Category Archives: Bredbent

En bättre värld!

Det är nytt år mina vänner, då är det dags att kavla upp ärmarna och lägga en grund, till en bättre värld!

Ulf Lundell – En Bättre Värld

Advertisements

Johannes Vidén & the bluebird association-Day of Defeat EP

Julen för tre år sedan är mest känd som den  julen då vi blev av med Alf Robertson men Göteborgs musikscen led inte bara förluster den vintern. Det var även då som Johannes Vidén bildade sitt Bluebird Association och lade grunden till en EP som aldrig riktigt fått se dagens ljus i en officiell skepnad, fören nu.

När jag för två år sedan fann Johannes Vidén så var det främst låten Johannes Vidén & Bluebird Association – It’s Alright som fick mig att tro och hoppas på något stort. En tro och förhoppning som fortfarande hålls vid liv och kommer kulminera den 28e mars då den riktiga debutskivan kommer, på svenska. För samtidigt som Vidén arbetat på sitt svenska material så har han givit oss sina gamla engelska pärlor från en svunnen tid. Den lite mer nertonade Townes van Zandt-inspirerande skivan Seabird är inte bara historien om en förlorad generation som försöker söka sanningen i något förljuget, det omfamnas av en avskalad ljudbild med inslag av både smäktande trumpeter och skickligt gitarrspel.

Day Of Defeat EP som alltså släpptes på Spotify i dagarna är inget nytt under solen för oss som kan Vidéns musik, men den är fortfarande lika bra som den var för två år sedan när jag för första gången fick stifta bekantskap med The Bluebird Association. Redan i inledande titelspåret Day of Defeat så visar man prov på stor musikalitet och känsla för melodier med en otroligt vacker pianoslinga. Det hela känns som ett stort epos och nyss nämnda It´s Allright står ut lika starkt idag som den gjorde för två år sedan. Det vilar ett slags tidlöst skimmer över den här sortens musik, och tack vare Vidéns känsla så känns det aldrig förlegat eller påklistrat, det är inte alla artister som kan fånga det.  Resten av ep´n fortsätter på en mer nedtonad stig men håller sig fortfarande lika intressant tack vare melodierna som följer textens alla krokar, det är som om man tog New York till Austin. För på samma sätt som det är avskalat och melankoliskt så är det storartat och ambitiöst. Det är helt enkelt en väldigt trevlig liten EP som antagligen kommer följa med mig i resten av livet. Det är inget dåligt betyg det

 

Årets höjdpunkt!

Nu är det ju som ni vet hög tid att börja summera musikåret 2011 och jag ska vara ärlig mot er, jag har inte hunnit med ens en tiondel av allt jag borde ha gjort. Det fanns dock en höjdpunkt som ställer sig över allt annat, Lasse Tennander, Live på S/S Blidösund.

Att en 100 år gammal ångbåt skulle dränka våran höst i honung hade vi aldrig kunna ana, men så var det. Brittsommaren drog sina sista andetag på knivsöder när jag, en dagdrivare från majorna, en frukthandlare från Hagen, en event-kille från Berga och en hamnarbetare från Bellevue checkade in på Reimersholme. En i övrigt ganska anspråkslös holme som endast påkallade våran uppmärksamhet när vi insåg att den lilla tobaksaffären kan ha varit den som filmas i den sjuka klassikern 30 November.

Hur som helst så entrade vi till slut S/S Blidösund vid Skeppsbron och sedan bar det iväg ut i natten. Det låg ett romantiskt skimmer över Västerbron så att hamnarbetaren konstaterade att “det är fan det här han sjunger om, Laakso”. Vi andra nickade instämmande.

 

 

 

 

 

Sedan var det som ni förstår dags för Lasse Tennander och kvällens första set, ni som inte kan Lasse T på era fem så kan jag säga att han tillhör en av de främstatextförfattarna i landet, han är en av de män som säger sanningen till oss, helt enkelt. Han har sedan starten verkat i periferin till proggrörelsen och allt det där, han har skildrat samhället och livet på ett högst socialrealistiskt sätt utan att tappa bort sig i revolutionära klichéer. Han har stått stadigt och pekat med hela handen var vi ska. Hans musik kan både ses som ljuvliga kärleksvisor och kompromisslösa ställningstaganden. Det är nyanserat och referenserna till Majakovskij och andra storheter gör det hela levande och tidlöst. Tennanders musik kommer alltid vara närvarande i mitt liv, han har varit med mig sedan jag var 14 år och fick höra Med revade segel för första gången och han är i högsta grad med mig nu när jag ska bli pappa. (Lasse Tennander – Jag är också med barn). Det känns tryggt på något sätt att han fortfarande står där i mitten och säger det jag behöver höra.

