerar för inspelning under 2010. Förmodligen blir det i norr. Enkelt. Har kollat in ett bönhus som ligger nära Kalixälven. Kanske där.
Vad lyssnar du mest på just nu?
– Växlar väldigt mycket men bland annat Laura Veirs, Steso Songs grejer är mkt bra, Galasso, Stone Poneys, Beach House och denna ständigt återkommande Allan.
Om jag säger att Du & Jag är Allans bästa låt, vad säger du då?
-Bra val.
Allan Edwall och Steso Songs alltså, och så är det för någonstans där emellan så hittar vi Vera Vinter. Fyra sånger ligger uppe på hennes myspace och ytterligare några finns på You-tube. Det hela är väldigt vackert och man ska inte skriva sönder sådan här musik, man ska låta den tala för sig själv. Jag lovar dock att jag ska hålla er uppdaterade för det är som sagt bara en tidsfråga innan vi ser henne på andra platser i Sverige.
http://www.myspace.com/veravinter
Que Club 