Monthly Archives: May 2010

Say no mooooore…

Omvärdera mig raring!

Jag är förvirrad, lite förtvivlad, men ändå lycklig.

På den eminenta bloggen http://moshpitbymicksa.wordpress.com/ fick jag häromdagen tipset om lite nya låtar och det var en låt där som var extremt intressant.

Tiësto feat. Tegan & Sara – Feel It In My Bones

Dj Tiësto, jag har egentligen ingenting att säga honom men då han är en av världens mest kända trance-dj´s och dessutom från Holland så har jag per automatik avfärdat honom. Det där är ju inte min grej va, jag vill inte åka till Sensation White, jag vill inte ens tänka tanken på att någon jag känner är där, jag bryr mig inte om feta ljusshower och  ljusrör i munnen. Hur blir det då när en person som representerar allt det där plötsligt gör jävligt bra musik?.

Ska jag omvärdera Dj Tiësto? nej, naturligtvis inte, hade han istället lagt på någon sönderpitchad soul-slinga på samma beat så hade jag mått lika dåligt som när Basshunter sitter i venten. Svaret heter naturligtvis Tegan And Sara, två flickor från Kanada som jag antar att ni redan känner till, två fantastiska röster och med fantastiska låtar i bagaget, inte ens Dj Tiësto kan väll misslyckas tillsammans med dom. Jag fann dom väl när dom släppte The Con och förälskelsen var väl total när jag hörde deras cover på Bruce Springsteen & The E Street Band – Dancing In The Dark.

Näe, det går väl som sagt inte att komma ifrån att Dj Tiësto är en väldigt bra producent, även om han inte är min typ av pojke, men när han gör det tillsammans med min typ av flickor så är jag den första att hylla honom. Så därför tycker jag numera att han är okej, han fyller ju någon sorts funktion, trots allt.

En annan sak jag uppenbarligen har omvärderat är Ebba von Sydow efter att ha läst om henne i senaste Gaffa. Där säger hon att hon är gammal indie-pöppare, att hon skrivit för groove och haft ett eget fanzine, att hon när hon va ung lyssnade på brit-pop och broder Daniel. Sedan slår hon  mig i huvudet genom att säga att hennes favoritband är Hästpojken och Johnossi för tillfället.

Kalla mig cp men jag hade ingen aning om det där, den uppfattningen jag hade om henne var att hon var en liten prinsessa som satt och tipsade om märken istället för plagg. Så nu har jag omvärderat henne med, fast jag kom fram till att jag inte gillar henne ändå, trots Hästpojken och Broder Daniel, hon är ju för fan rojalist.

Omvärdering nummer tre denna veckan är av en bloggerska och känd Dj-profil i Göteborg, Klara Grape, eller Spotify-Klara som någon kallar henne. Jag trodde hon va som dom där andra i krädd-Göteborg, men nej nej nej, vilken fantastisk blogg med en fantastisk musiksmak. Så här ligger det till, tar ni upp Bruce, Alf R, Tom Pettty, Jack Kerouac och Roffe Ruff i samma andetag så kommer ni ha min oavbrutna uppmärksamhet tills den dagen jag dör.  På ett ungefär alltså, fast inte så dramatiskt.

http://www.djungeltrumman.se/klaragrape

Jag va ju på liseberg i fredas och såg Augustifamiljen, det var fantastiskt, det vet ni redan om. Pauline var ju där och sjöng, vilken fantastisk kvinna, grymt skön på scen och en härlig röst. Hon borde ta sig samman och bryta sig ur dom där hemska mönstrena hon fastnat i och istället fokusera på att göra jävligt bra musik.

Magnus Carlsson (den bra) va ju med där, han e även han väldigt skön, men det visste jag redan. Jag var väldigt lycklig under The Smiths – There Is A Light That Never Goes Out. Även när Hästpojken-Oscar drog av Tom Petty and The Heartbreakers – American Girl så var jag glad. Inledande Wreckless Eric – Whole Wide World var väldigt bra den med samt Roxy Music – Love Is The Drug. Nästa gång torde va på Onsdag, då är vi där.

