2012, ge mig något som brinner!

Nu är det 2012, ännu ett år som vissa artister ska förstöra för oss. I år tror jag nämligen att Björnstammen kommer förstöra det mesta, i år igen alltså. Därför vill jag att några andra artister ska träda fram och rädda detta år. Så jag ber nu till följande artister, geeeeeee mig något som brinner!

Gör mitt år!

Ny låt med Jonas Game!

Jonas Lundqvist, eller Jonas Game som han kallar sig är inte bara mitt drömobjekt att få intervjua, han är även upphovsman till en av de bästa skivorna som gjorts på 2000-talet. Jonas Game – Adhd blir aldrig tråkig, det är omöjligt för den att någonsin tappa i kvalité. Det har varit mycket snack om en uppföljare, jag hade trott att den skulle komma förra året men så blev det ju inte, nu kommer istället en första singel, eller vad vi ska kalla det. Det kanske inte ens är en första singel, det kanske bara är ett släpp i väntan på något större. Noterbart är att han ändrar språket till svenska och att han sjunger nostalgiskt om ungdomens år tillsammans med din gamla kamrat Martin E.

Låten i sig börjar sätta sig ordentligt efter några lyssningar, vi ser en mer återhållsam Jonas Game där han har ett mer sansat förhållningssätt än vad vi hörde i debuten. Han verkar ha lyckats med att kanalisera energin på ett utmärkt sätt och man är minst sagt oerhört spänd på vad som kommer i framtiden.

Låten finner ni på Sincerely Yours hemsida.

Jag tror det kommer bli fantastiskt bra det här.

Jonas Game 30 år!

Idag fyller han 30 år, Jonas Game, han har släppt en helt fantastisk skiva som heter ADHD, den borde alla ha hemma.

Nu håller han på att snickra ihop sin andra skiva.

Jag känner honom inte, men gillar honom väldigt mycket. Så jag säger Grattis ändå!

I present får ni allihopa den här klassiska videon. Jag har anammat hans mickteknik kan jag säga.

Vi välkomnar Bobastian in i värmen på Que Club!

“Jag vet att Hästpojken kommer göra en sjukt jävla bra skiva nu, och sedan kommer jag göra en jävla bra skiva. Sedan är det slut. Nej men jag känner det. Det är nog bara en tidsfråga innan man hänger nere på du vet, något ölcafé”

-Jonas Game

“jag tror genren Göteborgspop kommer finnas kvar så länge utövarna känns genuina och inte som någon kopia på något gammalt.”

-Kristian Anttila

Jonas Game har väl rätt i att Hästpojken skulle göra en sjukt bra skiva och hans egen väntar vi fortfarande på, men att det ska ta slut där? Det kommer det aldrig göra. I Göteborg finns en mängd unga utövare som gör det Kristian  Anttila söker och med dom kriterierna så är jag stolt att välkomna bandet Bobastian in i värmen på Que Club.

Fyra killar som står med ena benet bland fruit of the loom-kids som drar tags på fyllan i Majorna och med andra benet bland tribalprydda innebandyfrisyrer i Lerum. Trots dessa omgivningar så har The Berndt redan visat att man kan bli vettig trots en uppväxt bland den meningslösa medelklassen i Lerum. Nu står alltså även Bobastian och slår mig på näsan, ska jag omvärdera min uppfattning om Lerum?

Tack vare internets möjligheter så kunde Robert Aspenskog (Sång & gitarr), Oliver Johansson (Gitarr & körsång), Johan Nordling (trummor) och Nils Esping (bas och körsång) bilda bandet i hösten 2009. Man tog hjälp av Rickard Hallin som är ena halvan i Bonnie & Clyde för att spela in en första EP. Låtarna ligger uppe på deras myspace och om ni gillar den stereotypiska göteborgspopen som baseras på känsla i rösten och fina melodier så kommer ni gilla det här.

Jag har alltid varit lite orolig för att nästkommande kull av ungdomar ska bli förlorade i samhällets fördumning men så såg jag räddningen. I låten Saltholmen sjunger man om hur man sitter på värmebänken och väntar på att 11an ska ta dom till Saltholmen, med lite hackenberg i påsen. När jag var i deras ålder,vilket inte var jätte längesedan men i början av 2000-talet så satt även vi med hackenberg i påsen (eller det T-livs erbjöd oss för under 40lappen). Vi satt dock på Järntorget och väntade på fyran men det var då och nu är nu som dom säger i Dom kallar oss Artister.

Det var även i den här åldern man började lyssna på det som spelades när våra föräldrar var unga, jag minns hur min mamma himlade med ögonen när man hade första delen av Barn av vår tid på repeat hela eftermiddagarna. Man tog sedan efter delar av kläderna, levnadssättet och värderingarna. Jag var redan på den tiden övertygas om att jag var född i fel generation. För min egen del så är jag fortfarande övertygad att jag hade behövt vara född 1945 för att komma till min fulla rätt, mina äldre kollegor tycker att jag borde leva i min egen tid. Det förslaget fick ju även Dylan och jag antar att föräldrarna till pojkarna i Bobastian har sagt något liknande.

Bobastian håller för tillfället på att spela ihop sig och söker spelningar för fullt, om det här hade varit en Klubb och inte bara en sketen blogg med ett klubbnamn så hade jag bokat dom. Ge dom några år på livescenen i Göteborg, köp deras EP när den kommer och sedan kommer dom erövra hela Göteborg, det är det jag tror, för det här är geniunt och det är rent fantastiskt.

Tre låtar ligger som sagt uppe på deras myspace och jag kommer hålla er uppdaterade om nyheter angående det här.

http://www.myspace.com/bobastian

“Ikväll är jag stolt proletär fast långt ifrån ett jobb här, i mon är väl allt Caligula och jag lider.”