Tag Archives: liseberg

Jönköping är inte stort nog för mig

Livet i Jönköping kan uppfattas som ganska litet, det är inga stora saker som händer, det är inget stort man går och väntar på, det speglas inte minst i dagspressen där man i Jönköpings-Posten kunde läsa följande världsnyheter.

Då är det skönt att sitta på the A-train som Duke Ellington sjöng om på väg till Göteborg, att passera alla orter man slipper gå av vid och ta sig en grön tuborg och lyssna på den här

Kvällen till ära så vankas det både finkultur och fulare kultur, Kl 19 besöker vi stans trevligaste scen när Moneybrother spelar på Taubescenen på Liseberg. Sedan blir det final i musiktävlingen Emergenza på Sticky Fingers där jag ska supporta mina vänner i rockbandet Raekum Dexter, det kan bli episkt.

Sedan borde de bära av till Pustervik Dansar & Ler där Jennie Abrahamson spelar. Sedan kan man ju även ta sig till Henriksberg och se när My Darling YOU! släpper nytt. Inte tråkigt alls.

Göteborg brinner alltså ikväll, det gör inte Jönköping.

Självsabotören och Marodörer..

En uppdatering om Peace & Love kommer så fort jag lämnat det här fartyget, eller vi tar det nog i morgon, för ikväll vankas det självförstörelse.

I fredas, eller om det va i lördags så peakade jag sönder mig under Thorsten Flincks konsert i Borlänge, de va insmugglad fisherman innanför västen, det va klasskamp, det var sång och det var dans. Svårt att va lyckligare då. Tänk då tanken att vi får se honom en gång till på mindre än en vecka. Vad  har jag gjort för att förtjäna det här?.

Kl 19 står Thorsten på Taube-scenen på Liseberg, vi ses där va!?.

Steget från Thorsten Flinck till Johannes Vidén behöver inte vara så stort som man tror, om man ska romantisera begreppet självsabotör så kan man ju lungt konstatera att Thorsten Flinck är självsabotörernas ciceron i det här landet.

Så varför inte träffa även Johannes Vidén ikväll, han spelar på Styrbord Babord kl 22.30. Då hinner ni även se matchen, det är ju perfekt.

Som den äkta självsabotören jag själv är så blir det nu starkölslunch, sedan Thorsten, sedan Tysklands-seger, sedan Styrborden, bra kväll, mycket bra kväll.

Ses..

Daniel Gilbert på Liseberg..

Sedääärjaa, tillbaka och ledig ända till fredag, sen åker vi igen. Men det skiter vi i nu, för solen lyser och bakfyllan börjar släppa.

Jag har något visst för förste-gitarrister, dom fyller en stor funktion hos mina hjältar. När Steven van Zandt och Bruce sjunger Badlands tillsammans blir jag alldeles rörd, samma gäller när Lundell drar åt högerkanten för att skrika i samma mick som Janne Bark. Eller hur Plura tyr sig till sin Carla och hur Jackson Browne behöver sin David Lindley. Jag skulle aldrig kunna se Tom Petty utan sin Mike Campbell och jag skulle heller aldrig vilja se Håkan Hellström utan sin Hurricane Gilbert i högra ringhörnan.

Inte ett öga är torrt när Gilberts gitarr gråter till raderna

Vad skönt att veta, min vän
När du tappar förståndet
Du inser snart igen
Att det inte är första gången

Som den urkukningsromantikern jag ändå är  så träffar det otroligt rätt, vi vet om att det varken är första eller sista gången.

Att för evigt vara förknippad med sin sångare i mitten kan vara ett problem, det kan också vara en stor tillgång, jag tror på det senare i det här fallet. Det hade skitit sig om New African Sports, Soul Café Club No #1 hade varit för Hellströmskt, då hade Gilbert aldrig någonsin kunnat slå sig fri från Hurricane-epitetet. Istället gör han sin egen grej helt och hållet och skivan som egentligen borde vara både för rå och hård för min smak är som en smekning. Kan bero på Gilberts sårbara stämma i Borderline eller hur han framför en av de vackraste serenader jag hört  i The Damned City Lights.

Jag känner med Gilbert, jag unnar han all välgång och jag dricker för hans framgång 8 days a week.

Ikväll ska han leda sina egna trupper igen och det gör han på Taube-scenen där vi har sett honom tillsammans med Augustifamiljen under våren. Jag ska dit, jag tror det blir väldigt trevligt. 19.00 börjar det så det är inget att hålla på.

