Monthly Archives: February 2010

Mjodååå

Det är mycket jobb nu, så vi kommer inte hem förens måndag eftermiddag, så ingen svanen ikväll, inget annat heller för den delen, dock lyckades jag på något vis ta mig till Bengans idag för o inhandla veckans nysläppta skivor. Det landande på fyra skivor till slut.

Shout Out Louds-Work

Johnny Cash-Aint no grave

Dj Embee- The mellow turning moment

Tomas Andersson Wij-Spår

Samt Dom kallar oss Mods triologin, de e en klassiker de där…

Näe, nu skiter vi i de här o ses på måndag, då tar vi en spotifyfylla tror jag..

I know where I´m bound

Går in på Västtrafik för o se när trotjänaren buss nummer 60 ska ta mig till jobbet och läser följande

Just nu har följande trafikförändringar rapporterats in i Göteborgsområdet:

Inställda linjer:
Lila Express
401 (Ale)
402 (Ale)
403 (Ale)
404 (Ale)
540 (Alingsås)
541 (Alingsås)
546 (Alingsås)
554 (Alingsås)
560 (Alingsås) – sista turen (20:20-20:55) är inställd.
600 Göteborg-Trollhättan
642 (Alingsås)
Samtliga linjer på Orust.
Samtliga linjer på Tjörn samt nattbuss 396.

Annan körväg:
Linje 317 (Kungälv – Kungarundan) kan inte stanna Olserödsgatan, Ulvegärde och Helgonagatran
Linje 376 (Stenungsund) kan inte köra mellan Ekenäs och Prästtorp
520 (Göteborg-Lerum) kan inte köra från Gråbo via Vårlöksvägen
604 (Mölnlycke) kan inte köra mellan Sommarhemsvägen och Skogen.
Röd Express (Härryda) vänder vid Önneröd.
Nattbuss 394 kan ej trafikera Ucklum och Svenshögen

BÅT
Linje 381 Käringön – Hällevikstrand är inställd resten av dagen.
Linje 382 Gullholmen-Tuvesvik kan inte trafikera Tvestjärten.

För det första så är jag jävligt glad över att jag inte föddes utanför spårvagnsnätet, eller ah, utanför innerstaden egentligen. Helvette vad ni där ute måste ha det jobbigt nu.

För det andra så va Tvestjärten ett roligt namn på en hållplats..

En annan anledning till att jag e glad att jag bor där jag bor är att jag slipper sånt här

ta mig tusen dagar härifrån…

90-talet var på många sätt ett helvette, men det fanns visa ljuspunkter, Perssons Pack och Jacob Hellman är två sådana. Jag antar att det var just 90-talet dom ville komma bort från.

Notera Hellmans väst och Ingemar Dunkes look.

Det e som det e

8 år och 1 vecka sedan Waylon dog

Fishermans Blues

Nu lättar vi upp stämningen, de e ju faaaaan löööördag. men vem bryr sig om det. Den eminenta sidan Göteborg Nonstop säger det ganska bra ikväll http://goteborgnonstop.wordpress.com/2010/02/20/lordag-hela-veckan/

I mitt hemskt varierande arbete händer det att jag ibland får avnjuta DJ Gunnar, han spelar tysk musik, tysk techno, hans favoritartist är Axel Fischer, som verkar vara en tysk variant av basshunter. För några månader sedan kom jag på mig själv stampa i takt till den här dängan.

Visst är det fint hur dom hittar varandra i slutet?

Hursomhelst. Hade jag varit en målare, bosatt på Hisingen så hade jag antagligen fått på mig en ful skjorta, vita jeans och skateskor, stått med en vodka/redbull och dansat till denna låten i väntan på att mina bräcke-vänner skulle komma.

Nu bor jag inte på Hisingen, nu gick jag inte på Bräcke, med andra ord går jag inte ut på lördagar, av den enkla anledning att slippa alla Blå/grön/röd/lila express-brats.

Att jag ska börja jobba om några timmar bidrar kanske till att jag inte ska ut, men det ändrar ingenting. Avenyn&Lördag är inte hur jag kör.

I övrigt är hon skidåkaren Anna Haag ganska go.

näe, Göteborg, skärp till er

Que Club ställer sig bredbent!

Läser Hakelius krönika på aftonbladet om Springsteen, jag vet inte riktigt vad han vill ha sagt och jag vet inte heller vad jag vill ha sagt med det här. Har skrivet en massa rader, som jag sedan raderat, jag kommer nog aldrig kunna förklara det hela.

Antingen förstår man det, eller så gör man det inte och förkastar Bruce som bredbent arenarock och helt glömmer bort The Wild, the Innocent & the E Street Shuffle.

