Tag Archives: göteborg

The Tallest man on Earth till Göteborg 16e maj!

Jag missade han i sommras pga jobb, jag missade honom 2009 pga jobb, nu finns det absolut ingenting som kan stoppa det hela

Tack för det Woody West.

Biljett finns här

Ställ er upp för hela staden pt.3

Jag tycker att det är fint att saker aldrig förändras.

På proggens finfina tid så var det allmänt känt att Stockholmarna var störst, Skåningarna i Malmö var mest innovativa och vi i Göteborg var argast, men bäst.

Det där går ju igen i hiphoppens lilla värld. Det är exakt på samma sätt. Det visar iallafall Rico Won på hans senaste skiva. Mer om den senare.

Här kommer Overmars, här kommer hans snabbhet…

Torsdagen går i laddningens och peppens tecken, det är mycket nu, inte bara det att Fotbolls VM stundar utan även det att vi har en himla massa bra musik att se fram emot.

Ikväll kl 22.00 så börjar SVT sin uppladdning inför VM på allvar och visar bland annat den klassiska krönikan från 94. Så mellan 22.00 och 06.00 så hittar ni mig framför tv´n. Men detta är ingen fotbollsblogg, nej nej, sån skit ska inte vi hålla på med här, här snackar vi musik och i morgon så visar sig Göteborg från sin allra bästa sidan, Joel Alme står på Taubescenen och The Berndt står på pustervik, på samma kväll, fantastiskt. Mer om det senare.

Den stora peppen är dock inför måndag då vi ska till Trädgårdsföreningen och se Jackson Browne tillsammans med världens bästa musiker David Lindley. Det kommer bli fantastiskt, mer om det senare men jag vill ändå ge er något att suga på så ni är redo på måndag.

Anna von Hausswolff ska låta vinden höra hennes sång..

Ni vet väl redan allt om Anna von Hausswolff, varenda musikblogg och varenda tidning har redan skrivit upp detta popunder från Göteborg, med all rätt vill jag säga. Jag har väl nämnt henne men aldrig riktigt gett henne rättvisa. Anna von Hausswolff är ett så kallat “haga-barn”, uppvuxen på 90-talet i Haga, i det gamla levande Haga, innan bostadsrätterna och dom nyrika familjerna med endast 1 barn i hushållet. Det var på den tiden man kunde hitta Dan Berglund och Björn Afzelius på föräldraföreningens möten. Då barnen själva vårstädade hela Haga för en godiskupong på Haga Tobak. Då dom stora bullarna kostade 14 kr och Satisfaction gav oss den musiken vi behövde. En tid då Cykel-Olle och Haga-Texas fortfarande levde.

Nu ska vi dock sluta romantisera Haga och istället konstatera att Anna har spikat sin lilla turné och datumen ser ut så här;

5 maj – Göteborg, Nefertiti
6 maj – Köpenhamn, Jazzhouse
7 maj – Malmö, Inkonst
12 maj – Stockholm, Södra Teatern
14 maj – Oslo, Blå
29 maj – Hässleholm, Siesta!
15 juli – Arvika, Arvikafestivalen
29-31 juli – Östersund, Storsjöyran
28 augusti – Borås, Close to Home

Det lär bokas på fler datum under våren, så stay tuned.

Om du nu har missat det här så finns ju alltid spotify; Anna Von Hausswolff – Track Of Time

Myspace: http://www.myspace.com/vonhausswolff

Skivan är fantastisk och borde köpas av alla, det verkar även som om ett helt album är på gång under våren, men mer om det senare.

Här spelar hon en cover på min favoritartist, bara det är ju värt nån form av ovation.

Vi välkomnar Bobastian in i värmen på Que Club!

“Jag vet att Hästpojken kommer göra en sjukt jävla bra skiva nu, och sedan kommer jag göra en jävla bra skiva. Sedan är det slut. Nej men jag känner det. Det är nog bara en tidsfråga innan man hänger nere på du vet, något ölcafé”

-Jonas Game

“jag tror genren Göteborgspop kommer finnas kvar så länge utövarna känns genuina och inte som någon kopia på något gammalt.”

