Johannes Vidén

Så här är det va, jag är antingen först med det bästa eller absolut sist med det bästa, huvudsaken är att jag inte först eller sist med något dåligt. Nu har jag däremot hamnar i fas tror jag, även om jag är månader efter dom som är kräddiga, men även det är tjusningen, jag vill inte vara kräddig. Jag vill bara vara bäst.

Hur som helst, var inne o kollade på Svanens program och som vanligt var det massa jag inte kände igen så jag tänkte väl helt enkelt ta tag i det där då Svanen brukar ha rätt i musik, även om dom spelar för mycket disco, visst 70-tals disco är roligt och lyssna på, men aldrig bra, eller det var bra en gång i tiden men nu är det extremt platt och uttjatat.

Nu på torsdag så kommer alltså Svanen besökas av Johannes Vidén, lite tryck på google och vips så hade man en ny favorit. Tänk att de är så enkelt. Vi laddade ner dom låtarna som fanns att ladda ner (4 till antalet) och det låter väldigt bra, vi fortsätter att läsa lite om vad han har skrivit och ojdå, en lista över 00-talets låtar, det är här det avgörs.

Jag minns när jag kollade på Mont Mardiés lista, han hade R Kelly-the worlds greatest som årtiondets låt, hejdå Monty! sa jag. Men Johannes klarade av det, han valde att lägga Modern times som första, Orphans som tvåa och The Rising som trea, samt This Old Road som femma och Atlantis som sexa. Inte dåligt att pricka in 5 av mina absoluta favoriter på en sådan lista. Jag vill minnas att jag hade Atlantis som nummer 1 på min lista över 00-talets 50 bästa svenska skivor. 

Jag blir så glad när jag läser sådant, geniunt glad.

Jag ska ta mig till Svanen och även försöka blogga om det med, jag tänkte ju göra något liknande om Anton K men jag vart så jävla påverkad av all angostura som regnade över mig. 

Kanske försöka få en pratstund med honom också, ska ta den här mediokra bloggen till en ny nivå tänkte jag, vi ska wallraffa, gräva fram all möjlig skit numera, fast vi ska göra det med kärlek annars vinner man inte the purlitzer prize utan man får som vanligt nöja sig med The Wurlitzer Prize (ni som kan eran Waylon fattar vad jag menar).

Jag köpte ett playstation 3 idag, bara för att jag blev sugen på att spela 4 samtidigt på PES10, men bara två kompisar kom och sen gick dom, o nu e jag lite besviken på mitt ps3, det gjorde mig inte lyckligare, bara 5000 kr fattigare. Som ett fnask ungefär.

www.myspace.com/johannesviden 

ta hand om er

Ingemar Dunker och Längre inåt Landet

Då har man äntligen landat efter 70 timmars arbete på 4 dygn, men de va gött och kul. Det var även dansbands-bonanza på arbetsplatsen, föga roligt säger ni och det säger jag med. 

Tänk att få stöta på finkammade gossar i nizeguys, cassablanca, scotts och allt vad dom heter för att sedan stå öga mot öga med Ingemar Dunker i en hiss, det är stort, jävligt stort. Tänk er att bara sådär stå och prata med trummisen som fastnade i tullen på väg till Ridge Farm våren 1979 men vi tar det från början.

Efter att Lasse Lindbom plockat in Ingemar Dunker till inspelningen av Ripp Rapp så var hans plats självskriven i den uppsättningen som skulle åka med Ulf Lundell till London den 20e April. I England fanns det lag på att man var tvungen att använda engelska musiken eller iallafall betala engelska musiker ifall man skulle spela in en skiva i landet. det betyder alltså att man måste ha lika många engelska musiker sittandes i studion för att få använda sig av svenska musiker i en engelsk studio. Detta var inte ett alternativ för Lundell och planen var att ta sig in i landet utklädda till turister. Dom hade i förväg gjort upp om vad dom skulle säga till tullen så att det skulle ta sig in smärtfritt. Dock hade Ingemar Dunker  kommit till Arlanda direkt från en fest och hade inga planer på att nyktra till så han blev bästa kompis med en flaska cointreau. Hans bristfälliga engelska gjorde det sedan inte lättare att komma in i tullen och han och Ronnande togs in, Ronnander som dock var känd från sina år med Abba hade inga problem och lösa den konflikten och efter ett tag var alla på väg till Ridge Farm i Surrey i södra England. I denna 1700-tals herrgård i elisabetansk stil spelades alltså Längre inåt landet in. Lundells första dubbel-LP och hans största dröm efter skolan gick i uppfyllelse. Tillsammans med bland andra den blivande stadsministerns brorsa Janne Andersson, Mats Ronnander, Niklas Strömstedt så spelades alltså detta mästervek in, mellan inspelningarna låg man på gräsmattorna och drack uselt engelsk damejeanne vin. Att stå i samma hiss som den som lägger det fantastiska trumarrangemanget på Glad igen är stort, jävligt stort. Behöver jag sedan nämna att Ingemar Dunker även spelar trummor på Perssons Pack skiva Äkta hjärtan där Tusen dagar härifrån ligger samt att han spelat med Rolf Wikström och hela sveriges musikelit. 

