Tag Archives: söderut

Intervju med Söderut inför lördagens releasefest!

“Jag vrider på min synth och hoppas nån blir glad”

Sommaren 2010 blev något synonymt med Söderut, jag hade ju hört talats om honom innan men aldrig förmått mig att ta tag i det, något som min vän och sångare i den eminenta gruppen Auto Auto ändrade på. Det lilla men smått fantastiska albumet Söderut – Söderut fick bli den sommarens soundtrack och jag kan fortfarande känna lukten av rosévin och ångest när jag hör Söderut – Ett Dygn Till.

Ni som kan mig vet att jag skrivit om Söderut flera gånger förut, och det är med andra ord en känsla av stolthet och glädje vi nu kan välkomna er till releasefest på Foajebaren för hans nya skiva Steg. Den oslipade genialiteten vi såg på jazzhuset har utvecklats till ren och skär genialitet och med den energin som levereras från scen så är detta utan tvekan någonting ni inte kan missa. Vi var helt enkelt tvungna att stämma av med huvudpersonen Andreas Söderut själv inför lördagen.

-Det är ungefär ett år sedan vi firade skivbolagskontraktet med Wonderland Records på ett välfyllt Pustervik. Nu tar vi oss till finkulturens högborg och firar albumrelease i Foajebaren, hur har det gångna året varit?

-Året har varit lätt kaotiskt! Har varit med om jättetråkiga saker, bl a fick min far en stroke och sen har jag i panik jobbat med Steg när jag fick veta att jag var antagen till musikproduktionsprogrammet i Växjö. Vad gäller bandet har det blivit bättre och bättre. Det som var en enmannagrej är numera ett samarbete där de andras åsikter väger tungt, jag börjar kunna släppa kontrollbehovet en aning.

-Då den mesta tiden spenderats i studion så har ni fullt förstårligt legat lågt med spelningar under året, kommer ni försöka ta er ut någonting nu under hösten?

 -Vi hade ju velat spela mer och jag var jävligt peppad på Arvika och andra spelningar i sommar men sen gick luften ur fullständigt när dom konkade. Och så var jag tvungen att få färdigt skivan samtidigt. Vad gäller spelningar nu och i höst så har vi en del bokat men vi behöver verkligen någon som bokar åt oss, jag vill turnera!

-Senast vi talades vid så sökte ni med ljus och lyckta efter nya bandmedlemmar, hur gick det med det?

-Det gick bra och sen dåligt: Kim började och sen slutade han när han kom in på en fotoutbildning i Berlin.

-Hur ser framtiden ut annars för Söderut, är ni mätta på studiotid eller har ni redan nya projekt på gång?

-Tja, det beror på hur busy jag är på min utbildning, jag tror det kan ta ett tag innan nästa släpp. Däremot finns det låtar som inte passade in på Steg som räcker till ett halvt album till. Jag vill alltid spela in och spela live men ibland måste man pausa, speciellt med inspelningarna. Det är så lätt att pilla i oändlighet.

-Om vi då ser till skivan Steg, hur va den processen?

 -Steg är min dagbok som reflekterar det jag funderade på under dom två åren den blev till. Det känns som en lång och omständlig process där jag ibland inte kom en millimeter framåt för vid andra tillfällen göra en låt på en dag. Pansar t ex var en gammal idé som vi testat live några gånger men som inte funkade som jag ville. Vi lade ner låten tills jag ett år senare satt och experimenterade med en trummaskin och hittade groovet som inleder den. Efter det tog den bara en dag att göra klart. En annan låt, Sämsta Platsen, har funnits i minst tre olika versioner, den slutliga versionen är bland det sista jag skrev i somras, den är för mig den mörkaste och tyngsta låten. Den beskriver verkligen min sommar 2011.

-Skivan släpps först den 5e oktober men redan nu kan man smyglyssna på den, hur har responsen varit?

 -Responsen är lite som vanligt måste jag säga: många orkar inte lyssna in sig men dom som gör det får valuta för sin tid, det finns mycket att upptäcka.

-Om vi istället riktar in oss på lördag! Vilken uppställning kan vi vänta oss och vad kommer ni att bjuda på?

– På lördag är vi fullt band, dvs Ida, Fredrik och Gustaf är med. Vi kommer att köra ett lite kortare gig och ägna oss mer åt att festa och fira. Det ska bli grymt kul att se reaktionerna på skivan, den är så jävla snygg!

Och visst är det som Andreas säger, om man tar sig tid och lyssna in sig på låtarna så växer dom och man hittar hela tiden nya saker. Tyvärr är det så att den svenska publiken inte har det tålamodet, man vet ju själv hur enkelt man förkastar musik som inte sätter sig direkt. Jag kan väll ärligt erkänna att jag förkastat låtar som Söderut – Kärlekspsykopat , men med tiden så har den växt till en av mina absoluta favoriter, och den utmärker sig som en av skivans starkaste spår.

Jag hoppas att detta ska vara början på något stort, att det blir större än att han bara skruvar på sin synth och hoppas någon blir glad, en alldeles för ödmjuk och nedvärderande målsättning.

