Tag Archives: rigas

Årets 20 bästa svenska låtar!

Egentligen kan man inte tävla i musik, och det ska vi inte göra heller, däremot ska jag delge er de 20 svenska låtar som har varit mina favoriter under 2011. Det är omöjligt att ställa låtarna mot varandra, att jämföra dom, väga för- och nackdelar. Man får helt enkelt ta varje låt för sig och rangordna dom efter hur lyckliga dom gjort mig under året. Omöjligt? Ja, en aning, men vi gör ändå ett försök.

Det finns en tanke att en artist endast får medverka en gång, på så vis så representerar låten även skivan, andra låtar är bara rent av fantastiska i sig.

1. Mattias Alkberg – Lys upp mig som en stjärna

Ligger storheten i Alkbergs kompromisslöshet? Eller ligger det i andra versens kraftfullhet som slår sönder oss totalt? Eller är det bara en jävligt bra låt? Sanningen ligger som ni förstår någonstans däremellan. Att Alkberg har gjort årets bästa skiva råder det ingen tvekan om. Han kommer så nära sanningen en svensk artist kan komma idag och när alliansen sålt ut våran sista folkhemsdröm så vet jag vem jag vill hålla i handen för att inte slå i botten.

2. Azure Blue – The Catcher in the Rye

Catcher in the Rye kunde lika gärna ha varit 2010 års bästa låt då den omfamnade hela den där hösten. Sen dess har den bytt skepnad och släpptes på debutskivan  Rule of Thirds  och det går inte att komma ifrån hur bra den här låten egentligen är. Fraseringen, melodin, drivet, texten, allting är så fruktansvärt bra. En sådan låt som aldrig släpper dig, när den väl fått grepp om dig. Stort!

3. Magnus Ekelund & Stålet ft. Jakob Hellman – Utan er

Det här året har handlat om män från Norrland som säger sanningen och Ekelund tillhör tillsammans med Alkberg en av  dom som stått stadigast. Utan er är en hyllning till det kollektivet man trots allt inte klarar sig utan. Norrländsk folkhemsromantik och en sällsynt insiktsfullhet blir tillsammans med ett kärt återseende av  Jacob Hellman inget mindre än er av årets bästa låtar. Som en slags Tusen Dagar Härifrån för 2011. Strålande!

4. Jonathan Johansson – Stockholm

Svårt att välja en låt från en skiva som är så fulländad i varenda spår, det är så slipat och välproducerat, så vackert, skört och bländade. Klagomuren gjorde min höst, och den växte sig bara större och större efter varje lyssning. Stockholm är ett textmässigt mästerverk, nog sagt.

5. Caotico – Brains Out – with Tove Styrke

Vi behöver mer än vemod och ångest i våra liv, vi behöver även dans och glädje. Ingen annan låt fick mig att dansa på samma sätt som Caoticos. Första singeln Back of my head var bra, andra singeln Lil´Wayne var strålande och vid tredje singeln så tar man in Idol-Tove och fullständigt spränger oss i bitar. Till och med Mick Jones hade varit stolt över den slingan.

6. Roffe Ruff-Prolog

Roffe Ruff väljer att hoppa från Älvsborgsbron när han står på toppen av sin popularitet. 2011 var ett udda år för majorna-sonen, inte bara det att Sjöberg spelade hans musik i P2, han uppmärksammades även i SVT´s Go´kväll när Pekka Heino, Sjöberg och Kapten Röd helt avslappnat snackar Roffe på bästa sändningstid. Vad hände där?. Hursomhelst så är Barrabas den bästa skivan i sin genre i år och Roffe säger mer om Göteborg i sin prolog än vad hela Göteborgs pop-scen säger tillsammans, det kan man aldrig komma i från.

7. ACT UTD-Bridges of Mostar

En bra poplåt är alltid en bra poplåt, man behöver egentligen inte säga mer än så. ACT UTD tänker inte uppfinna hjulet en gång till och fortsätter på den inslagna göteborgspop-vägen. Ingen dålig väg att gå på egentligen. Låten i sig är i min mening gudomligt bra, och att likna ett förhållande med ett bosniskt landmärke, briljant! För allt faller ju, men byggs upp igen.