Nu ska jag inte omvärdera mer, istället ska jag ta en fylla. En riktig jävla karate-fylla.

På mousserande vin med jordgubbssmak.

Även Dylan-dyrkarna borde leva i verkligheten..

Hur kritiserar man något man avgudar? kan man göra det? kan man leva med det?

Antagligen inte, men man måste ju samtidigt leva i verkligheten.

Så här lät det igår när Dylan intog Grekland.

På olika forum kan man läsa om hur awesome han var och hur fantastisk  han låter.

Det är väl ett faktum att hans röst är förstörd och man kan egentligen bara jämföra hans röst på en konsert med konserten som var innan, man kan ju inte gå på en spelning och tro att det ska låta som på 60-talet. Dylan-dyrkarna har ju till viss mån förstått det det och sitter numera och diskuterar fraseringen och betoningar istället för toner. Det dom inte har förstått är dock att en konsert med Dylan 2010 aldrig kan vara awesome. Det var ju iallafall det jag trodde, tills jag såg det där klippet från Vita Huset i vintras som nu är borttaget.

Dylans röst fungerar ju alldeles utmärkt 2010 om han håller sig i rätt register, lite lägre och lite lugnare, det är när han kraxar iväg som det blir så där jobbigt. Jag såg honom tre gånger förra året, spelningen på Berns var magisk av den enkla anledningen att låtvalen och hela atmosfären och känslan var rent fantastisk. Bootlegen därifrån lyssnar jag på ibland, mest för att minnas versionen av Billy och Senor.

Man får ta det lite för vad det är, han kan när han vill, bootsen från Brixton 2005 och det mesta från 2002 är fortfarande väldigt trevligt material men det kommer aldrig någonsin bli som förr, det vet ni ju om.

Så lev i verkligheten mina vänner.

Noterar att dom tagit bort allt med dylan på you-tube, stackars er, och spotify bjuder inte på mycket, tur att jag har 1243 låtar signerade Dylan i min hylla, sådär, fick jag sagt det med.

Ser du stjärnan i det grå lyrics!

Det är inte bara folk som söker på Flödder som kommer till Que Club, många söker även på Ser Du Stjärnan i Det Grå Lyrics, så visst ska jag även göra er sistnämnda glada genom att ge er texten.

Låten är fortfarande lika fantastiskt och klockar för tillfället in på 133 spelningar i i-tunes, ett gott betyg att den ligger där uppe tillsammans med Waylon Jennings och Tom Waits. Jag tycker ni ska ge den 5 spelningar innan ni dömer den, sen kommer den sitta som ett smäck, det lovar jag er.

Låten köper du på klicktrack, eller i-tunes, annars har du den på hans myspace, eller bara här

PARKEN-SER DU STJÄRNAN I DET GRÅ

Jag står ensam på ett dansgolv

Ibland rök och snökristaller

Det är för tidigt för att sova

Det är för sent för att sluta jaga

Och där inne bland alla skuggor

Ser jag någonting som blänker


Och Jag undrar om du ser den

Ser du stjärnan i det grå?

Ser du det som alla tänker?

Ser du vad de väntar på?

Snart tänder de i taket

Vi kan lika gärna gå

Men vart hamnar alla stjärnor då?

Den här världen är gjord av trubbel

Mina planer föll som daggen

Såg dem dunsta bort i ljuset

Bli till ånga åt maskinerna

Men när jag äntligen öppnade munnen

Hade jag ingenting att säga

Men jag undrar om du ser den

Ser du stjärnan i det grå?

Ser du det som alla tänker?

Ser du vad de väntar på?

Snart tänder de i taket

Vi kan lika gärna gå

Men vart hamnar alla stjärnor då?


Och jag är nere på knä                  (res dig upp igen!)

Ser dem springa iväg                     (res dig upp igen!)

