Intervju med Theo Berndt!

Sveriges kanske tredje viktigaste livsstilsblogg genom tiderna bryter nu tystnaden för en alldeles speciell anledning. Mina vänner, gunstlingar och darlings i bandet Theo Berndt ska ut på turné i Kina och Japan men först ska dom göra sticky fingers lite gladare, och lite mer färgglatt.

 Så ni förstår ju själva att vi måste kolla med hybris-generalen himself hur landet ligger.

Hej Emil, sångare i Theo Berndt, hur är läget?

Stabilt, behagligt, nervsammabrott…

Håller hybrisen sig stadig?

Verkligen! Som en gaffel i ett smörpaket.

För att bra tag sedan fick vi som sagt nyheten att ni ska på turné i Japan, och i dagarna kom det även ut att ni ska runt i Kina med, har det sjunkit in än?

Jag tror jag talar för alla i bandet när jag säger att man nog fortfarande inte insett vad det är som ska ske. Vi har varit på turné tidigare men detta är något helt nytt. Helt ny världsdel med helt andra förutsättningar. Jag tror knappt man kommer förstå vad som händer när man är där haha.

Jag hade kunnat räkna upp runt 100 fördelar med att få resa iväg till Japan/Kina med sina vänner och få spela sin musik, men vad är egentligen bäst med allt det här?

Håller med dig. Väldigt få nackdelar med. Ska man välja en grej tror jag det bästa är att få se två helt nya länder och inte upptäcka dom som turist utan som band.

Hur många procent business och hur många procent “kul grej” är det?

Det är nog 50/50. Eller alltså, det är ju 100% kul men kanske 25% grej.

Eftersom detta inte hade blivit av utan bolagen som vill ha dit oss så blir det ju 50% business med. Jag är ingen matematiker men det verkar som att det blir ca 175% turné då?

Vi hoppas ju själklart att det kan bli mer sånt här men från vår sida är vi bara sjukt tacksamma att vi får uppleva det här äventyret. Sen om dom tjänar pengar på oss och kan täcka delar av turnén blir vi ju bara glada.

Finns det något stopp i respektive land som ni ser mest fram emot?

I Kina har vi bara en dag ledigt. Då tänkte vi dra och knäppa sånna där roliga bilder när man håller jättestora byggnader i sin hand. Kanske svänga förbi muren och äta mat utan innehållsförteckning. I Japan är det en del spelningar kring Tokyo så det blir nog mycket city-life och grönt thé.

Ulrik Munther gjorde ju en dokumentär om sin satsning i Japan, jag förväntar mig detsamma från er?

Självklart kommer vi att göra en “Munther” när vi är där. Tar med oss kameran och filmar allt som rör sig.

Jag undrar även om du kommer komma tillbaka i Yoiho-skrud helt frälst av den japanska livsstilen?

Det är många som har ställt frågan. Gick precis tillbaka till pottfrisyren som jag hade när jag var fem. Men peruk borde väl funka. Har faktiskt alltid haft en dröm om att färga håret i nån mer extravagant kulör än den råttfärgade jag haft sen födseln.

Hur mycket Yohio är egentligen Theo Berndt?

Om vi hade varit tio år yngre hade vi nog varit Yohio. Men nu är vi inte det så jag får nog tyvärr svara ⅗ på den 😦

Var står då Theo Berndt idag? Så här ett år efter den senaste skivan?

Det ju hänt en hel del sen förra året faktiskt. Släpp i Japan och nu turné på det. Det mesta kretsar ju fortfarande kring materialet som släpptes då och som skrevs för kanske 2-3 år sen.

Även om vi inte gjort så mycket väsen av oss här hemma så har dropboxen med alla nya låtidér fyllts på sakta men säkert och man kan nästan räkna till 50 demos som bara ligger där och väntar på oss. Vi har en del planer på gång men vågar inte berätta mer nu. Kanske när vi är tillbaka och har hunnit landa…

Ni har spelat in en ny låt som ni ska bära med er ut på turnén som är inspelad tillsammans med Twitter-Pontus, vad kan vi säga om den? Är den startskottet på något nytt?

Precis. Japanerna ville släppa något i samband med turnén så vi gjorde en liten session som kommer säljas under spelningarna när vi är där. Bland annat nya låten “Artwork” som faktiskt är en av låtarna som inte blev färdig till förra skivan. Då var den mycket gladare och galnare men i den här versionen visar den upp sig i ett lite mer kontrollerat vemod.

