Tag Archives: pustervik dansar och ler

Jennie Abrahamson live på Pustervik

Enligt nöjesguiden är det göteborgs femte bästa klubb, jag håller inte med, det är bättre än så.

Pustervik Dansar och Ler är långt ifrån koncept-barer på storgatan och värdelös musik på vallgraven, man försöker liksom inte göra sig till på Pustervik, det är fokus på musiken och glädjen på ett sådant genuint sätt att Styrbord Babord och Yaki-da framstår som Bryggeriet en lönefredag.

Inte bara att klubben i sig är riktigt bra så lyckas man även bjuda på riktigt fina live-akter. Men allt det här vet ni redan om, ni har ju varit med förr.

I morgon står alltså Jennie Abrahamson på scenen, den stekhete Jennie Abrahamson ska tilläggas efter en hyllad skiva och flera  hyllade konserter. Jag kan ju inte göra annat än att hålla med, ni fick hennes första singel Hard to come by av mig när den släpptes och den låten lyckas ju aldrig bli tråkig. När sedan skivan The Sound of Your Beating Heart kom så stod det ju klart att vi aldrig kommer glömma av henne.

Hon är ju faktiskt inte ny på banan, men två skivor i bagaget så är hon ingen nybörjare. I min mening så är det två gravt underskattade skivor som borde fått mer uppmärksamhet. Aftonbladet recenserade den förra skivan While The Sun’s Still Up And The Sky Is Bright med orden;

Hennes smakfullt sparsamma kammarpop får MVG hela vägen till skolavslutningen. Men tyvärr saknar hon den starka artistiska identiteten hos, säg, Frida Hyvönen – en annan ensam-flicka-med-piano.

Så på grund av att den avlönade skribenten inte känner till Jennie Abrahamson så förtjänar hon bara 2 plus, trots MVG hela vägen. Jag vet inte, men vad hände där?

Hur som helst, den nya skivan är som sagt makalöst bra, bäst är nog Running, A better och  Hole in you. Umeå fortsätter befästa sig som Sveriges andra musikstad, det händer oroväckande mycket där uppe nu.

Till sin hjälp kommer Abrahamson ha göteborgsbandet Love & Happiness som utan tvekan är något av de mest intressanta vi har just nu. Förbandet går på vid 2300-2330 och huvudakten träder på runt midnatt. P3 verkar ha fattat grejen och tänker vara där och spela in, bara det är ju värt entrepengen.

DJ under kvällen:
UPPE: Magnificent OLLE är tillbaka!!!!! med gästinhopp av Peno & André
NERE: Ninjaspark

Plats: Pustervik
Datum:13 Maj
Dörrar 22.00-03:00
Pris: 100kr + serviceavgift förköp / 120kr Dörren
Garderob: 20kr
Ålder: 18år

FÖRKÖP: http://pusterviksbiljetter.com/

Advertisements

Som vintern saknar våren, som den kloke saknar dåren..

Om man blundar riktigt riktigt hårt så skulle man kunna tro att det är vår där ute, men det är det så klart inte, det är bara en vacker vinterdag, så tro inget annat, det finns inget där ute som kan liknas vid vårtecken, det finns absolut inget som tyder på att det ska bli varmare. Det finns dock saker som kan få oss att drömma om den där aprilhimlen då vi ska jaga morgonen längs avenyer, en sådan sak skulle kunna vara Robert Svenssons utmärkta remix av Jennie Abrahamson – Late Night Show.

Låten eller remixen är inte på något vis ny, men känns ändå aktuell en dag som denna, något annat som är aktuellt är ju då Jennie Abrahamson som släpper en skiva i april. Första singeln Jennie Abrahamson – Hard to come by – Radio Edit gör ju absolut ingen besviken, jag tror på det här, det här kan bli bra.

Då jag är eran vän så ger jag er låten även via tuben

Som om det inte vore nog så spelar hon även på Göteborgs bästa klubb Pustervik Dansar & Ler den 13e Maj, det blir bra det med.

Göteborg är inte stort nog..

