Tag Archives: joel alme

Det blir lättare om du har någon som väntar..

Jag sitter på en buss på väg hem från Jönköping till Göteborg nu,känner mig lite som unge herr Alme i den här videon. Jag befinner mig någonstans mellan ett brinnande vemod och en törstande längtan, ett konstigt stadie där man inte riktigt vet om man ska vara lycklig eller inte. Jag väljer dock att lämna vemodet vid väggrenen på Riksväg 40 och ta en flaska Southern Comfort med mig nerför easy street ikväll. Inte riskera nått och aldrig växa upp.

Är i det där gamla härliga stadiet att jag inte heller vill lyssna på någon ny musik, därför sitter jag nu med Joel Alme i lurarna i stället för det där som jag borde kolla upp. Men jag är ändå ganska lycklig i det. Joel Alme – Waiting for the Bells är en av årets bästa skivor och trots att han håller på blåvitt så älskar jag honom.

En annan som håller på blåvitt är Johannes Vidén, han spelar på Kontiki imorgon kl 21.00,men mer om det i mon.

Ikväll borde ni däremot gå till Pustervik där det dansas och ler, The Sunshine och I´m a lion spelar, det är inte tråkigt alls. jag missar det nog, ska till Majvallen på drinkar med dom jag älskar. Det är sånt man behöver göra när man spenderat en vecka i en högstadieskola i Jönköping.

Ta hand om er

Advertisements

Joel Alme klockan 19.00 på Liseberg, de blir fint

Oh va trött jag e, satt uppe och kollade på olika VM-krönikor mellan 22.00 och 06.00 och den sömnen jag fick efter det var tydligen inte tillräklig. Det var dock en fin natt med många fina minnen, VM 2002 va fint, jag slutade 9an samma dag som vi mötte Argentina och matchen gick på morgonen, den krockade lite med skolavslutningen så lärarna var väldigt glada när vi dundrade in någon timme för sent, folkölsfulla med en bandare med Another Brick in the Wall på högsta volym. Härliga tider det där.

En annan som gillar fotboll är Joel Alme, han gillar dock fel lag men är väldigt trevlig och duktig så det är okej. Ikväll ser vi honom på Taube-scenen, perfekt uppladdning inför Pustervik ikväll.

Ni kommer la dit?

Kom på när jag vaknade att jag hade slentrian-bjudit på saker på tradera igår natt för att hålla mig vaken, vann tydligen en aktion med en iphone samt en massa stalin-pins. Härligt.

Näe,nu drar vi till det gröna apoteket och köper medicin, den andra medicinin dvs min lilla penicillinkur jag gått på avslutade jag förut, tog den sista tabletten vid lunch, eller egentligen tog jag den näst sista tabletten förut och skiter i den sista, den gör mig nog inte friskare ändå.

Ge mig musik, sång och dans!

Här kommer Overmars, här kommer hans snabbhet…

Torsdagen går i laddningens och peppens tecken, det är mycket nu, inte bara det att Fotbolls VM stundar utan även det att vi har en himla massa bra musik att se fram emot.

Ikväll kl 22.00 så börjar SVT sin uppladdning inför VM på allvar och visar bland annat den klassiska krönikan från 94. Så mellan 22.00 och 06.00 så hittar ni mig framför tv´n. Men detta är ingen fotbollsblogg, nej nej, sån skit ska inte vi hålla på med här, här snackar vi musik och i morgon så visar sig Göteborg från sin allra bästa sidan, Joel Alme står på Taubescenen och The Berndt står på pustervik, på samma kväll, fantastiskt. Mer om det senare.

Den stora peppen är dock inför måndag då vi ska till Trädgårdsföreningen och se Jackson Browne tillsammans med världens bästa musiker David Lindley. Det kommer bli fantastiskt, mer om det senare men jag vill ändå ge er något att suga på så ni är redo på måndag.