8. Anton Kristiansson – Vi Förtjänar Att Bli Lyckliga (feat Martin Elisson)

Vi har stöpt och döpt Antons skiva hela året, är han pop? är han hiphop? är han skitnödig? är han rappens Marcus Birro? Skit i det nu, skivan är otroligt bra och han är antagligen den mest sevärda artisten vi har på gbg-scenen. Låten i sig är ett klassiskt relationsdrama som alla antagligen varit i, men det är dom små finesserna som skiljer en medioker kärlekslåt till något speciellt. Anton lyckas hitta dom små finesserna  hela tiden.

9. Summer Heart – Please Stay

David Alexander dök upp tidigt i våras med den här låten och då visste vi inte mycket om honom alls. Sedan dess har han spottat ut låtar och remixer i en rasande takt och det mesta håller riktigt god kvalité. Låten Please Stay är en elektronisk pop-pärla. Tar du dig bara förbi dom höga tonerna i början så kan du aldrig riktigt slita dig. Hans känsla för verser gör sig påtaglig här, det är det här drivet och energin man önskar fler av dagens trötta artister hade.

10. Le Bataillon Des Fous – Huckleberry Fou

Man får aldrig glömma lite rock, och Sveriges bästa rockröst finner vi i Gunnar Bramstång, kapellmästare i Österlens bästa band, Le Bataillon des Fous. Dom släppte ju en bejublad skiva 2010, dom var med i Nyhetsmorgon och skulle ta över världen med sin rockpoesi. Någonting gick dock inte som det skulle, Stockholm lovade mer än vad dom höll och man drog sig tillbaka på Österlen igen. När man släppte Huckleberry Fous i år så trodde man på en ny skiva, men det verkar inte vilja ta sig. Låten i sig är en riktig dänga i klassisk indie-rock tappning. En av årets mest spelade låtar förtjänar en topp 10 plats, utan tvekan.

11. Navet – For The Show

Ljuvliga Navet, dom visade med den här låten att dom är ett av Sveriges mest lovande popband. Det ser ljust ut, även i Stockholm.

12. Rigas – These Days

En lista utan musik från Årsta är ingen lista, Rigas kunde dock inte överträffa förra årets skiva men topparna på  Bring The Dead är riktigt höga.

13. Serenades – Birds

Indie-Sveriges supergrupp tog oss med storm med både skönsång och 7 000 stråkar när dom likt Fågeln Fenix reste sig ut askan. Nu väntar hela världen för Krunegård och Olenius.

14. Skansros – Felix

Stans bästa band släppte singeln Felix i mitten av december, ett smakprov inför skivan som kommer nästa år. Dom har dock dominerat mitt lyssnande under hela månaden. Det räcker långt

15. Jennie Abrahamson – Hard to come by – Radio Edit

Abrahamson fick med sin finfina låt mig att dansa hela Valborgshelgen, det var Vinbål á la Fayance och glada dagar på Friggagatans takterass. Den har lyckats hänga med under hela året och den visar bara hur bra Umeå har varit i år.

16. Autisterna – Sov

Klassisk Göteborgs-pop med stråkar och skönsång/falsksång, det slår liksom aldrig riktigt fel. Hela skivan Legender håller bra nivå och just Sov har varit soundtracket under mina mängder med tågresor under året.

17. Palpitation – We Don´t Need To, We Don´t Have To

Palpitation har gjort en av årets bästa skivor i  I´m Absent, You´re Faraway men den lyckades inte fånga några direkt toppar utan håller en jämn men hög nivå hela vägen.

18. Karl X Johan – Fantasies

Stockholmspojkarna i Karl X Johan hypades sönder under 2010 genom låten Flames, årets singel är minst lika bra och det bådar gott inför framtiden.

19. De Montevert – Skyll på mig

De Montevert har  gjort mig väldigt lycklig under året, hon har en lyrisk förmåga som står ut i dagens Sverige och vi hoppas att skrivkramp och liknande inte sätter stopp för henne 2012 som kan bli riktigt bra.

