Tag Archives: jerry boman

The Stockholm Boat Sessions

Vi låter Jerry Boman berätta själv;

Landets huvudstad fick precis en ny scen: Djurgårdsfärjan! Stockholm
är staden med vattnet och då tycker vi att man bäst upplever den från
just vattnet. Stan har också ett levande musikliv med både svenska och
utländska artister. Vi förenar vattnet med musik!
Idén är enkel: Ett band, en låt, en resa. Allt är akustiskt och det är
en tagning som gäller. Det blir unika spelningar, inte sällan får man
höra den kända låten på ett helt nytt sätt.

Med Stockholm Boat Sessions vill vi fortsätta sprida bra musik. Helt
befriat från intervjuer, matlagning och frågesport. Artisterna får
göra det som de är bäst på, att spela musik.

Jag gillar ju The Tram Sessions väldigt mycket och brukar föredra att länka till dom videorna framför andra. Nu är det alltså Stockholm som gäller, staden jag en gång hatade för att det var det man skulle göra. Nu älskar jag den, ska nog flytta till Gröndal City någon gång, men nog om det.

Bland dom första ut i det här nya projektet är alltså Palpitation som vi skrev om i veckan. Deras singel What If spelas flitigt i hemmet och vi ser fram emot den nya skivan.

Vi följer givetvis The Stockholm Boat Sessions och stödjer det Jerry Boman och Anna Flytström gör!

http://www.stockholmboatsessions.se/

Advertisements

Bobastian @ thetramsessions.se

Ni minns hur jag hyllade pojkarna i Bobastian i det här inlägget;

https://queclub.wordpress.com/2010/03/22/vi-valkomnar-bobastian-in-i-varmen-pa-que-club/

Det händer även att jag smyg-hyllar Jerry Boman här, ganska ofta faktiskt, för jag gillar det han gör och han fyller en bra funktion i pop-sverige.

I helgen spelade man alltså in en liten tramsession med pojkarna från Lerum och Majorna. Att välja låten Saltholmen på elvan västerut kändes självklart. Saltholmen är en fantastisk plats, där har vi alla spenderat oändliga sommarkvällar, hela nätter på nakenbadet, vi hade herrarnas sida och alkisarna tog damernas. Ibland kom alkisarna över och jagade oss med sina hundar och ibland även en motorsåg, de va en härlig tid. När brittsommaren gick över till höst så flyttade vi in i det lilla lusthuset som fanns halvvägs till den högra ön, vi vägrade ge upp bara för att det blåser kallt.

Det var  i saltholmen alla kvällar började, ibland slutade dom med handgemäng ute i skärgårn, ibland på nån “pappa betalar-fest” i Fiskebäck. Vi badade från lyftkranarna och sköt måsar med luftgevär, vi ramlade i vattnet när vi bara skulle kyla våran folköl från T-livs.

Ja sådär kan jag raljera i timmar, men vem blir glad av det? Dock vill jag minnas att under min rödaste period på högstadiet så hade jag med min che guevara  flagga dit när vi skulle bada, den hängdes fint upp i ett träd så den syntes ändå bort till långedragspaviljongen, dock glömde jag den där och kom på det först dan efter, eftersom det var min brors flagga inköpt i Sydamerika så blev det raka vägen ut dagen efter och visst hängde han kvar där. Röd och arg, jag antar att det inte låg i långedragsbornas intresse att ta hem den.

Hur som helst, Bobastian gör mig jävligt glad. Jag blir ung igen på något sätt. Det kan behövas att känna sig lite ung då och då, för nu ska jag lägga mig och läsa Ulf Lundells nya textbok.

När det bara är flykten kvar..

Ett litet pressmeddelande dök upp förra veckan som nådde mig först idag.

SAMTIDIGT SOM slutar.

Ungefär sådär skrev Ebba Grön för nästan

30 år sedan, och nu har turen kommit

till oss.

Vi lyfter alla hattar vi har för alla som

kommit på våra spelningar, lyssnat på

vår musik, älskat oss & hatat oss.

Dock hinner vi köra ett sista gig

fredag 2/4 (det är i morgon det)

på Underjorden i Gbg.

Det är en hyllningsfest till

världens bästa Rasmus, som ska ha

det allra största tacket av alla.

Kom!

Tack, kram och adjö!

//Erik, Francisco, Göran, Erik & André.

Jag minns när dom i början av januari bekräftade att dom var inne i replokalen för att spela ihop sig med några nya låtar och med ny kraft efter höstens lilla konstpaus. Vi gick i väntans tider och hoppades på nytt material redan under våren. Så går man in på Jerry Bomans blogg och läser att dom lägger ner, mitt hjärta blöder. Jag trodde att debutskivan Samtidigt Som – Flykt, Kärlek & Broderskap skulle vara startskottet på något stort, det kan inte stanna här. Ska dom bli någon sorts magasinsgatans svar på Jacob Hellman?

Jag hoppas och tror att det bara är ett aprilskämt.

Hur som helst så tror jag inte att dom här pojkarna är färdiga med musiken, dom dyker upp i nya konstellationer och kommer häpna oss ännu en gång. Så kan vi sitta där om 10-15 år och se tillbaka på stunderna vi hade med 2009 års bästa skiva.

Jag är fan ledsen på riktigt men jag antar att vi ska alla den där vägen vandra, när vi inser att det bara är flykten kvar som alternativ…