Joel Alme klockan 19.00 på Liseberg, de blir fint

Oh va trött jag e, satt uppe och kollade på olika VM-krönikor mellan 22.00 och 06.00 och den sömnen jag fick efter det var tydligen inte tillräklig. Det var dock en fin natt med många fina minnen, VM 2002 va fint, jag slutade 9an samma dag som vi mötte Argentina och matchen gick på morgonen, den krockade lite med skolavslutningen så lärarna var väldigt glada när vi dundrade in någon timme för sent, folkölsfulla med en bandare med Another Brick in the Wall på högsta volym. Härliga tider det där.

En annan som gillar fotboll är Joel Alme, han gillar dock fel lag men är väldigt trevlig och duktig så det är okej. Ikväll ser vi honom på Taube-scenen, perfekt uppladdning inför Pustervik ikväll.

Ni kommer la dit?

Kom på när jag vaknade att jag hade slentrian-bjudit på saker på tradera igår natt för att hålla mig vaken, vann tydligen en aktion med en iphone samt en massa stalin-pins. Härligt.

Näe,nu drar vi till det gröna apoteket och köper medicin, den andra medicinin dvs min lilla penicillinkur jag gått på avslutade jag förut, tog den sista tabletten vid lunch, eller egentligen tog jag den näst sista tabletten förut och skiter i den sista, den gör mig nog inte friskare ändå.

Ge mig musik, sång och dans!

Här kommer Overmars, här kommer hans snabbhet…

Torsdagen går i laddningens och peppens tecken, det är mycket nu, inte bara det att Fotbolls VM stundar utan även det att vi har en himla massa bra musik att se fram emot.

Ikväll kl 22.00 så börjar SVT sin uppladdning inför VM på allvar och visar bland annat den klassiska krönikan från 94. Så mellan 22.00 och 06.00 så hittar ni mig framför tv´n. Men detta är ingen fotbollsblogg, nej nej, sån skit ska inte vi hålla på med här, här snackar vi musik och i morgon så visar sig Göteborg från sin allra bästa sidan, Joel Alme står på Taubescenen och The Berndt står på pustervik, på samma kväll, fantastiskt. Mer om det senare.

Den stora peppen är dock inför måndag då vi ska till Trädgårdsföreningen och se Jackson Browne tillsammans med världens bästa musiker David Lindley. Det kommer bli fantastiskt, mer om det senare men jag vill ändå ge er något att suga på så ni är redo på måndag.

Omvärdera mig raring!

Jag är förvirrad, lite förtvivlad, men ändå lycklig.

På den eminenta bloggen http://moshpitbymicksa.wordpress.com/ fick jag häromdagen tipset om lite nya låtar och det var en låt där som var extremt intressant.

Tiësto feat. Tegan & Sara – Feel It In My Bones

Dj Tiësto, jag har egentligen ingenting att säga honom men då han är en av världens mest kända trance-dj´s och dessutom från Holland så har jag per automatik avfärdat honom. Det där är ju inte min grej va, jag vill inte åka till Sensation White, jag vill inte ens tänka tanken på att någon jag känner är där, jag bryr mig inte om feta ljusshower och  ljusrör i munnen. Hur blir det då när en person som representerar allt det där plötsligt gör jävligt bra musik?.

Ska jag omvärdera Dj Tiësto? nej, naturligtvis inte, hade han istället lagt på någon sönderpitchad soul-slinga på samma beat så hade jag mått lika dåligt som när Basshunter sitter i venten. Svaret heter naturligtvis Tegan And Sara, två flickor från Kanada som jag antar att ni redan känner till, två fantastiska röster och med fantastiska låtar i bagaget, inte ens Dj Tiësto kan väll misslyckas tillsammans med dom. Jag fann dom väl när dom släppte The Con och förälskelsen var väl total när jag hörde deras cover på Bruce Springsteen & The E Street Band – Dancing In The Dark.

Näe, det går väl som sagt inte att komma ifrån att Dj Tiësto är en väldigt bra producent, även om han inte är min typ av pojke, men när han gör det tillsammans med min typ av flickor så är jag den första att hylla honom. Så därför tycker jag numera att han är okej, han fyller ju någon sorts funktion, trots allt.

En annan sak jag uppenbarligen har omvärderat är Ebba von Sydow efter att ha läst om henne i senaste Gaffa. Där säger hon att hon är gammal indie-pöppare, att hon skrivit för groove och haft ett eget fanzine, att hon när hon va ung lyssnade på brit-pop och broder Daniel. Sedan slår hon  mig i huvudet genom att säga att hennes favoritband är Hästpojken och Johnossi för tillfället.