-Kristian Anttila

Jonas Game har väl rätt i att Hästpojken skulle göra en sjukt bra skiva och hans egen väntar vi fortfarande på, men att det ska ta slut där? Det kommer det aldrig göra. I Göteborg finns en mängd unga utövare som gör det Kristian  Anttila söker och med dom kriterierna så är jag stolt att välkomna bandet Bobastian in i värmen på Que Club.

Fyra killar som står med ena benet bland fruit of the loom-kids som drar tags på fyllan i Majorna och med andra benet bland tribalprydda innebandyfrisyrer i Lerum. Trots dessa omgivningar så har The Berndt redan visat att man kan bli vettig trots en uppväxt bland den meningslösa medelklassen i Lerum. Nu står alltså även Bobastian och slår mig på näsan, ska jag omvärdera min uppfattning om Lerum?

Tack vare internets möjligheter så kunde Robert Aspenskog (Sång & gitarr), Oliver Johansson (Gitarr & körsång), Johan Nordling (trummor) och Nils Esping (bas och körsång) bilda bandet i hösten 2009. Man tog hjälp av Rickard Hallin som är ena halvan i Bonnie & Clyde för att spela in en första EP. Låtarna ligger uppe på deras myspace och om ni gillar den stereotypiska göteborgspopen som baseras på känsla i rösten och fina melodier så kommer ni gilla det här.

Jag har alltid varit lite orolig för att nästkommande kull av ungdomar ska bli förlorade i samhällets fördumning men så såg jag räddningen. I låten Saltholmen sjunger man om hur man sitter på värmebänken och väntar på att 11an ska ta dom till Saltholmen, med lite hackenberg i påsen. När jag var i deras ålder,vilket inte var jätte längesedan men i början av 2000-talet så satt även vi med hackenberg i påsen (eller det T-livs erbjöd oss för under 40lappen). Vi satt dock på Järntorget och väntade på fyran men det var då och nu är nu som dom säger i Dom kallar oss Artister.

Det var även i den här åldern man började lyssna på det som spelades när våra föräldrar var unga, jag minns hur min mamma himlade med ögonen när man hade första delen av Barn av vår tid på repeat hela eftermiddagarna. Man tog sedan efter delar av kläderna, levnadssättet och värderingarna. Jag var redan på den tiden övertygas om att jag var född i fel generation. För min egen del så är jag fortfarande övertygad att jag hade behövt vara född 1945 för att komma till min fulla rätt, mina äldre kollegor tycker att jag borde leva i min egen tid. Det förslaget fick ju även Dylan och jag antar att föräldrarna till pojkarna i Bobastian har sagt något liknande.

Bobastian håller för tillfället på att spela ihop sig och söker spelningar för fullt, om det här hade varit en Klubb och inte bara en sketen blogg med ett klubbnamn så hade jag bokat dom. Ge dom några år på livescenen i Göteborg, köp deras EP när den kommer och sedan kommer dom erövra hela Göteborg, det är det jag tror, för det här är geniunt och det är rent fantastiskt.

Tre låtar ligger som sagt uppe på deras myspace och jag kommer hålla er uppdaterade om nyheter angående det här.

http://www.myspace.com/bobastian

“Ikväll är jag stolt proletär fast långt ifrån ett jobb här, i mon är väl allt Caligula och jag lider.”


We Want Cue! – Why not

När bloggen startades så fanns det en idé om att ha en del om att även lära er lite historia, dels om Cue Club och del  om hela Göteborgsscenen från tidigt 60-tal och framåt. Idén har dock legat och pyrt ett tag men det var först idag som vi tog tag i det ordentligt tack vare ett mejl. Intresset för 60-tals popen i Göteborg är fortfarande stort och det är många som minns Cue och dom andra ställena. Jag minns dom ju inte, men jag ser att det är min uppgift att föra det hela vidare till dagens ungdomar.

Ett mejl kom alltså från Irene som ville veta vad som hände med bandet Why Not?, och det blir startskottet för det nya avsnittet We Want Cue!. Mitt kunnande om bandet Why Not sträcker sig inte längre än det jag läst i Hans Sidéns utmärkta bok 60-talspop i Göteborg samt att jag har en singel med dom hemma i hyllan. Hur som helst, en liten text om ett klassiskt Göteborgsband blev det iallafall.