Efter lite samtal senare under dagarna visades det även att han var en extremt trevlig människa och han spelar nu trummor i blues-legenden Sven Zetterbergs band som jag varmt rekommenderar, speciellt live. Dom visar att blues aldrig kan bli tråkigt.

Mötet med  Ingemar Dunker låter väl som absolut ingenting för dig, och inte för honom heller men för mig var det stort. Att han sedan kommer från Sandviken gör det inte sämre, därifrån kommer även Totta Näslund.

Hur som helst, Lundell släpper ny bok och skiva i April, det blir lika roligt som vanligt, om bara kjell andersson kan hålla sig långt borta. Imorgon väntas det hiphop-bonanza på bloggen med inriktning på göteborgs-scenen under tidigt 00-tal, allt i en del i uppladdningen inför Anton K´s konsert på klubb Svanen i morgon, stay tuned!

bild tagen av Lars Nyqvist

Bob Dylan-Someday baby

Tell Tale Signs heter den 8e i Dylans egna bootlegserie, och enligt mig en av dom bästa. Han ger nytt liv åt fantastiska texter som Mississippi, Most of the times, ring them bells och Series of dreams. Skivan är helt ljuvlig och ni borde alla köpa den då den inte finns på spotify

jag väljer dock att bjuda på låten Someday Baby, då det helt enkelt träffar helt rätt i dag

Someday baby, you ain’t gonna worry about me any more

Billy Bragg-A New England

Helvette vad bra, nu svor jag, de får man inte göra, men det här är bra. Riktigt bra.Och riktigt gammalt, det vet jag om. Ibland får man dock en liten revival och minns dom där tiderna. Nu är jag ju bara 23 och var ju aldrig med om the real deal men jag hade min deal med den här låten på gymnasiet.

Här följer lite olika versioner att frossa i.

Pop & Politik på Svt2 UR.

Visst fan får vi valuta för licenspengarna, när Anna Charlotta Gunnarson bjuder upp till 2 timmars samtal om musikindustrin och musiken i samband med politiken från 50-talet tills nu. Från Rock-Olga till någon random idol-deltagare. Det är bra det här, jag gillar det här. Mer sådant i svensk tv, vad kostar det att bjuda in några intressanta personer och låta dom diskutera i några timmar, naaadaaa kostar det.

Nu nämnde dom även Florence Valentin, åh va fint..

Pop och Politik är det viktigaste vi har i samhället, värma om det kamrater!

Joel Alme på Bengans

Det var vackert, det måste man säga, gitarren och rösten lät förvånansvärt bra i den gamle biografen.Indiepopparna var där, i all sin prakt så att säga, med sina halsdukar och glasögon. De äldre var där också, den gamla kulturvänstern som lyssnar på allt som lutar åt Dylan, några hiphoppare och så jag då.

Det slog mig när jag stod där att man måste styra upp en konsert i Göteborgs Konserthus tillsammans med antingen yngre förmågor från musikhögskolan eller med Göteborgs symfonikerna. Jag tror att den kanadensiska lönnen skulle bära fram hans ljudbild så det förvandlades till något alldeles magiskt. Tänk på de nu, ni som bokar och så, boka in honom på det. Ta sedan ett skäligt pris så att det iallafall går runt och inga jävla peter lemarc-priser.

Nog om det

Att skivan släpptes som vinyl är ett stort plus, det är vackert och jag fick båda skivorna singerade av Joel himself. Det var en fin tillställning, många söta flickor om man får säga så. Hästpojken-Martin va med där också, tänkte prata med honom men sen slog det mig att det räcker att jag skriver på hans blogg då och då.

Bästa låten som spelades på bengans var utan tvekan “No Class”, som även i detta nu är den bästa på skivan med.