20. Friska Viljor – Come On

Friska Viljor har inte gjort mycket väsen av sig i mediasverige, men deras skiva är enligt mig klart underskattad, dock på gränsen till I`m From Barcelona-plojigt ibland.

Ja, så har mitt år varit, och det är klart att det finns andra låtar som kunde få vara med, men det är ändå dom här som speglat mitt år. Så börja inte snacka om Lykke Li o Maggio och allt det där, för det får ni så mycket av ändå.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att det är Nomethod Records som varit årets label, och Norrland varit dom som levererat mest, Umeå i synnerhet, men även Luleå. Det känns skönt att rikta blickarna någon annanstans ibland.

Lyssna på dom här 2011.

Gott nytt år!

Advertisements

Sommarens Soundtrack!

Man kan ju undra vad som hänt, varför ni inte får något av mig denna sommaren. Jag har inte glömt bort eller så, jag har bara haft fullt upp. Musiken har dock inte stått stilla för det och en av sommarens bästa soundtracks är utan tvekan Rigas – These Days. Jag borde ha givit er den här låten i början av Juni men jag tänkte att ni kunde få rulla er i gräset några veckor.

Hur som helst så minner Theese Days om fornstora dagar, då vi var oslagbara och om vännerna som gått vidare i livet samtidigt som vi själva står kvar och tror att ingenting fortfarande är omöjligt.

Singeln är den andra från den kommande skivan (sep 11) som heter Bring the dead. Då förra skivan var något av de vackraste som gjorts så är förväntningarna högt ställda. De två första singlarna är något mer sansade, men ack så ljuvliga, jag tror på det här, jag litar på att Årsta levererar igen.

I övrigt så fyller mannen bakom Rigas år idag, så vi säger Grattis till Henrik von Euler från Que Club!.

Rigas-Make it rain

Jag vet inte vad det här ska ta vägen riktigt, bloggen är gruvligt lågt prioriterad, man är ingen ungdom som kan leka blindbock nere på stan längre, så är det bara.

Fast sen så dyker ju dom där artisterna upp igen, dom man aldrig kan släppa, hur lite tid över man än har. Rigas är en av dom, eller Henrik von Euler som han heter, ni borde kunna hans historia redan. Förra året släppte han en av de mest spelade skivorna i Fabians lilla lägenhet. Rigas – Let’s Get Gone tröttnar vi aldrig på, det är därför det är glädjande att han är tillbaka med en ny skiva i höst och en ny singel redan nu.

Make it Rain är aningen mer sansad och tillbakalutad än förra skivan, dock utan att bli tråkigt. Som vanligt är det fantastiskt välproducerat och melodiöst när musiken kommer från Årsta city.

Jag ser fram emot skivan, det borde ni med göra.

Jag vill springa på hustak!

Såg precis på gårdagens avsnitt av Skavlan, blev tårögd av bilderna på Fred Åkerström, jag vet att jag ofta raljerar över mina gubbar och hävdar hela tiden vilka hjältar dom alla är för mig. Men i slutet av dan så står ändå två personer längst fram i ledet och det är Totta och Fred. Den kommande boken om honom lär bli läsvärd, filmen om Cornelis är jag mer skeptisk mot, tror dom tagit sig lite vatten över huvudet.

Sedan tycker jag att det är synd att Hellström och övriga gäster ska behöva stå ut med Skavlan som i mitt tycke är hemskt dåligt.

Men skit i det nu, om någon timme så skivar vi upp den första limeklyftan till tonerna av Parken – Åt Helvete Med Himlen. För det är så det är ikväll, Parken spelar på Jazzhuset och ingen är lyckligare än jag. Jag behöver egentligen inte skriva mer än så, det borde räcka. Ni som känner mig vet att jag är i det närmsta besatt av Parken och Rigas.

Parken går på runt 23.20 och innan dess får ni höra Blenda-Lars och Demonika spela skivor tillsammans med Anton Kristiansson. Calle Dernulf går på och spelar lite p3-musik efter midnatt.