Kalla mig cp men jag hade ingen aning om det där, den uppfattningen jag hade om henne var att hon var en liten prinsessa som satt och tipsade om märken istället för plagg. Så nu har jag omvärderat henne med, fast jag kom fram till att jag inte gillar henne ändå, trots Hästpojken och Broder Daniel, hon är ju för fan rojalist.

Omvärdering nummer tre denna veckan är av en bloggerska och känd Dj-profil i Göteborg, Klara Grape, eller Spotify-Klara som någon kallar henne. Jag trodde hon va som dom där andra i krädd-Göteborg, men nej nej nej, vilken fantastisk blogg med en fantastisk musiksmak. Så här ligger det till, tar ni upp Bruce, Alf R, Tom Pettty, Jack Kerouac och Roffe Ruff i samma andetag så kommer ni ha min oavbrutna uppmärksamhet tills den dagen jag dör.  På ett ungefär alltså, fast inte så dramatiskt.

http://www.djungeltrumman.se/klaragrape

Jag va ju på liseberg i fredas och såg Augustifamiljen, det var fantastiskt, det vet ni redan om. Pauline var ju där och sjöng, vilken fantastisk kvinna, grymt skön på scen och en härlig röst. Hon borde ta sig samman och bryta sig ur dom där hemska mönstrena hon fastnat i och istället fokusera på att göra jävligt bra musik.

Magnus Carlsson (den bra) va ju med där, han e även han väldigt skön, men det visste jag redan. Jag var väldigt lycklig under The Smiths – There Is A Light That Never Goes Out. Även när Hästpojken-Oscar drog av Tom Petty and The Heartbreakers – American Girl så var jag glad. Inledande Wreckless Eric – Whole Wide World var väldigt bra den med samt Roxy Music – Love Is The Drug. Nästa gång torde va på Onsdag, då är vi där.

Nu ska jag inte omvärdera mer, istället ska jag ta en fylla. En riktig jävla karate-fylla.

På mousserande vin med jordgubbssmak.

Take me out tonight

Fredag idag, det är ändå gött, brunchade indiskt på sanktas för att sedan ta mig ner och titta in på nya Bengans. Dom öppnade ju en ny affär där idag, inne på Lagerhouse, fast en trappa upp. Himla trevligt, hoppas det blir bra det där. Råkade köpa några skivor, och råkade komma fram till att jag köpt 30 skivor på 3 dagar, de är jag värd.

Snart ska vi laga canneloni och ta en öl för att sedan ta oss till Liseberg och se när Augustifamiljen bjuder till sång och dans, jag missade ju förra veckan pga jobb i tyskland men nu är jag tillbaka i full kraft. Ikväll har dom bjudit in Magnus Carlsson, Pauline och Infinity, dom två sistnämnda känner jag bara till lite halvt, så det ska bli spännande att se.

Magnus Carlsson däremot, han känner vi mycket väl till, han gjorde ett bejublat gästspel i På Spåret där dom gjorde ett riktigt vackert Manchester-medley, har nog aldrig sett Marcus Birro vara så glad som här

Jag funderar ofta på det här med världens bästa låt, objektivt sätt så är det väl Thunder Road men är inte The is a light that never goes out där och petar lite? Får vi den ikväll så gråter jag en smula över axeln på Lasse Dahlqvist statyn.

Får jag även The Weight och Handle with care så kanske jag till och med dansar, ni vet dom där stegen, fyra fram och ett tillbaks, just dom, dom kommer jag dansa.

Så här såg det senast jag va där och Simon från Silverbullit skrämde slag på pensionärerna

Ta hand om er så länge..

Då ska vi fröjdas på Liseberg med Augustifamiljen

Kl 19.00 steg jag upp ur sängen idag, fräschade till mig och intog Lisebergs entré kvart i 8. Är extremt kluven inför vad jag tycker om Liseberg, på ett sätt älskar jag atmosfären, dofterna, glädjen och allt det där men på samma gång så hatar jag alla träningsoveralls-kids, turister och alla andra low-lifes. En gång i veckan borde dom ha öppet för bara Göteborgare som är över 20 år. Då hade det varit trevligt.

Dock kan man bortse från walla-kids och norska handbollskids när Augustifamiljen bjuder upp till sång och dans. Det var rejält med folk i bänkraderna och på serveringen. Pensionärer, krädd-pöpparna, Håkan-kidsen, Svenssonfamiljerna, Evisu-kidsen och så jag då, alla va vi där och oj vad trevligt det var.