Jag antar att jag sagt det förr, men jag kommer fortsätta säga det, Pustervik dansar och ler är Göteborgs bästa klubb. Dom försöker inte konstla till det, försöker inte spela svåra med Andres Lokko-musik som ingen annan har hört utan dom ger publiken det dom vill ha. Ibland känns det som om klubbformaten i Göteborg är ett jävla självändamål, att man försöker framhäva sig själv som någon sorts indie-orakel. Det är då jag blir lycklig av att se hur kön igår utanför Pustervik ringlades lång och väl inne så var stämningen på topp. Delar ur Augustifamiljen var där och firade att dom släppt Håkans nya singel. Då jag endast hade tid för Söderut så var det snabbt in och snabbt upp för att beställa min traditionella Southern Comfort med Ginger Ale och lime. Strax därefter så vandrar Andreas Söderut på tillsammans med Gustav Hammarlund, Ida Gillner och Fredrik Ulmhage.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det här är så jävla bra, jag förstår inte hur folk kan fortsätta missförstå det här, eller vad är grejjen? Det borde stå 300 personer dansande personer framför scenen, han borde sälja ut vilket ställe som helst. Men jag antar att det är så det är, får man ingen “familjen-hit” så kommer man stå där på bakgatorna med sina synthar, men jag hoppas och jag dricker för Söderuts framgång.

Jag var helt enkelt tvungen att se vad Andreas själv tyckte om konserten och om signingen med Wonderland records.

-Spelning i Göteborg igen, senast jag såg var det på Jazzhuset inför en blygsam skara, sen dess har du både hunnit med att bli signad och varit med i GPscen, Hur var förväntingarna?

-Visste inte vad jag skulle förvänta mig men det var ordentligt med folk och quizzet på Haket före spelningen hade också stor uppslutning. Det kändes som att publiken var med i matchen!

-Ja det var bra med folk igår, hur tyckte du att det gick?

-Det gick så bra det kunde! Hade bra kontakt med större delen av publiken och det tekniska fungerade som det skulle. Vi har alltid massa apparater kopplade till varandra så det är gött när det funkar.

Var dealen med Wonderland det som behövdes för att allting skulle ta fart?

-Dealen kom efter GP Scen-spelningen och det första Wonderland gjorde var att boka spelningen på Pustervik. För oss är det grymt för motivationen att få ett bolag som väntar på material och har åsikter om allt från låtarna till live-framträdandet.

-Nu behövs det bara en till bandmedlem, hur går sökandet?

-Sådär faktiskt, har haft några intresserade men hittills ingen som gjort som Gustaf, Fredrik och Ida: ringt mig och sagt -jag ska vara med! Vi söker faktiskt två medlemmar, en för syntbas och en för trummaskiner/beats.

-Ni jobbar med en fullängdare, hur går det?

-Det går bra! Vi har 15 låtar som ska jobbas upp sen ska vi gallra ut de 10 bästa och göra en platta som hänger ihop från början till slut.

-Synthpop på svenska är ett ganska smalt format och det är svårt att nå ut, ser du det som ett problem eller är det bara något som triggar dig till att nå ut ännu mer?

-För mig är det inget problem alls, själv lyssnar jag inte på musik efter genrer, en bra låt är en bra låt, punkt. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Ska man däremot få en bred trendkänslig massa att tycka vi är the shit så så är det problem. Lyckligtvis varken kan eller vill jag ha det som mål: jag vill göra Söderut så bra att jag om 10 år kan lyssna på det och känna yes, jag gjorde precis det jag ville.

-Att bli finalist i GPScen lär ha ökat intresset för din musik, har du märkt någon effekt av det?

-Jepp, lite nya fans, lite fler bloggar där vi är omnämnda. Har vi en spelning syns det lite mer, mycket tack vare Sebastian på Wonderland ska tilläggas.

-Spelning på pustervik, då kommer vi osökt till den obligatoriska pustervik frågan, hur många gånger har du blivit utslängd därifrån?.

-Ingen än. Mina bästa/sämsta kvällar har jag inte haft i Gbg (än). Däremot har jag blivit utslängd av en konstapel med batong i Prag en gång.

När kommer jag få höra “Ett Dygn till”?

-Det blev ingen Ett dygn till igår! Däremot tycker jag att du ska infinna dig på vår spelning på kulturnatten den 1 oktober vid Röda Sten (mer info kommer), då kommer vi att spela den igen.

-Innan H.H så frågade du publiken om dom kommer rösta med plånboken, huvudet eller hjärtat. vad kommer du rösta med?

-Till största delen hjärta, lite med hjärnan och absolut inte med plånboken.

Så nu vet ni till och med hur ni ska rösta. Söderut finner ni enkelt på Spotify och som ni precis hörde så kommer skivan snart, men så länge så njuter vi av Ett Dygn Till, som fortfarande är bland de finaste jag någonsin hört.