Snart är jag ensam kvar                 (res dig upp igen!)

Varför ligger jag här?                     (res dig upp igen!)


Jag gick upp i Ivar Lo-parken

Stod och tittade ut över en stor stad

Varje sten har lagts där av slavar

Medan stenar har flugit över himlen


Om det är sant att inget är evigt

Om det är sant att allting går sönder

Om allt vi bygger upp kommer att vittra bort

Varför ska vi bry oss om vårt liv är kort?


Och jag undrar om du ser den

Ser du stjärnan i det grå?

Ser du det som alla tänker?

Ser du vad de väntar på?

Snart tänder de i taket

Vi kan lika gärna gå

Men vart hamnar alla stjärnor då?

http://www.myspace.com/parken12056

http://sv.wordpress.com/tag/parken/

Take me out tonight

Fredag idag, det är ändå gött, brunchade indiskt på sanktas för att sedan ta mig ner och titta in på nya Bengans. Dom öppnade ju en ny affär där idag, inne på Lagerhouse, fast en trappa upp. Himla trevligt, hoppas det blir bra det där. Råkade köpa några skivor, och råkade komma fram till att jag köpt 30 skivor på 3 dagar, de är jag värd.

Snart ska vi laga canneloni och ta en öl för att sedan ta oss till Liseberg och se när Augustifamiljen bjuder till sång och dans, jag missade ju förra veckan pga jobb i tyskland men nu är jag tillbaka i full kraft. Ikväll har dom bjudit in Magnus Carlsson, Pauline och Infinity, dom två sistnämnda känner jag bara till lite halvt, så det ska bli spännande att se.

Magnus Carlsson däremot, han känner vi mycket väl till, han gjorde ett bejublat gästspel i På Spåret där dom gjorde ett riktigt vackert Manchester-medley, har nog aldrig sett Marcus Birro vara så glad som här

Jag funderar ofta på det här med världens bästa låt, objektivt sätt så är det väl Thunder Road men är inte The is a light that never goes out där och petar lite? Får vi den ikväll så gråter jag en smula över axeln på Lasse Dahlqvist statyn.

Får jag även The Weight och Handle with care så kanske jag till och med dansar, ni vet dom där stegen, fyra fram och ett tillbaks, just dom, dom kommer jag dansa.

Så här såg det senast jag va där och Simon från Silverbullit skrämde slag på pensionärerna

Ta hand om er så länge..

Behöver stesolid för att komma i balans och alkohol för att bjuda upp till dans..

Näe, riktigt så illa är det kanske inte, men nästan. Det fanns ju en tid då man sprang på dom där hustaken, då hade jag varit på Pustervik Dansar och Ler ikväll där det spännande bandet Arstidir från island ska spela med lite hjälp av  Jonas Schwartz, sedan en sväng till Svanen och sen är kvällen i hamn.

Så är det dock inte ikväll, nej nej, ikväll har vi första kvällen i total ensamhet på väldigt länge, skönt minst sagt. Äter Piggelin och lyssnar på musik. Lyssnar på Toni Holgerssons nya skiva men är inte övertygad, den känns så platt, winnerbäck-platt alltså.

Jag behöver stimulans, textmässig stimulans, jag kräver inte en ny Dan Andersson varje gång jag hör en svensk artist, men lite krav ska man faktiskt ha på dagens textförfattare. Fredrik Virtanen skrev i måndags om storheten i Holgerssons texter, jag brukar hålla med Virtanen i det mesta men jag kan inte hitta något djup i Holgerssons texter. Visst han har levt ett hårt liv, men hans nya skiva tenderar att bli väldigt ointressant i längden. Fina kärlekssånger kan alla göra, Melissa Horn gör det jätte bra, även Winnerbäck fyller en viss funktion men det finns ingen som helst storhet i det dom gör.