Jag är fruktansvärt peppad, trots en fruktansvärd fylla efter att jag igår blev bästa kompis med Jeltzin Vodka på bag-in-box. I kväll tänkte jag dock gå tillbaka till mitt gamla sofistikerade jag och dricka Southern Comfort. SoCo´n har i övrigt varit slut på Jazzhuset senaste gångerna, jag har blivit förbannad, spottar, kanske svurit och sedan beställt en molotov-ribbentrop istället, det funkar ju det med.

Näe, allting är perfekt, förutom att baby är out of town då. men kan ju inte få allt här i livet, jag får nöja mig med Parken. Ikväll blir jag ung på nytt, jag ska springa på hustak och fnittra i toa-kön. Det blir vackert, nu ska jag bara hitta ett par rena jeans och en skjorta som är vit.

Livet er skønt!

Kort intervju med Parken inför “Framtiden var här”

Jag vet  inte hur många gånger jag har påkallat hur bra Parken är, hur makalöst bra Länge Leve Parken är. En liten fingervisning kan man ju få genom att se vad LastFM säger. Ska man se på vilken skiva jag spelat flest gånger så ligger Länge Leve Parken som ohotad etta med cirka 700 spelningar fler än tvåan. Det säger väl en hel del.

När Pelle Lindroth i våras gav oss Ser Du Stjärnan I Det Grå? så var jag nog den förste att utse den som årets bästa låt och då jag har spelat den 183 gånger sedan dess vittnar om att jag fortfarande håller kvar vid den åsikten.

Nu har det dock varit alldeles för tyst, en spelning på Emmaboda i sommaras där delar av den kommande skivan spelades är allt vi har fått, så jag tyckte att det var på plats att kolla läget med Årstas stolthet.

-Hur går det med Framtiden var här, i vilket stadie ligger den i?

-Den är skriven, inspelad, mixad, mastrad, pressad och skeppad!

-Producerar du allting tillsammans med Henrik von Euler som vanligt eller är det några andra medproducenter?

-Nope, inga förändringar på den fronten.

Några andra gästartister eller överraskningar du kan bjuda på?

-Några få vänner, den fantastiske Nya Sampan (nybliven årstabo) på dragspel, pärlan Anders E Rudström från The Chrysler på lite kör, underbara Anna Maria Espinosa körar på ett spår också som på förra plattan. Sen har vi ett gästspel från en grym blåsare som heter Johan Arrias från jazzgruppen Gul 3 mfl, han gjorde ett blåsarrangemang till en låt som heter Kom Tillbaka! som blev grymt.

-Är det inte hög tid för en andra singel, när kommer den och vad heter den?

-Den kommer att komma ut snart, det är en ganska lugn låt som heter Annas sång, en bakfyllehyllning till min syster. Har precis gjort en akustisk inspelning av den till PSL, kommer nog upp där i nästa vecka någon gång.

-Har du någon form av prestationsångest inför den här skivan då Länge Leve Parken enligt mig är bland det bästa som någonsin gjorts?

-Jag bestämde mig för att skita i ångesten och bara skriva och spela in allting jävligt fort och inte tänka för mycket. Eftersom jag inte drog ut så mycket på den blev det en väldigt ärlig och sammanhållen platta, vilket jag är nöjd med. Att du tycker att Länge leve Parken är bland det bästa som har gjorts är väldigt roligt att göra.

-Hur kommer ljudbilden och soundet vara på nya skivan? Något revolutionerande eller kommer vi känna igen Parken?

-Du kommer att känna igen dig, men ljudbilden har blivit djupare och det händer mer i låtarna. Den är inte lika direkt som förra plattan, men den som ger den tid kommer att bli galet nöjd. Så vill jag sammanfatta skivan!

Förväntningarna är ju med andra ord gigantiska nu, den 29e September borde den landa i butikerna och den andra singeln kommer som ni hörde nästa vecka på PSL. Åh herregud, Risken finns att Årsta kommer ge oss två av årets bästa skivor. Rigas – Let’s Get Gone rullar fortfarande flitigt och den växer hela tiden.