Det är svåra förhållanden man har till sina gubbar, jag skyltar gärna inte med att min LastFM sida ser ut så här;

1. Ulf Lundell 6091 spelningar

2. Eldkvarn 4566 spelningar

3. Bob Dylan 4308 spelningar

4. Bruce Springsteen 3708 spelningar

Okräddigt som fan, antar jag, men det är så det är, jag kan mala på om varenda tygpåse-pop band i hela Sverige, varenda elektropoppare i varenda förort och varenda rappare på varenda bakgata men at the end of the day så står Lundell där, på en piedistal och ser ner på dom och konstaterar att om ni ens kommer upp i en tiondel av det han gjort så ska ni vara mer än nöjda.

“Det finns människor som avfärdar Ulf Lundell, som inte är intresserade av vad han har att säga. För gammal, för kåt, för romantisk, för skör, för ” svag och manlig?
Såna människor är inga människor.
Jag kan inte se det på nåt annat vis.
Såna människor har inga hjärtan…”

Virtanen skrev det en gång och visst hade han rätt.

SÅ nu tar vi in gubbrocken på Que Club, vi välkomnar den med öppna famnar, vi försöker göra den kräddig igen. Eldkvarn blev kräddiga tack vare Håkan Hellström och Moneybrother, nu gör vi samma sak med resten.

Ställ er bredbent, öva in poserna och sjung med

Poor men wanna be rich, rich men wanna be kings,
And a king aint satisfied till he rules everything.

Inte ens Compute på Svanen får mig att dansa ikväll…

Om förra Torsdagen var ett lyckopiller så känns denna torsdagen mer avslagen, det beror väl antagligen endast på mig. Alla andra verkar glada. Det är Klubb Svanen ikväll men jag ska inte gå, nej nej. Jag ska vara hemma, spela lite innebandy i en bunker ute i Gamlestan, sedan se på fotboll för att sedan gå och lägga mig i rimlig tid. Det blir bra, vi säger det iallafall.

Jag försöker glömma det faktum att Compute spelar på Svanen ikväll, jag skulle egentligen väldigt gärna vilja gå men det finns liksom ingen gnutta ork kvar i denna arma kropp, blotta tanken på utgång för mig att förlora all energi jag har. Det är lite bekymmersamt. Jag borde peppa upp er nu, med att säga att förfesten börjar med en flaska Rom och Tv4-Sport för att sedan ta två rundor på skål innan vi intar Jazzhuset. Det där brukade få mig att ta på mig ett par rena jeans och en skjorta som är vit, men inte ikväll verkar de som.

Hade jag varit er så hade jag ändå gått till Svanen ikväll, lite lustigt att boka samma personer två veckor i rad men det Ulrika Mild gör med Liechtenstein och det hon gör i Compute är två väldigt olika saker. Vi känner dock igen sången, fraseringarna och drivet i verserna, men i bakgrunden får vi istället elektroniska arrangemang, extremt elektroniskt alltså och extremt bra. Hon har bara släppt en skiva, den heter This och släpptes förra våren. Helt klar en av 2009 års bästa elektroniska popskivor. Detta är Ulrika Milds egna projekt men när hon spelar live behöver hon hjälp, o det får hon av Renée Gustafsson som även är med i Liechtenstein, samt Agneta Edgren och Mikaela Mars som även  ingår i Varannan Vatten, ett slags elektro-kollektiv, eller vad man kan kalla det, Ulrika Mild ingår även där.

Hur som helst, Computes skiva finns på Spotify om du vill kolla upp henne, annars föreslår jag att du köper skivan.

Så bege er till Svanen ikväll mina vänner. Ju mer  jag tänker på det desto mer sugen blir jag, blir kanske en utgång ändå.

Compute – This Spotify

http://www.myspace.com/compute

Steso Songs-Now It´s Dark

Jag skrev om henne förra veckan, när vi såg henne på Pustervik tillsammans med Hästpojken och Franska Trion, idag släpptes alltså hennes nya skiva Now It´s Dark på bolaget Lyckan/Border. Den hade inte ens kommit upp i hyllorna hos Bengans när jag va där och köpte ett exemplar. Vi känner redan igen fyra av låtarna från EP´n som kom 2008 och då hade hon redan hunnit med att bli en stor myspace-hype samt vara förakt till Marit Bergman, om Bergman jobbar för att stärka unga tjejers självbild så jobbar Steso Songs på ett lite annat sätt, fast med samma mål.

Steso, Stesolid, Diazepam, bensodiazepiner, i folkmun benzo eller flödder, vanligare än man tror och inget man heller skyltar med. Därför känns det fantastiskt att Karolina Stenström inte hymlar om någonting.

Sångerna är becksvarta, det är överdoser, självmorg, fyllor, självförstörelse, urkukningar, trasiga förhållanden och framförallt så är det riktigt riktigt vackert. Jag försöker påtala att det finns två sorters människor, dom som är lyckliga och olyckliga i det lyckliga, samt dom som är lyckliga och olyckliga i det olyckliga. Göteborgsscenen har i alla år stått för det senare, medan Stockholmsscenen för det förstnämnda, om man ska hårddra det. Karolina Stenström faller under Göteborgsmentaliteten, översätt en random text, gör den till schlager och vips så hade den platsat på den senaste Hästpojken skivan.