P3 Guld

Ser på nomineringarna från P3 Guld som är ikväll och konstaterar att 2009 var ett rötet år. 2008 däremot, herregud vilket år, och jag tror även att 2010 blir riktigt bra.

Hur som helst så hoppas jag på Lorentz & M.Sakarias ikväll, och att Winnerbäck eller något annan Stackars Jävel vinner.

Jag mår dåligt av Chalmers..

Jag mår dåligt varje vår, jag mår dåligt varje sensommar och jag mår dåligt varje gång jag närmar mig Johanneberg/Guldheden. Anledningen är Chalmerister.

Nu läser jag på GP att dom har tagit upp kampen igen för att bygga en pipeline med öl från carlsberg i Falkenberg till deras skola i Göteborg, jag vet inte, men vad sägs om att syssla med något vettigt?.

Studenter klagar oftast på hur fattigt dom har det, hur jobbigt det är att plugga osv. Ändå är det den gruppen i samhället som utan tvekan krökar mest, hur går det ihop då?. Några föreläsningar om dagen, lite hemtentor och annat i studieväg får man väl ta då det centrala i skolan ändå verkar vara oändligt många “sittningar”, spex och tenta-öl. Ni gör ju fan inget annat?

Prova att gå upp varje morgon och dö varje gång man går till jobbet, prova att komma hem ännu mer död än vad du var när du lämnade för att sätta dig framför tv´n och se på förkväll (med två snygga hysteriskt dåliga programledare och en annan lika dålig). Prova det några år, o sen lär ni aldrig mer sätta er i Debatt och kräva mer pengar.

Sedan att Chalmers består till 75% av nyinflyttade gamla mobboffer som får sin andra chans i livet och en social revival när man träffar folk som vart med om samma jobbiga uppväxt i sin landsortsstad. Det blir en explosion av ett provinsiellt och juvenilt umgänge som är långt i från okej.

“Men våran sektion är inte alls som övriga Chalmers” får man ofta höra, Jag antar att Göring sa något liknande på sin tid.

Hur som helst, jag kanske har varit lite hård nu, och även lite elak, det är klart att ungdomarna ska få en andra chans och bryta upp från sitt tidigare liv, men måste ni överdriva allting, måste ni bära runt på bänkar på stan, måste ni vara överallt? Jag orkar inte med det, ni får valborg av mig, det är eran dag, för då sitter jag ändå hemma och övar på Avanti Popolo inför morgondagen.

Joel Alme Live på Bengans idag

I samma andetag som jag märker att Joel Almes nya skiva ligger ute på Spotify så slänger jag mig mot kontrollen för att stänga av ljudet på Malou på Tv4 som jag av någon anledning alltid har på i bagrunden hemma.

Hur som helst så är jag bara en låt in  i skivan men vi känner igen stuket, vi kan stråkarna, rösten och allt låter lika fantastiskt som det gör på “When the moon shakes” från första skivan, spontant så känns det som det är den låten som satt sin prägel på den nya skivan.

“Waiting for the bells” heter alltså skivan, och han singerar och spelar på Bengans ikväll.

Bengans, antagligen den enda skivbutiken som kan se sig själv i spegeln. När Skivhugget blev godisaffär och Cd-specialisten en t-shirt affär så fanns bara Bengans kvar, och dom gjorde det bra. Begagnade affärer har vi dock gott om, på andra långgatan finner vi den bästa i Dirrty Records och den största i Andra Långgatans skivhandel, samt den där lilla punkaffären i Blendas gamla affärer. Minns aldrig vad den nya heter men jag har köpt på mig en del bra Clash-bootlegs där så den måste vi nämna.

Hur som helst så blir det nog bra det här med Alme, bara han inte spelar den där hemska blåvitt-sången. 

Det  är tur att man inte bryr sig om att han håller på blåvitt eller att Hellström håller på Gais, vad hade jag vart tvungen att lyssna på då? typ Bhonus dansorkester eller Peter Simpson, fast han Mickey Dee i Motörhead är la öisare? hett!

Nog om det….

Skivan låter bra, vi återkommer med någon form av recension i dagarna. Nu ska jag ut och rasta min mormor.

I Göteborg är det kräddigt att må dåligt..

ja, och vi är extremt stolta över det, vi vill inte byta våran bakgate-mentalitet mot någonting annat.

Av den enkla anledning så nöjer jag mig med att ge er Hästpojkens senaste singel inspelad av “Z-TV-Per”. mycket nöje..