I övrigt tycker jag att det var fullt logiskt att jag som framtida samhällslärare tittar på Ensam mamma söker istället för valdebatten. Jag har ju ett sånt “brinnande samhällsintresse” tydligen, jag börjar tvivla på mig, så det är inget nytt under den solen heller.

http://www.djungeltrumman.se/parken

Jag tröttnar aldrig på det här.

Ljudet av en undergång!

Blev ingen dans igår, vart lite sugen när jag tog en kvällspromenad igår och Familjen – När Planeterna Stannat shufflades fram i ipoden. Men näe, jag drog på mig min nya fashionista-tröja som ser ut så här;

Så kom aldrig och säg att Fashion inte bor i mig.

Hur som helst, det är mycket snack om Årsta nu, men har nu nog bokat in en resa till Sthlm i sommar, då min vän är eager att få se Allsång på Skansen så får vi göra det först, men sen åker vi till Årsta, så båda blir nöjda.

Det är extremt lite resande nu, finner ingen tid tror jag, jag gjorde en bokmärkesmapp med namnet resor för ett halvår sedan och titta vilka intressanta och spännande länkar och resmål som letat sig dit.

Jepp, SJ och Västtrafik. Livvin the dream!

Fast å andra sidan vet jag inte varför jag klagar, jag ska ju till Falkenberg i morgon.

Hur som helst.

Det finns en skiva som har satt sig i mig lite mer än alla andra i år, jag skrev om den här;

https://queclub.wordpress.com/tag/rigas/

Rigas – Let’s Get Gone på spotify!

Skivan är i men mening fortfarande alldeles underbar och det finns ett spår som stått ut sen dag ett. Rigas – The Sound Of The Apocalypse . Jag hittade den nu på You-tube och såg att den hade bara 5 spelningar, det är ju helt sjukt. Det får vi ändra på.

Rigas-Let´s get Gone, Eskapism i världsklass

Idag släpptes alltså skivan som jag proppsade för redan här;

https://queclub.wordpress.com/2010/02/02/henrik-von-euler-aka-rigas-de-e-bra-skit-de/

Så om ni inte kan Henrik von Euler på era fem så finns det lite mer information där.

Singeln Anna Maria Espinosa – Ghosts har spelats ordentligt samt den första singeln som släpptes redan i höstas Tonite. Med dom två smakproven så var det inte konstigt att man hade högt ställda förväntningar och efter dagens lyssningar så kan man lungt säga att skivan kommer vara med i listorna när vi summerar 2010.

Jag passade på att fråga Henrik von Euler några frågor angående den nya skivan.