En annan sak som höjer skivan är arrangemangen, hon kunde gjort musiken i stil med texterna, hon kunde kört över oss totalt och lämnat oss med inget annat än en uppskurna handleder, lite som efter att man lyssnat på Natt klockan 12 på dagen med Pst/Q. Musiken skänker dock ett helt annat ljus över låtarna, arrangemangen inger hopp och glädje, en sorts strävan att  någon gång bli lycklig, i det olyckliga. Det finns något jävligt vackert i det med.

Texterna blir tillsammans med musiken i sig en ganska surrealistisk upplevelse, lyssnar man på The Worse utan att lyssna på texten i sig så förvandlas det plötsligt till en riktigt bra pop-dänga som skulle kunna göra sig i vilket sammanhang som helst, men så enkelt är det inte. När raden om att hoppa från den där balkongen kommer så blir man påminda om det becksvarta igen. Det kommer liksom aldrig försvinna, det är därför vi aldrig kan bli lyckliga i det lyckliga.

Man läser olika reaktioner på skivan och märker att många förkastar storheten i skivan och försöker få det till ett juvenilt rop på hjälp, någon annan tyckte att det var motsägelsefullt med mörka texter och glada melodier. För att citera Dylan; don’t criticize What you can’t understand.

Det är inte bara en viktig skiva i den bemärkelsen att den sätter spotlighten på unga tjejers depressioner och drogproblem, skivan är för er, precis som hon antyder i den näst sista låten This is for you girls. Skivan är även en riktigt bra popskiva, med vackra pianoslingor och vacker sång, välarbetade arrangemang och som vi redan varit inne på, fantastiska texter.

Perssons Pack – Sångare Utan Orsak känns aktuell på något sätt

Steso Songs – Now It´s Dark

http://www.myspace.com/stesosongs

http://kritiker.se/skivor/recension/?skiva=Steso_Songs__-__Now_It%27s_Dark

MorgenMusik

Jaaa, onsdag idag, då släpps det skivor, så snart beger vi oss till Bengans, men idag köper vi bara en. inget mer.

För o starta denna onsdag ger jag er en klassisk låt med en lika klassisk video, samt en härlig spelning på Gröna Lund där den mysiga medelklassen sitter och klappar i takt till hur drogromantiker från Göteborg inte räcker till…

Så jag tror jag pausar mina drömmar

och jag tror jag väntar tills i sommar

För jag vet att jag inte räcker till

Jag tänker på kvinnor och brännvin och jesus, på Lenin och på Marx´s manifest…

Sjung ingen lovsång

håll inga tal

låt bli att säga

hur fin jag va

Jag skulle kunna sjunga en sång för dig, jag skulle även kunna hålla ett tal, men jag antar att det skulle pågå i timmar. Jag skulle kunna raljera om alla gånger dina låtar varit med mig, om när jag stod på ett biltak i Aalborg och sjöng Glasnost eller det där hotellrummet på Istedgade som pulserade ut Medan bomberna faller på högsta volym en sommarkväll i juli. Jag skulle kunna raljera om allt det där, om de ensamma nätterna med Fröken Julie i lurarna samtidigt som man inbillade sig att du och Strindberg var dom ända som fattade vad det handlade om. Alla gånger jag citerat låten Odyssevs i sms till mycket väl valda personer.

Nu raljerar jag för mycket.

11 år sedan idag, sen du avled på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, trots att du föddes i Småland, tog dig sedan via Stockholm, Landskrona och Malmö för att komma hit så kommer vi alltid betrakta dig som en Göteborgare…

Det jag vill ha sagt, kommer egentligen aldrig att kunna sägas på rätt sätt.

Jag älskar hur du fattar var det handlar om, hur du blandar politik och kärlek, samhällsskildringar tillsammans med ren och skär rock. Att du kan sjunga om hur socialismen enade Kuba samtidigt som du drar igång ett Creedence-medley. Det är så fel, samtidigt som det är så fruktansvärt rätt att göra det.

Fan, egentligen borde jag inte prata sönder det här, du ville ju inte ha det så.

För att på nått sätt förklara det hela så får ni en spotify-spellista. Den hade kunnat bli flera timmar lång, men 22 låtar blev det, som jag tycker täcker allt han står för och även det jag står för.

Den börjar magiskt med introt från hans bästa skiva, och sedan ramlar dom på, och avslutas med Wiehes sång som knyter ihop det hela.

Via Dolorosa

Graven finns på Västra Kyrkogården, Göteborg,
fält 14, nr.246

men det visste ni väl redan?

För att avsluta så citerar vi det Wiehe säger i varje intervju; Jag saknar Björn