Joel Alme på Bengans

Det var vackert, det måste man säga, gitarren och rösten lät förvånansvärt bra i den gamle biografen.Indiepopparna var där, i all sin prakt så att säga, med sina halsdukar och glasögon. De äldre var där också, den gamla kulturvänstern som lyssnar på allt som lutar åt Dylan, några hiphoppare och så jag då.

Det slog mig när jag stod där att man måste styra upp en konsert i Göteborgs Konserthus tillsammans med antingen yngre förmågor från musikhögskolan eller med Göteborgs symfonikerna. Jag tror att den kanadensiska lönnen skulle bära fram hans ljudbild så det förvandlades till något alldeles magiskt. Tänk på de nu, ni som bokar och så, boka in honom på det. Ta sedan ett skäligt pris så att det iallafall går runt och inga jävla peter lemarc-priser.

Nog om det

Att skivan släpptes som vinyl är ett stort plus, det är vackert och jag fick båda skivorna singerade av Joel himself. Det var en fin tillställning, många söta flickor om man får säga så. Hästpojken-Martin va med där också, tänkte prata med honom men sen slog det mig att det räcker att jag skriver på hans blogg då och då.

Bästa låten som spelades på bengans var utan tvekan “No Class”, som även i detta nu är den bästa på skivan med.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s