-Kan vi kort och gott enas om att detta är Rigas bästa skiva hittills?
-Jo. Det var lätt.
Moder Jords Massiva, The Crystler, Rigas den Andre, Postkontoret, Markis Sage och Rigas det är många alias att hålla reda på. När du sitter i studion vet du själv om det är Rigas eller till exempel Rigas den Andre som gör musiken, hur skiljer du på dom olika aliasen, eller har du stenhård koll på vad du vill göra för slags musik när du ska göra en skiva med Rigas?.Det är ju uppenbarligen ganska många stilar som du kombinerar och går du efter devisen att “bra låtar kommer alltid vara bra låtar”. sen vilket fack det handlar i spelar mindre roll?
-Jag har rätt bra koll på var en låt ska hamna när jag gör den. På sätt och vis funkar de olika projekten och aliasen som ett sätt att sätta upp ramar för det du just nu ska göra. För att hålla nere valmöjligheterna… Med nya skivan hade jag en färdig bild av vad jag ville göra och sen försökte jag fixa det.Sen vet jag inte riktigt om det är så många stilar egentligen… i mitt huvud låter allt rätt lika. Det är samma som med mat. min gom är så fucked up att allt smakar gott!
-År 2007 så släppte Rigas skivan Hardest pocket to pick och den kallades för en  skilsmässoskiva på grund av dom mörka texterna. Det väl kanske ingen utpräglad skilsmässoskiva i stil med Blood on the tracks, Tunnel of love eller Den Vassa Eggen men om dina närmsta kallade den för de så vad kommer dom då kalla den nya skivan?
-ja fan. Vet inte om nån gjorde det egentligen. det var ingen skilsmässoskiva. snarare en väldigt förvirrad skiva. egentligen är den betydligt gladare än den nya haha. vilket då borde betyda att det är riktigt kört den här gången då. Men det är ju popskivor jag gör. inga självbiografier.
-Just texterna är något som jag tycker är riktigt bra på den nya skivan och låten The Sound of the apocalypse är lite av ett mästerverk. I texterna finner jag ett visst hopp och längtan  som sedan slås ner på olika sätt. I Rotten state finner vi en känsla av utanförskap, samtidigt som du i Born not to run på ett sätt kommer hem igen. Har du helt enkelt accepterat att livet är som det är och tillvaron i Årsta är något man får leva med livet ut, på gott och ont?
-Jag vet inte riktigt om det handlar så mycket om livet i Årsta. Privatlivet är en grej. texter en helt annan. Då handlar det mer om att bygga upp berättelser och stämningar. Men jag är en sucker för eskapism.,både nostalgisk och framtida, och även för att slå hål på drömmar. Jag har kollat mycket på gamla sci-fi filmer och gillar den känslan. framtiden var bättre förr. den framtid som de siade om är ju där vi är nu. Och inget blev som de trodde.
-Spontant känns det som att texterna får mer utrymme på denna skivan men har tankarna någonsin funnits på att göra något på svenska? Det funkade ju extremt bra när du och Pelle Lindroth gjorde Länge Leve Parken så du blev inte sugen på mer?
-Nej då blev jag inte sugen eftersom jag jobbade med det då och det hade känts konstigt. Jag har aldrig heller sett mig själv som sångare och har egentligen inte, förrän nu, skrivit låtar för mig själv som sångare. Så nu kanske det skulle kännas bättre. men jag har ingen aning. just nu har jag fullt upp med annat. Jobbar t ex nu med nya Parkenskivan som ska komma i höst. det blir tårta det!
-Läste att du lyssnade mycket på hiphop när du växte upp i uppsala, du har aldrig funderat på att bli demon-producent inom den genren eller tycker du som mig att det är onödigt att försöka göra ny hiphop då det aldrig kommer bli bättre än IllMatic?
– Shit det är svårt att spöa illmatic. även om det finns några som var bättre både innan och efter. school of hard knox, master ace, wu-tang, oc, alla de la soul…Jag skulle nog vilja försöka mig på det småningom. när jag får lite mer tid. sätta mig med mpcn och bara köra beats, om inte annat som terapi efter all popproduktion.
-Nästa gång jag åker till Sthlm så lovar jag att lämna svampen och åka till Årsta, vad får jag inte missa?
-Min och fredrik stolpes klubb lilla ukraina som ligger på valla torg. Och en schnitzel på hjälmaren kanske. det ska jag ta ikväll.
Rigas releasfest pågår alltså i detta nu på Lilla Ukraina i Årsta där bland andra Jenny Wilson ska vara gäst-dj, Jenny Wilson medverkar även på skivan i en av skivans starkaste spår The Last of the Believers.
Att en ny Parken skiva kommer i höst har jag berättat om tidigare men det känns som om det tåls att sägas igen då deras första skiva var bland de bästa jag någonsin hört.
Då jag kan tycka att den här typen av musik kan bli lite för överproducerad ibland och att man inte sätter texterna och sången i fokus så är det skönt att det är raka motsatsen på den här skivan. Produktionen är ren, snygg och bred, inte alls spretig som vissa vill få det till. Spontant så är det en av de bästa skivorna hittills i år. Den finns inte uppe på spotify än så det är bara att köpa den, den e värd dom kronorna.
Bästa spår: Ghosts
Spår som kommer spelas mest: The Sound of the Apocalypse
Vi tackar Henrik för att han ställde upp och hoppas att det blir en trevlig vår, samt att han kommer till Göteborg. Vill ni hålla er uppdaterade så ska ni hålla er här, eller på hans myspace;
ta hand om er!
Radbrytningarna vägrar fungera ikväll, jag är inte hacker, kanske löser sig i mon..men de går nog bra ändå

