Nu är det ju som ni vet hög tid att börja summera musikåret 2011 och jag ska vara ärlig mot er, jag har inte hunnit med ens en tiondel av allt jag borde ha gjort. Det fanns dock en höjdpunkt som ställer sig över allt annat, Lasse Tennander, Live på S/S Blidösund.
Att en 100 år gammal ångbåt skulle dränka våran höst i honung hade vi aldrig kunna ana, men så var det. Brittsommaren drog sina sista andetag på knivsöder när jag, en dagdrivare från majorna, en frukthandlare från Hagen, en event-kille från Berga och en hamnarbetare från Bellevue checkade in på Reimersholme. En i övrigt ganska anspråkslös holme som endast påkallade våran uppmärksamhet när vi insåg att den lilla tobaksaffären kan ha varit den som filmas i den sjuka klassikern 30 November.
Hur som helst så entrade vi till slut S/S Blidösund vid Skeppsbron och sedan bar det iväg ut i natten. Det låg ett romantiskt skimmer över Västerbron så att hamnarbetaren konstaterade att “det är fan det här han sjunger om, Laakso”. Vi andra nickade instämmande.
Sedan var det som ni förstår dags för Lasse Tennander och kvällens första set, ni som inte kan Lasse T på era fem så kan jag säga att han tillhör en av de främstatextförfattarna i landet, han är en av de män som säger sanningen till oss, helt enkelt. Han har sedan starten verkat i periferin till proggrörelsen och allt det där, han har skildrat samhället och livet på ett högst socialrealistiskt sätt utan att tappa bort sig i revolutionära klichéer. Han har stått stadigt och pekat med hela handen var vi ska. Hans musik kan både ses som ljuvliga kärleksvisor och kompromisslösa ställningstaganden. Det är nyanserat och referenserna till Majakovskij och andra storheter gör det hela levande och tidlöst. Tennanders musik kommer alltid vara närvarande i mitt liv, han har varit med mig sedan jag var 14 år och fick höra Med revade segel för första gången och han är i högsta grad med mig nu när jag ska bli pappa. (Lasse Tennander – Jag är också med barn). Det känns tryggt på något sätt att han fortfarande står där i mitten och säger det jag behöver höra.
Efter första settet så har även mina kamrater förstått storheten och stämningen kunde inte varit högre när vi går en trappa upp för att äta middag i våran lilla chambre separee. Vinet flödar, det är SOS, löjrom från Kalix och S/S Blidösund visar sig från sin bästa sida, efterföljande fisksoppa är ett kapitel i sig.
Jag ska väll egentligen inte raljera för mycket angående det här, Lasse Tennander levererar med strålande gitarrspel, finfin sång och klarsynt och underhållande mellansnack. Han ger oss helt enkelt precis det vi vill ha. Efter eget önskemål från undertecknad så ger han mig även Lasse Tennander – Dansa Matilda! som kan ses som en av de vackraste låtar som skrivits. Vill ni höra hur det kan ha låtit så ska ni lyssna på den här skivan, Lasse Tennander – Eremit I Ett Kollektiv.
S/S Blidösund har ofta musik ombord, väldigt bra artister i regel och jag kan säga att det inte var sista gången jag besöker den gamla skutan. Bra mat, bra musik och gott vin, lite fint sällskap på det, och man är lycklig, så enkelt är det.
Resten av kvällen gick via Götgatans varierande utbud, det behöver vi inte gå in närmare på.
Vi fick precis bevittna ett stycke musikhistoria på tv8, Mauro och Pluras Kök.
Que Club 