 

Efter första settet så har även mina kamrater förstått storheten och stämningen kunde inte varit högre när vi går en trappa upp för att äta middag i våran lilla chambre separee. Vinet flödar, det är SOS, löjrom från Kalix och S/S Blidösund visar sig från sin bästa sida, efterföljande fisksoppa är ett kapitel i sig.

 

 

Jag ska väll egentligen inte raljera för mycket angående det här, Lasse Tennander levererar med strålande gitarrspel, finfin sång och klarsynt och underhållande mellansnack. Han ger oss helt enkelt precis det vi vill ha. Efter eget önskemål från undertecknad så ger han mig även Lasse Tennander – Dansa Matilda! som kan ses som en av de vackraste låtar som skrivits. Vill ni höra hur det kan ha låtit så ska ni lyssna på den här skivan, Lasse Tennander – Eremit I Ett Kollektiv.

S/S Blidösund har ofta musik ombord, väldigt bra artister i regel och jag kan säga att det inte var sista gången jag besöker den gamla skutan. Bra mat, bra musik och gott vin, lite fint sällskap på det, och man är lycklig, så enkelt är det.

Resten av kvällen gick via Götgatans varierande utbud, det behöver vi inte gå in närmare på.

Tom Petty till Sverige!

2006 skulle han skrota The Heartbreakers och han va allmänt trött på hela skiten. Nu är det andra tongångar. Efter att bokningarna till olika festivaler i Europa började droppa in så tändes ett litet litet hopp för oss, när han även bokade grannländerna så såg vi chansen, och vi tog den.

Tyvärr så är det tack vare Live Nation som Tom Petty & The Heartbreakers står på en svensk scen för första gången sedan 1992, men vi är glada ändå, mer än så till och med, vi är lyckliga!.

Tom Petty And The Heartbreakers spelar alltså i Globen 14e Juni, biljetterna släpps nån gång nästa år, Jag ska dit, oavsett vad Live Nation hittar på.

I mitt brinnande vemod så ska jag möta dig längre upp längs vägen…

Alldeles för bra egentligen..

Ah, morgonen viskar och vindarna piskar, Jag vill ut på vägen igen

Jag har smakat på succén
jag har smakt på fiaskot
och på allt det andra som är dött som grus
Jag har supit på hotell
och jag har vandrat som ett helgon
med stav i handen in i Guds hus
Jag har växlat ringar i hopp och tro
och sökt en plats där jag kunnat få ro
Jag är varken gangster eller patriot
bara en lätt åldrad romantisk idiot

Så vad sa vi nu om Lundell? Han e väl fortfarande störst va?

Har ni förstått det?

Pluralismen är bestående

Vi fick precis bevittna ett stycke musikhistoria på tv8, Mauro och Pluras Kök.

Att Plura har ett stort matintresse vet vi redan, hans kokbok är den enda kokbok i mitt hem som platsar i den riktiga bokhyllan medan Zazzi och dom andra får trängas mellan micron och väggen. Vi vet även att Mauro gillar att ta in dyra viner med pengar från hans feta Stim-konto. Så Pluras kokkonst och Mauros alkoholkonst tillsammans med Håkan Hellström kan inte bli något annat än bra. Lena PH var med hon med, men jag tyckte nog inte hon tillförde så mycket. Det kan å andra sidan inte va så lätt att göra sig hörd i det gänget.

Ett stycke tv-historia blev det även när Håkan drog av Ta min Hand, en av Eldkvarns i särklass bästa låtar från en av deras bästa skivor, Himmelska Dagar.

jag blir så glad av Plura, alltid, hans böcker, hans blogg och hans musik. DVD´n Svart Gig har spelats flitigt här hemma och efter dagens program så åkte den på igen, just nu drar brodern Carl Stefan Jonsson iväg sin dänga Jag följer den väg. Minns att jag stod och gastade efter just den låten när dom spelade på Älvsborgs Fästning 2008. Det var en trevlig kväll, sommarsolen låg fin över hamnen och jag var full som ett as. Tror bestämt jag spydde på en mur under finalen, det skulle dock inte hindra mig från att springa in backstage och berätta för varenda medlem att dom minsann var bäst i världen på just sitt instrument. Det hela eskalerade när jag frågade trummisen Werner Modiggård om det va skillnad att turnera med Eldkvarn och med Lundell (då han hade trummat för lundell några gånger på 80-talet). Nördigt så det förslår, jag blev nog vänligt med bestämt avvisad från platsen. Finns lite härliga bilder därifrån men ni får nöja er med denna.