Sluta dröm om det ljuva livet…

Det fanns en tid då jag var lycklig, då livet kändes meningsfullt, då man skrev sådana här texter

https://queclub.wordpress.com/2010/03/09/lever-pa-gransen-till-forintelse/

Jag vaknade i morse med hopp och längtan i kroppen men allt det där förstördes när jag hörde Joel Alme´s No Class dundra ut ur mobilen. Allt det fina jag kände inför helgen raserades av chefens röst. Jag är en slav under kapitalets vingar, imperialism och fascism kommer förgöra mig.

Jag kommer förvisso bli rik men det är ytterst oväsentligt om man ser till vad jag går miste om. Så farväl BOA, Eldkvarn, Zackarias, Karin Ström och allt det andra jag nu kommer missa i helgen. Jag kommer hem på måndag. Då ses vi igen.

I ren frustration var jag tvungen att köpa  10 skivor med bl a Rigas, Liechtenstein, My Darling YOU!, Mont mardié. Kite, The Berndt och Elias and the Wizzkids mfl.

Dom flesta har rullat för länge i spotify att dom va värda en plats i skivhyllan. Så nu är jag glad igen.

Glad, men inte lycklig.

Du kommer aldrig va med om det

Henrik von Euler aka Rigas, de e bra skit de

Det finns vissa personer som jag aldrig kommer att glömma, förutom mina verkliga storheter som jag liksom har vid altaret hemma som Totta, Waylon och Townes van Zandt så har jag även gräsrotsstorheter, eller vad man ska kalla det.

En av dom är Pelle Lindroth från Årsta City. Mannen jag lärde känna genom Parken, för jag ska vara ärlig mot er, jag var aldrig inne i Moder Jords Massiva, jag hörde dom, men jag fattade inte vad det handlade om. Fast sen kom ju Parken och då öppnades en helt ny värld för mig. Parkens skiva är enligt mig helt fulländad. På ett sätt hoppas jag att dom skulle stanna där och aldrig mer göra en till skiva, bara försvinna. Samtidigt är jag fruktansvärt glad över att få läsa at en ny skiva kommer efter sommaren.

Vad ska vi då göra med tiden fram tills dess? Jodå, Pelle ligger inte på latsidan, när kompisen Henrik von Euler ska släppa en ny skiva så ska Pelle vara med, precis som Henrik har hjälpt Pelle. Solidariskt och hjärtligt.

Henrik von Euler, han har varit med va, han va med i  Moder jords Massiva, han var sedan med i The Chrysler och levererade vemodig folkrock och han gjorde det hela elektroniskt med Postkontoret för att sedan gå solo med Rigas.

Han gjorde sin fru förbannad 2007  med skivan “The hardest pocket to pick”, hon tyckte inte att skivan var så munter och kände en viss skuld för alla mörka texter som kom ur honom.  Några singlar,  EP´s och annat götta senare så är han nu redo att ge oss en fullängdare som heter “Let’s Get Gone” ,skivan släpps i början av mars och en singel ligger ute på Spotify: Anna Maria Espinosa – Ghosts

Det är alltså Anna Maria Espinosa som gästar och det är vi alla glada för. Enligt mig är singeln fantastisk och jag kommer vara den första på Bengans den dagen den släpps.Jenny Wilson medverkar också, jag tror som sagt detta blir bra

Virtanen sa en gång att Årsta var Sveriges svar på New Jersey, det är mycket att leva upp till kan man säga, men jag tycker dom gör det, jag gillar Årsta. Fast Henrik vin Euler är ju gammal hiphoppare från Uppsala, men det e okej, för jag e gammal hiphoppare från Go:teborg. Det är en fin grund att stå på.

http://www.myspace.com/rigasthemoron

Som den fina vän jag är så har jag även gjort en liten spotify lista på saker han har varit med om, finns säkert mer, men detta tycker jag ändå låter trevligt.

Henrik von Euler

ta hand  om er