Då ska vi fröjdas på Liseberg med Augustifamiljen

Kl 19.00 steg jag upp ur sängen idag, fräschade till mig och intog Lisebergs entré kvart i 8. Är extremt kluven inför vad jag tycker om Liseberg, på ett sätt älskar jag atmosfären, dofterna, glädjen och allt det där men på samma gång så hatar jag alla träningsoveralls-kids, turister och alla andra low-lifes. En gång i veckan borde dom ha öppet för bara Göteborgare som är över 20 år. Då hade det varit trevligt.

Dock kan man bortse från walla-kids och norska handbollskids när Augustifamiljen bjuder upp till sång och dans. Det var rejält med folk i bänkraderna och på serveringen. Pensionärer, krädd-pöpparna, Håkan-kidsen, Svenssonfamiljerna, Evisu-kidsen och så jag då, alla va vi där och oj vad trevligt det var.

I början av mars så slänge jag iväg ett mail till familjen där jag tyckte att dom skulle repa in Handle With Care med The Traveling Wilburys då den skulle passa som handen i handsken, och visst hade dom haft tankar på den låten tidigare så det föll sig naturligt att öppna med den låten ikväll, dom borde öppna med den varje kväll. Riktigt Riktigt bra.

Det skulle vara en hemlig gäst ikväll, jag sa till mitt sällskap att det antagligen skulle vara Peter Jöback, jag fick ett skratt som svar då det vore osannolikt att han skulle vara på Liseberg en fredag i maj. Men visst var det Jöback med sina tindrande ögon som gav oss finfina versioner av bland annat Chris Isaak – Wicked Game.

Simon Ohlsson från Silverbullit skrämde sedan slag på pensionärerna när han drog av lite låtar med bland andra Led Zeppelin, hans scenspråk är ju helt fantastiskt, han välte notställ och lampor, låg på golvet och skrev och var alldeles alldeles underbar.

Störst jubel fick dock Joel Alme när han drog av  No Class, skivans starkaste spår, helt klart. Fruktansvärt bra det hela. Gästartisterna gick av och på scenen och klassikerna avlöste varandra. Så här borde man ha det varje fredag.

Anledningen till att Augustifamiljen inte spelar oftare är väl att efterfrågan på ett band utan en sångare inte är så stor men ikväll visar man att man har hittat rätt. Jag är även säker på att dom skulle klara sig alldeles utmärkt utan gästartister, Simon Ljungman, Hästpojken-Oscar och Daniel Gilbert bjöd alla på riktigt fina sångnummer.

Sveriges tightaste band ser ni på Taube-scenen dom här datumen i vår

Fredag 21 Maj

Fredag 28 Maj

Onsdag 2 Juni

Jag kommer vara där varenda gång, det borde ni vara med. Trots att dom inte spelade The Weight.

Sveriges bästa kapellmästare

Joel Almes nya video..

De e svårslaget det här

Joel Alme på Bengans

Det var vackert, det måste man säga, gitarren och rösten lät förvånansvärt bra i den gamle biografen.Indiepopparna var där, i all sin prakt så att säga, med sina halsdukar och glasögon. De äldre var där också, den gamla kulturvänstern som lyssnar på allt som lutar åt Dylan, några hiphoppare och så jag då.

Det slog mig när jag stod där att man måste styra upp en konsert i Göteborgs Konserthus tillsammans med antingen yngre förmågor från musikhögskolan eller med Göteborgs symfonikerna. Jag tror att den kanadensiska lönnen skulle bära fram hans ljudbild så det förvandlades till något alldeles magiskt. Tänk på de nu, ni som bokar och så, boka in honom på det. Ta sedan ett skäligt pris så att det iallafall går runt och inga jävla peter lemarc-priser.

Nog om det

Att skivan släpptes som vinyl är ett stort plus, det är vackert och jag fick båda skivorna singerade av Joel himself. Det var en fin tillställning, många söta flickor om man får säga så. Hästpojken-Martin va med där också, tänkte prata med honom men sen slog det mig att det räcker att jag skriver på hans blogg då och då.

Bästa låten som spelades på bengans var utan tvekan “No Class”, som även i detta nu är den bästa på skivan med.