Hur som helst, åren runt 2006-2008 var Eldkvarn en stor del av mitt liv, jag var i det närmaste besatt, helt förtrollad och jag tyckte att varenda låt var det bästa som skrivits, det tyckte inte mina vänner. Jag minns hur jag satt och spelade tv-spel och lyssnade på eldkvarn tillsammans med ölen utan att prata med någon under både långa och korta perioder. Det var dom goda och dom hårda åren i Bellevue det. Ja, dom har varit med mig många gånger i livet, från Hollberg Hotell till Hunger Hotell.

Dom är ett sådant band som bara växer och växer ju mer man lyssnar på dom, en medioker låt blir plötsligt ett mästerverk så fort man fattar vad det handlar om. Håkan Hellström fattar vad det handlar om, frågan är om ni gör det?

Möt en man på driven i världen..

Ni som kanske avfärdar Lundell om en gammal stackars jävel som bara försöker krama ut det sista ur en redan djupt dalande karriär borde kanske ta er några minuter och lyssna på den här episka balladen. Det blir nog inte bättre än så här.

En lång dags skrålande:
Fuck you my darling! Fuck you, min ros!

Gud är en längtan, och kärleken ett mysterium
Och i mitt blod slåss ännu Dionysos
Med Apollon
Var och en har sitt hemliga liv
Det här är mitt när ingen ser mej
Fri nu efter att varit så hårt hållen.

I baren spelar dom
“If you´re going to San Francisco”
Och Huxley gråter i whiskyn och
Mumlar “Du sköna nya värld”

Har vi en bättre textförfattare i detta avlånga och trasiga land?


Kärlekens väg-en mässa med Eldkvarn

Javisst, vi ska gå i kyrkan två dagar i rad. Nästa fredag går vi den där vägen upp som man så många gånger gick på väg till tandläkaren. En ångestfylld backe det där, gillade aldrig tandläkaren, hemvägen var desto lättare, nerförsbacke, lokalbedövning i munnen och en studsboll i handen som allt för ofta hamnade nere på Dag Hammarskjöldsleden.

Samma väg på fredag, lite mindre ångest, lite mer lycka då man ska ta del av en mässa som behandlar ämnen som uppbrott, saknad och hemkonst. Tre ämnen som ligger mig nära. Ni som hört dom två tidigare mässorna vet vad jag handlar om, det är fantastiska arrangemang som lockar fram Plura och Carlas texter på ett magiskt vis.

Så fredag den 12e Mars, är det mässa och skivinspelning i Annedalskyrkan, vågar ni missa det?

The Story of Johnny Cash på Casino Cosmopol

Enligt Casino Cosmopol;

I april har kan du lära känna en av musikhistoriens giganter. Följ med skådespelaren och artisten Ted Åström på en resa genom legenden Johnny Cashs liv och musik. Trots ett turbulent liv skapade Cash magisk musik under fem decennier. Dessutom medverkar Jerry Carlsson med sin tolkning av Jerry Lee Lewis.


Showpaket inklusive tvårätters supé, show, entré och 60 kronor i spelmarker.

Pris 495 kronor (Restaurang Castor) respektive 395 kronor (Restaurang Zest). I Zest har ni ert bord till cirka 20.30 då det är dags att förflytta sig till showlokalen.
De som sitter i Castor behåller sitt bord under showen.

TORSDAG 8 APRIL KLOCKAN 19.
FREDAG 9 APRIL KLOCKAN 19.
LÖRDAG 10 APRIL KLOCKAN 19.

Jag ska inte ljuga för er, men jag gillar Casinot, trots min alternativa hållning så älskar även jag lyx och flärd. Jag kan bortse från att kommunen bygger kasinon istället för ungdomshus bara för att ta på mig mina finaste manschettknappar då och då.

Cosmopol är trevligt, vi har allt från dagdrivare i baseballkepsar till kinesiska döttrar som tvättar pengar. Mankan se på fotboll här, man kan äta och dricka gott, man kan bli fattig och man kan bli rik. Har inget annat än gott att säga om casinot. Man får ju ta skiten för vad det är.

Hur som helst, Ted Åström ska nu ge oss en kväll att minnas, Johnny Cash är ju en av hjältarna på min vägg här hemma så visst är denna show spikad för mig. Det blir fint de där, de lovar jag er. Ted Åström har gjort Johnny Cash i många år och kan det här.

http://www.casinocosmopol.se/goteborg-noje-show-the-story-of-johnny-cash.htm