I början av mars så slänge jag iväg ett mail till familjen där jag tyckte att dom skulle repa in Handle With Care med The Traveling Wilburys då den skulle passa som handen i handsken, och visst hade dom haft tankar på den låten tidigare så det föll sig naturligt att öppna med den låten ikväll, dom borde öppna med den varje kväll. Riktigt Riktigt bra.

Det skulle vara en hemlig gäst ikväll, jag sa till mitt sällskap att det antagligen skulle vara Peter Jöback, jag fick ett skratt som svar då det vore osannolikt att han skulle vara på Liseberg en fredag i maj. Men visst var det Jöback med sina tindrande ögon som gav oss finfina versioner av bland annat Chris Isaak – Wicked Game.

Simon Ohlsson från Silverbullit skrämde sedan slag på pensionärerna när han drog av lite låtar med bland andra Led Zeppelin, hans scenspråk är ju helt fantastiskt, han välte notställ och lampor, låg på golvet och skrev och var alldeles alldeles underbar.

Störst jubel fick dock Joel Alme när han drog av  No Class, skivans starkaste spår, helt klart. Fruktansvärt bra det hela. Gästartisterna gick av och på scenen och klassikerna avlöste varandra. Så här borde man ha det varje fredag.

Anledningen till att Augustifamiljen inte spelar oftare är väl att efterfrågan på ett band utan en sångare inte är så stor men ikväll visar man att man har hittat rätt. Jag är även säker på att dom skulle klara sig alldeles utmärkt utan gästartister, Simon Ljungman, Hästpojken-Oscar och Daniel Gilbert bjöd alla på riktigt fina sångnummer.

Sveriges tightaste band ser ni på Taube-scenen dom här datumen i vår

Fredag 21 Maj

Fredag 28 Maj

Onsdag 2 Juni

Jag kommer vara där varenda gång, det borde ni vara med. Trots att dom inte spelade The Weight.

Sveriges bästa kapellmästare

Då skall vi fröjda på Liseberg med Charlie, Bill och Tom.

Se så fint han sitter, Lasse Dahlqvist antagligen så sitter han och laddar inför en kväll på Polketten med  svängande gungande vals. För på den tiden så va det Polketten som var huvudattraktionen idag är det väl inte riktigt på samma sätt, men visst är det fortfarande sant så som Dahlqvist säger “Vi göteborgare är oerhört stolta över vårt Liseberg”. När man idag skummar igenom sommarens program så visar det sig att det blir nog en hel del besök i sommar, dock inte för att åka Balder eller något annat hiskeligt.

För att göra det hela lite enklare för er så sammanställer vi här det ni inte ska missa på Liseberg i sommar.

14   maj  Augustifamiljen med gäster

19   maj  Freddie Wadling

21   maj  Augustifamiljen med gäster

28   maj  Augustifamiljen med gäster

2    juni  Augustifamiljen med gäster

8 juni  Timo Räisänen

11    juni Joel Alme

18    juni Mikael Wiehe

22    juni  Daniel Gilbert

23 juni  Fibes, Oh Fibes! med Kim Wilde

7     juli  Thorsten Flinck

9     juli   Jonathan Johansson

17 -18 juli  Lasse Dahlquist för cello och solosång

16 aug      Sven Wollter

3 sep   Hästpojken och Kristian Anttila

24   sep Augustifamiljen med gäster

Dom flesta kommer att spela på Taube-scenen och det tycker jag är trevligt. Vill ni veta när det är Lotta på Liseberg, Nrj in the Park eller när The Baseballs och Agnes spelar så kan ni ju gå in på www.liseberg.se . Men det kommer ni väl inte göra? Allt av värde står ju redan här.

Augustifamiljen på Liseberg

Då var Sveriges svar på The Band klara för nya datum på Taube-scenen.

Augustifamiljen har de senaste 4 somrarna bjudit på sköna, regnfria, charmiga kvällar tillsammans med några gäster – artistkompisar till oss – och favoritlåtar som vi inte får in i våra ordinarie sammanhang.

Publiken har kommit skönt nära och bjudits på allt från artisternas eget material, över obskyra covers, till låtar av..ja, Love, Johnny Cash, The Band, Rod Stewart, Nico, Evert Taube eller Smiths…..

Datumen som gäller är

Fredag 14 Maj

Fredag 21 Maj

Fredag 28 Maj

Onsdag 2 Juni

Mer information följer, ikväll ser vi dom i På Spåret tillsammans med vännen Theodor Jensen. Det kan bli bra, mer om det sen.

http://www.djungeltrumman.se/augustifamiljen

http://www.myspace.com/augustifamiljen