Under 60-talets Göteborgs-scen så bytte folk band lika ofta som band bytte namn, dvs väldigt ofta.

Det som senare blev Why Not hette från början Freshmen och grundades 1959 men sommaren 61´döpte man om sig till Drivers. 1962 ändrade man till slut namn till Spacemen och det var först då man gjorde sig ett namn utanför Burås Ungdomsgård och började spela sin Non-stop-dans på ställen som Riverside i Majorna( som en gång i tiden kallades för Gonorréhallen). Bandmedlemmar kom och gick men den drivande kraften i bandet var Peter Granath som gjorde sig känd som en enormt kraftfull elgitarrist som gärna krämade på ordentligt, kan bero på hans nedsatta hörsel efter sviterna av en påssjuka när han var 15. Enligt Göteborgsmyten blev han döv på ena örat pga sit gitarrspel men det vill han dementera.Han blev även känd som den som hittade volym 11 på förstärkaren.

Spacemen gjorde sig ett namn på livescenen i Göteborg och i mitten av 60.talet åkte man även ner och turnérade i södra Tyskland. Granaths brutala gitarrspel gick hem på kontinenten och det hela rullade på.

Alla namnbyten och den mängd olika band som fanns ledde naturligtvis till namnbråk och i Stockholm försökte diggilo-Lasse Holm” slå igenom med sitt band Spacemen men den namntvisten vann Göteborg och Lasse Holm fick byta namn till Moonlighters. Peter Granath tröttnade dock på namnet som ansågs vara föråldrat och man bytte till Why Not. Det blev en hel del rotationer bland bandmedlemmar och det var egentligen bara Granath som var kvar sedan starten 1959.

Bandet fick ett uppsving och man fick ett skivkontrakt med Platinum där man gav ut singeln Cathy´s Clown.Singeln sålde dock inget vidare och det blev inget mer med Platinum, istället fick man kontrakt med Sonet i Stockholm och under märket Gazell släppte man två singlar. Den första Who put the Bomp, 1967 med självaste Clabbe af Geijerstam som demonproducent. Loco-Motion blev den andra singeln och släpptes 1968 som producerades av Roger Wallis ( som senare grundade det legendariska skivbolaget MNW).

En profil i Why Not var trummisen Frostis Pettersson, som det finns en mängd historier om. Speciellt från deras resor till Sunny Beach i Bulgarien där hans skinn på baskaggen sprack nästan omgående och i ren frustration så skar han ut en stod läderbit från en av hotellets soffor, lösningen fungerade provisoriskt. Efter Why Not så fortsatte han som trummis i bland andra Jackpots, Strangers, Shakers och Supermen.

När disco-vågen sedemera drog in över Göteborgs så blev det färre och färre spelningar för Why Not, då man i huvudsak var ett coverband och inte drog in några pengar på skivförsäljningar så fick man till slut lägga ner det hela, även om medlemmarna fortsatte på andra håll. “Man kan inte betala räkningarna med feeling!” som Granath sa en gång.

Medlemmarna bytter som sagt under åren men dom här musikerna var mer eller minde Why Not;

Peter Granath, Claes “Frostis” Pettersson, Rolf Högberg, Göran Svensson, Göran Lindberg, Roger Andersson, Christer “Tarzan” Nilsson, Micke Lanciai,

Man släppte totalt tre stycken singlar;

Cathys Clown/Sweet and lovely

Who put the bomp/Stranger feelin´

Loco-Motion/Her majesty´s bug disposer

Man medverkar även på olika samlingsskivor.

2003 spelade man in en demo-cd i Nacksvings studio, vad som hände med den vet jag inte, men om ni får tag på den så kan ni skratta er lyckliga, den innehåller 12 låtar.

Skivorna är idag inte speciellt lätta att få tag på, Loco-Motion singeln finns på tradera men när det gäller dom övriga så blir det att leta på olika begagnade skivaffärer. Jag föreslår att ni letar på Dirrty Records, Vinylkjällarn i vasa, Andra Långgatans skivhandel samt Mynt & Musik på Stigbergsliden. Där kan man hitta guldkorn.

Bilderna är tagna från http://web.comhem.se/~u31828325/index.html där det även finns lite härliga tidningsutklipp.

Här får ni även ett klipp från Cue-festen på Rondo 2006