Pontus är lika fantastisk som han framställs på twitter. Om inte bättre. Funkade skitbra att spela in och allting klaffade fint. Var också kul att han la sin prägel på mixen och i produktionen som vi blev väldigt nöjda med. Vi vet fortfarande inte vad nästa steg blir men kommer absolut att ha att göra med Twitter-Pontus på något sätt framöver.

Klassisk fråga, men hur håller ni egentligen ihop bandet? Du bor ju  i Stockholm, Rasmus gör analog karriär i den digitala världen, Oskar lägger ljudkulisser hela dagarna medan Fredrik och Linus har sina handbolls-karriärer (ungefär alltså).

Ja det är verkligen ett pussel, men det funkar uppenbarligen. Den tråkiga sanningen heter faktiskt planering. Vi bokar upp helger i Google Cal långt i förväg och bestämmer vad vi ska göra när vi ses. Det blir väldigt effektiv när man ses men det som kan saknas lite kanske är den här spontana grejen av att bara styra upp ett rep o jamma lite.

Det hade nog heller aldrig gått så bra som det gjort utan Facebook. Deras mailtjänst/chatt är magisk. Eftersom alla i bandet nästan alltid har tillgång till www så är det lätt att ställa en fråga och få svar snabbt. Det har till och med gått så långt att vi har olika mailtrådar för olika saker. Typ rep, inspelning, turné etc. Varje tråd har även en söt liten ikon så man inte missar vad det handlar om. Struktur & vansinne!

Första gången jag skrev om er för över tre år sedan så skulle ni ut i Europa för att sedan komma hem o spela i Mellerud, denna gången är det först Asien och sedan landar ni på en liten festival i Kungsbacka. Är det så ni håller er kvar på jorden?

Jag har alltid haft en förkärlek till band som slår underifrån och även om det inte vart planerat så känns det som vi har gjort det sen vi startade. Man blir aldrig så bra som när man kommit upp på toppen för att inse att det finns ännu ett berg att bestiga. Gammalt Sune-ordspråk.

Återigen, hur mår hybrisen?

Den bara stiger och stiger med den här intervjun

Om vi vänder blickarna mot lördag så ska ni återigen stå på Sticky, denna gången med Happy Hippo Family, hur är peppen inför det?

Peppen är faktiskt ganska så stor. Dels för att vi vet att Happy Hippo alltid gör bra ifrån sig och liksom oss jobbar mycket för att ge en så bra “show” som möjligt. Men också för att det är första spelningen på hela turnén och vi ska testa en massa nya låtar, lampor och sjunga på enbart japanska.

HHF fick lite rubriker i dagarna med kritik från IOGT, hur har det påverkat eran vänskap?

Känns som att det kan bli riktigt spännt. Kanske får ta en gravöl på det.

Slutligen, har ni kollat upp om ni måste löda om kontakterna till era blinkande bokstäver inför resan?

Kul att du frågar. Vi har faktiskt en helt ny setup inför resan. Med tanke på att bokstäverna är byggda i trä och väger bly behövde vi en billigare lösning som var lättare att frakta när vi till exempel ska åka tåg genom halva Kina. Bandets ingengör, Fredrik Johansson, har därför gjort om lamporna i kartong så dom blir lätta att packa upp och ner inför varje gig (ligger nymålade och torkar i skrivandets stund). Han har samtidigt även rustat upp lamporna med LED istället för glödlampor så nu kan vi använda vilka färger vi vill i varje lampa. Det blir regnbågsfest!

Eventet

 

Ah där hör ni. Klart ni ska till Sticky ikväll, inte bara för att dom är väldigt bra live utan även för att det faktiskt är något speciellt över den här kvällen.

 

Därmen ger jag bandet mitt varmaste lycka till och hoppas att dom inte glömmer bort att det var Que Club som satte dom på den musikaliska kartan (det stämmer inte, men jag får fan aldrig någon krädd för nått).

I övrigt är det min mening ganska stort att ett i stort sett osignat band får till en sådan här sak. Få förunnat. Sedan är det även ganska stort att jag och emil gick igenom en hel intervju utan att prata om Lerum som musikstad.
Stort alltså. Det är ledordet.

 

Den här intervjun ska ju egentligen ligga på djungeltrumman.se men då den sidan strular och jag ska på picknick med min familj så får den landa här.

Ta hand om er!

Fabian

Advertisements

Följ med mig till Djungeltrumman!

Från och med nu så bloggar jag vidare på Djungeltrumman.

Kanske ses vi här igen, kanske ses vi för alltid på Djungeltrumman, eller så försvinner jag helt.

Time Will Tell kamrater.

http://www.djungeltrumman.se/queclub

Kontakta mig!