Så en allmän uppmaning till alla däruppe att lyssna in er och ta del av allt som finns att finna. Samt att ta er till Foajebaren i morgon, där ni även får lyssna på Emmon vars skiva Emmon – Nomme är smått magisk. Dock är Emmon eller Emma Nylén värd ett eget kapitel, och det kapitlet får ni vänta med lite, för det här är Söderuts kväll.

Här är eventet på FB

Här kan ni lyssna på skivan

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Vi hörs ibland, ibland för sällan

Det har varit lite tyst om Söderut på sistone, jag har ju skrivit om honom flera gånger. Dels vid den där spelningen på Jazzhuset i sommras när jag och cirka 20 stycken till i publiken fick uppleva en riktigt bra konsert. Nu är han aktuell för Arvikafestivalen, och det tycker jag är kul, inte för att jag ska dit, men det är kul för er andra.

jag slutar aldrig lyssna på Söderut – Ett Dygn Till, den minner väldigt starkt om dom där juli-nätterna förra året, då vi levde längst ut på fingertoppen av handen.

Här har ni en video med, den är väldigt fint gjort.

ta hand om er!

Göteborg är inte stort nog..

Jag antar att jag sagt det förr, men jag kommer fortsätta säga det, Pustervik dansar och ler är Göteborgs bästa klubb. Dom försöker inte konstla till det, försöker inte spela svåra med Andres Lokko-musik som ingen annan har hört utan dom ger publiken det dom vill ha. Ibland känns det som om klubbformaten i Göteborg är ett jävla självändamål, att man försöker framhäva sig själv som någon sorts indie-orakel. Det är då jag blir lycklig av att se hur kön igår utanför Pustervik ringlades lång och väl inne så var stämningen på topp. Delar ur Augustifamiljen var där och firade att dom släppt Håkans nya singel. Då jag endast hade tid för Söderut så var det snabbt in och snabbt upp för att beställa min traditionella Southern Comfort med Ginger Ale och lime. Strax därefter så vandrar Andreas Söderut på tillsammans med Gustav Hammarlund, Ida Gillner och Fredrik Ulmhage.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det här är så jävla bra, jag förstår inte hur folk kan fortsätta missförstå det här, eller vad är grejjen? Det borde stå 300 personer dansande personer framför scenen, han borde sälja ut vilket ställe som helst. Men jag antar att det är så det är, får man ingen “familjen-hit” så kommer man stå där på bakgatorna med sina synthar, men jag hoppas och jag dricker för Söderuts framgång.

Jag var helt enkelt tvungen att se vad Andreas själv tyckte om konserten och om signingen med Wonderland records.

-Spelning i Göteborg igen, senast jag såg var det på Jazzhuset inför en blygsam skara, sen dess har du både hunnit med att bli signad och varit med i GPscen, Hur var förväntingarna?

-Visste inte vad jag skulle förvänta mig men det var ordentligt med folk och quizzet på Haket före spelningen hade också stor uppslutning. Det kändes som att publiken var med i matchen!

-Ja det var bra med folk igår, hur tyckte du att det gick?

-Det gick så bra det kunde! Hade bra kontakt med större delen av publiken och det tekniska fungerade som det skulle. Vi har alltid massa apparater kopplade till varandra så det är gött när det funkar.

Var dealen med Wonderland det som behövdes för att allting skulle ta fart?

-Dealen kom efter GP Scen-spelningen och det första Wonderland gjorde var att boka spelningen på Pustervik. För oss är det grymt för motivationen att få ett bolag som väntar på material och har åsikter om allt från låtarna till live-framträdandet.

-Nu behövs det bara en till bandmedlem, hur går sökandet?

-Sådär faktiskt, har haft några intresserade men hittills ingen som gjort som Gustaf, Fredrik och Ida: ringt mig och sagt -jag ska vara med! Vi söker faktiskt två medlemmar, en för syntbas och en för trummaskiner/beats.

-Ni jobbar med en fullängdare, hur går det?

-Det går bra! Vi har 15 låtar som ska jobbas upp sen ska vi gallra ut de 10 bästa och göra en platta som hänger ihop från början till slut.

-Synthpop på svenska är ett ganska smalt format och det är svårt att nå ut, ser du det som ett problem eller är det bara något som triggar dig till att nå ut ännu mer?

-För mig är det inget problem alls, själv lyssnar jag inte på musik efter genrer, en bra låt är en bra låt, punkt. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Ska man däremot få en bred trendkänslig massa att tycka vi är the shit så så är det problem. Lyckligtvis varken kan eller vill jag ha det som mål: jag vill göra Söderut så bra att jag om 10 år kan lyssna på det och känna yes, jag gjorde precis det jag ville.

-Att bli finalist i GPScen lär ha ökat intresset för din musik, har du märkt någon effekt av det?

-Jepp, lite nya fans, lite fler bloggar där vi är omnämnda. Har vi en spelning syns det lite mer, mycket tack vare Sebastian på Wonderland ska tilläggas.

-Spelning på pustervik, då kommer vi osökt till den obligatoriska pustervik frågan, hur många gånger har du blivit utslängd därifrån?.