För att det ska bli intressant för mig så krävs det mer än bara “hjärtat slår för oss två” osv, ett tröttsamt raljerande av känslor helt enkelt. Jag behöver samhällsskildringar, berättelser, personporträtt, geografiska angivelser, litteratur och kultur med mera. jag vill höra hur Dionysos slåss med Apollon, hur Roy sjunger för dom ensamma, hur Alf beskriver sitt Sverige, hur jag inte behöver en meteorolog för att veta åt vilket håll vinden blåser.

Det är det jag behöver, hur pretentiöst och töntigt det än låter.

Det är då jag lyssnar på  Steget – Magiskt, ett praktexempel på hur man skriver en klassisk kärlekslåt utan att det någonsin blir tråkigt. Ni där ute som försöker skriva om era känslor borde kanske börja fatta vad det handlar om innan man ska erövra världen med sin musik.

Så här säger Persson

”- Fascinerande med människor som bara tycker om att sjunga och spela. Vad lyssnar ni på? Allt! Vad vill ni spela och sjunga? Allt! Vill ni förändra världen? Vi vill bara spela och sjunga! Vill ni bli rika? Vi vill bara spela och sjunga! Vill ni få ett ligg? Vi vill bara spela och sjunga!”

Och så här säger han tillsammans med sitt pack, kalla det soundtracket till resten av era liv.

Och glöm aldrig att ta dom där stegen, 4 fram och 1 tillbaks!

Ny singel från Steso Songs!

Fantastiska Steso Songs som jag skrivit om en del gånger, läs gärna det här;

https://queclub.wordpress.com/tag/steso-songs/

Steso Songs – Od #2 är alltså hennes nästa singel från den eminenta skivan  Steso Songs – Now It´s Dark. Har du lyssnat på skivan så finns det inte något nytt under den solen då vi redan kan den låten, men så enkelt ska det inte vara. Som b-sida ligger det en ny version av skivans starkaste spår Tonight It´s Oh Too Dark som låter väldigt bra. Det är ett helt annat driv och en helt ny kraft i låten, välproducerat och avskalat samtidigt som det är storartat. Jag gillar det här och det borde även ni göra. Låten ligger uppe på hennes myspace men då jag tycker att ni ska stödja det hela så ska ni gå in och köpa den här

http://www.klicktrack.com/lyckan/releases/steso-songs/od-2-single?ar=Steso+Songs

http://www.myspace.com/stesosongs

Ge mig ett upphöjt C!

Nej! Det är inte to much med två inlägg om Rihanna Ruff på rad, det är snarare för lite.

Sprang på den här pärlan, vilken fantastisk låt, nästan så bra att jag mute-ar Göran Greiders röst i Babel, och då förstår ni hur bra det är.

Det har även nu kommit in ett nytt lager med tröjor med Roffe Ruff på http://swingkids.se/

En slips för varje tillfälle

Inför Daltones kommande skivsläpp så passar dom på att göra lite fina promos, här visar Roffe Ruff hur landet ligger i Majorna, epic!

oh this town kills you when you are young

Jag är en hejjare på att fastna i låtar, igår kväll råkade jag fastna i Broder Daniel – Shoreline. En jättegammal låt som egentligen borde vara sönderspelad för längesen, men så är den inte det. Det måste vara ett tecken på en viss storhet i en låt, att man fortfarande kan spela den om och om igen i flera år utan att någonsin tröttna.

Sen så är jag svag för starka öppningsrader och just dom här raderna är rent fantastiska

ever since I was eight or nine
I’ve been standing on the shoreline

Kan ju inte bli dåligt det där.

I övrigt var jag precis hos läkaren, hon satte mig på en pencillin-kur i 10 dar, men nej nej nej, så lätt ska det inte gå, jag lurar systemet och börjar kuren på måndag, då jävlar ska vi kura. Fram tills måndag ska vi dock frottera oss med följande nyinköpta drycker.

Två flaskor med mousserande vin med jordgubbssmak, samt den nya absolutsorten, båda sorter är magiskt goda.

Inte så indie kanske, men jag är extremt icke-indie så det är okej.