Jag får krupp på Myspace, jag har haft det länge, men nu får det vara nog!

Så vill ni ge mig musik, bjuda mig på bio, bjuda mig på en drink, bjuda mig på hotell eller kanske rentav bara ha någon att prata med, så kan ni  skicka ett mail till fabian.forslund@hotmail.com.

Kontakta mig på Soundcloud http://soundcloud.com/queclub

Kontakta mig helst inte på  myspace http://www.myspace.com/queclubgbg

 

Ta hand om er nu då, där ute  i kylan.

en låt? vill ni ha en låt? men säääg det då

Världens vackraste Roy!

Adventure Of-Heartquake

Behöver inte säga nått mer om det va? Hemskt intro dock, men det är snabbt glömt när dom trummar vidare.

Caotico & Que Club levererar!

Ni som kan den här bloggen vet att jag aldrig någonsin skulle kunna låta mina favoritartister få tag ett enda steg framåt utan att jag är där och plockar upp det. Ett sådant band är Caotico från pophuvudstaden Umeå. Dom släppte i förra veckan sin nya singel med tillhörande video på PSL.

Låten är galet fin, lite baktakt och som vanligt visar grabbarna en enorm talang gällande frasering och känsla för melodier. Så fort ni lyssnar några gånger så märker ni storheten i refrängen, den släpper dig liksom aldrig, något som blivit signifikativt för Caoticos musik. Ett album kommer i slutet av februari men än så länge får ni nöja er med videon som är mycket mycket fin och välgjord av Lampray och Bautafilm.

Om ni tycker att jag är sen med den här nyheten så beror det på att jag blev pappa för första gången i veckan. Antagligen det största man kan vara med om som människa. Att det blev en son som får heta Max känns i nuläget så självklart det kan bli, vi får bara hoppas att han inte ” bringing the noise, night after night after night” som den här Max gör.

Alpaca Sports tar tillbaka stadens rykte!

För att väga upp sitt dåliga rykte så tvingas Göteborg spotta ut en musiksensation varje gång en muta tas emot. Man kan säga att Göteborg är som gud, han ger och han tar. Så med tanke på storleken på alla julbordsnotor och nyårssnittar så är det inte konstigt att dom ger oss något så bra som Alpaca Sports för att väga upp allt det där.

Alpaca Sports är Andreas Jonssons egna soloprojekt, och med hjälp av lokala musiker från band som Mattias Hellberg and the White Moose, the Fume och Windowkisser så har han spelat in två små poppärlor.

Just for Fun är en lekful och smått fantastisk liten poplåt med fin sång och fin melodi. Att låten har hitkaraktär skulle nog en kollega säga, och visst är det så.

I´ll never win är i samma snitt men här har han fångat Göteborgs bakgate-mentalitet i sitt lilla nötskal. Det är så vackert, ärligt och skört.

Bilden är tagen av Pär Möller.

Mycket nöje!

Karl X Johan-Fantasies

Den här låten hamnade på plats nummer 18 när jag summerade de 20 bästa svenska låtarna 2011 och den har legat på lite andra listor i bloggvärlden med. Så ni har väll inte missat hur bra den här låten egentligen är.

Johan Hedberg-Vårdbiträdesblues

Jag ska inte va sämre än någon annan.

Nude Party!-Judy my friend.

En idé om att göra en indierock-rökare av tidernas bästa schlagerlåt? ja jo, det krävs kanske ett nudistparty för att komma på en sådan tanke. Sedan krävs det ju även ett bra band för att göra tanken till realitet och ett sådant band finner vi nere i Malmö där Nude Party! huserar. EP´n Nude Party! – And what are you gonna do about it? kom förra året och höjdpunkten är utan tvekan Nude Party! – Judy my friend men det finns mer att hämta än så. Det är som bandet säger svängiga låtar om jobbångest, seriemördare, olycklig kärlek och en förstörd nyårsafton. Det vill säga det mesta av vad livet har att erbjuda.

Bandets never ending tour finner ni här och skulle ni mot förmodan ha facebook så kan ni gilla dom här. 

Har ni missat Adventure Of?

Adventure of är en sådan grupp som legat ute i min musikaliska periferi, av någon konstig anledning. Jag har ju alltid vetat att dom funnits, och att det borde va bra, men jag har nog aldrig förstått hur bra jag tycker det är. Likt med föregående inlägg så är det här inget nytt under solen, men det är bra, riktigt bra!

Så gillar du The Tough Alliance så torde du även gilla pojkarna från Gurkstaden som tog mjölktåget till Stockholm.

Adventure Of – Insha’Allah