-Ingen än. Mina bästa/sämsta kvällar har jag inte haft i Gbg (än). Däremot har jag blivit utslängd av en konstapel med batong i Prag en gång.

När kommer jag få höra “Ett Dygn till”?

-Det blev ingen Ett dygn till igår! Däremot tycker jag att du ska infinna dig på vår spelning på kulturnatten den 1 oktober vid Röda Sten (mer info kommer), då kommer vi att spela den igen.

-Innan H.H så frågade du publiken om dom kommer rösta med plånboken, huvudet eller hjärtat. vad kommer du rösta med?

-Till största delen hjärta, lite med hjärnan och absolut inte med plånboken.

Så nu vet ni till och med hur ni ska rösta. Söderut finner ni enkelt på Spotify och som ni precis hörde så kommer skivan snart, men så länge så njuter vi av Ett Dygn Till, som fortfarande är bland de finaste jag någonsin hört.

(Fotot är taget av Mette Muhli)

There is a light that never goes out!

(jag ska avsluta alla mina texter med dom raderna, bara så ni vet).

Jag faller till noll…

Fanns en tid då jag avverkade 6-7 fotbollsmatcher i veckan i mitt pojkrum vid skansbergets fot, sedan när jag blev 18 så avverkades hälften av dom på Score Sportsbar på Bellmansgatan, nått år efter det så blev ölen roligare än fotbollen och ikväll när inte ens ölen är rolig så är inte heller fotbollen rolig.

Jag tänker inte måla spanska flaggan på kinden och gå till La Sombrita för att jag “bott ett halvår i Barcelona”, jag tänker inte sätta mig på Odinsgatan i en orange tröja för att jag bedrivit otukt i Groeningen, jag tänker nämligen sitta här hemma med matchen på i bakgrunden och spotify i förgrunden, ensam, för det är så jag vill ha det.

Kaah – Faller Till Noll

I torsdags så mådde man dock alldeles utmärkt, Söderut spelade på Jazzhuset och inför cirka 35 personer i lokalen så lyckades Andreas Söderut ändå skapa något väldigt fint. Han kommer kanske själv inte komma ihåg den här konserten som sin stora stund i livet men han lyckades ändå göra avtryck på mig. Det hela gav mersmak, ordentlig mersmak, jag kommer se honom så ofta jag kan, och kommer skriva om det oftare än vad ni egentligen vill. Tills den trötta gbg-publiken fattar vad man missar.

Så här såg det ut i torsdags, fångade av Mette Muhli

Bild tagen av Mette Muhli http://www.mettemuhli.se

Min favoritlåt spelades dock inte men det sas att den snart är tillbaka i setlisten med ny kraft, det gillar vi, ni får lyssna på studioversionen så länge Söderut – Ett Dygn Till

Tro inte att jag inte gillar fotboll längre, jag vill bara ha fotboll som brinner, det finner jag i mon på Stadsparksvallen i Jönköping när ÖIS spelar hem den där skitserien.

Söderut på Jazzhuset

Jag minns när jag hörde Parken – Uppsalas Gränder första gången, hur en låt bara kan slå undan fötterna på dig. Låten ligger ganska långt ifrån det dom så kallade musikkännarna tycker betecknar en bra låt. “Spännande intro, snabb första vers, lalala-brygga, pang-på-refräng, snabbare andra vers, brygga,brygga,brygga,refräng osv”. Skit bra, och så undrar ni varför musikindustrin går på knäna.

Mitt hjärta bor långt  nere under gatan

Hur kan det finnas så mycket här att hata?

Ger ni mig sådana textrader så kan jag lova att ni inte behöver något av det andra som musikkännarna vill ha. Parken – Uppsalas Gränder är ett alldeles lysande exempel på hur en enligt folk ganska medioker låt istället är ett mästerverk pga sin oslipade genialitet.

Den där oslipade genialiteten besitter även Andreas Söderut, personen bakom Söderut som i kväll står på Jazzhuset på klubben aFOREST . Finalisterna i årets GP Scen består av Andreas Söderut, Gustaf Hammarlund, Fredrik Ulmhage och Ida Gillner och man skulle kunna förenkla det hela genom att säga att det som görs är dansant pop, men det är mycket mer än så.

Låten Söderut – Ett Dygn Till är by far något av de bästa jag har hört i den här genren, texten, driver, munspelet, allting är bara alldeles för bra för att inte får mer uppmärksamhet.

“jag vrider på min synth och hoppas nån blir glad”

En fin idé, ödmjukt och fint men även alldeles för blygsamt och nedvärderande. Kan Familjen dra 25.000 på Peace & Love så borde Söderut kunna ha fler än 171 fans på Facebook. Men jag antar att det inte är meningen hur vi ska förstå hur det hela fungerar.

Hur som helst så tycker jag att det Andreas Söderut gör är rent fantastiskt och dricker för hans framgång ikväll på Jazzhuset, alla ska med.

Dom står på scen efter 23 någon gång och det kostar la inte så mycket.

http://www.myspace.com/soderut