(Fotot är taget av Mette Muhli)

There is a light that never goes out!

(jag ska avsluta alla mina texter med dom raderna, bara så ni vet).

Go:teborg is burning..

Att gå upp klockan halv 10 på en söndag och lyssna på Merle Haggard – Misery And Gin i sängen är ändå ganska gött, hade trott att jag skulle ut igår men fredagskvällen tog ut sin rätt till slut.

Det var en fantastisk fredag, hösten hade kommit till stan och vi åkte aldrig till Liseberg för att se Joel Alme pga höstrusket. Sedan att VM hade börjar bidrar kanske också. Vi siktade istället in oss på Pustervik Dansar och Ler, en av Göteborgs absolut bästa arrangemang. Till skillnad från när Per Egland och Petter Seander spelade så var det denna gången väldigt mycket folk, näst intill fullt. Några Fidel Castros med Angostura senare så var det alltså dags för Que Clubs stora favoriter i Göteborg.

Herrejävlar vad tighta The Berndt var, helt otroligt egentligen, eftersom det var första gången jag såg dom så var jag helt blown away. Även min vän som aldrig hade hört bandet innan var helt tagen av den energin och spelglädje som Berndts utstrålar. The Berndt – Hurried Feathers är uppenbarligen en av dom bästa live-låtarna någonsin. Även Diamond Girlz och inledande Leave Our Name Alone satt som ett smäck. Även om jag gillar skivan väldigt mycket så är det uppenbart att deras musik är gjord för att spelas live. På så sätt är det synd att vi inte får se dom mer i sommar, förutom i Mellerud då, ska vi åka dit kanske?.

Jag känner mig som en groupie, jag brukar ha ett ganska distansierat förhållande till artister, men ibland slår det ju helt fel och för en utomstående så riskerar jag ju att framställa mig själv som ett mongo som hyllar 5 grabbar från Lerum till skyarna, men det är bara för att ni inte fattar vad det handlar om. Pojkarna och flickorna längst fram i publiken fattar vad det handlar om, hade jag varit några år yngre så hade jag kanske stått där jag med men just nu så trivs jag bäst att stå och slentrian-skrika i baren.

Ett ytterligare bevis på min uppskattning för det här är nog ändå att jag efter konserten köpte min livs första tygpåse, förstår ni? Jag har aldrig haft en tygpåse innan och dom som känner mig kommer skratta åt mig när jag använder den då det inte riktigt är min grej att ha. Men det skiter jag i, för jag ska bära den orangea tygpåsen med det vita B:et som en medalj.

Näe, det var en trevlig kväll, väldigt trevligt. Bra musik spelades det också, speciellt Blümchen – Heut’ Ist Mein Tag.

På lördagen var det dags för mina nästa gunstlingar på bloggen Bobastian att spela. Majvallen var spelplatsen och bland benskydd och grillad korv så skulle Göteborgs-romantikerna dra av sin korta men kvalitativa repertoar.  Några fotbollsmorsor och dom närmast sörjande hade tagit sig dit, men det spelar egentligen ingen roll, varken Rom eller Majorna byggdes ju på en dag och jag är säker på att Bobastians tid kommer komma. Skulle jag romantisera det hela så skulle jag påstå att sångaren Robert Aspenskog känns som en ung Joe Strummer, men det känns som om det är dom “riktiga” journalisterna som ska dra dom där ganska töntiga och onödiga parallellerna, för mig räcker det att säga att det är riktigt jävla bra skit det här, helskotta gött som vi skulle sagt.

Mycket svordomar nu. Men ett stort vokabulär och bloggeri har bevisligen aldrig hört ihop.

Hur som helst så kommer grabbarna nu satsa på att spela in under sommaren så ni kan vara redo på mer stordåd från den här gruppen, och som vanligt så kommer jag punktmarkera dom här.

Efter den lilla konserten så begav jag mig till stan för att ladda upp inför dagens stora match, Öis-Trollhättan på Gamla Ullevi.1500 på läktaren och regn och rusk tillsammans med den sämsta match jag någonsin sett fick mig inte få bättre humör så jag gick hem och omvärderade min livssituation istället.

Jag kom fram till att även jag är född i fel generation.

The Berndt + Valter Nilsson @ Pustervik Dansar & Ler

Gänget bakom Pustervik dansar och ler har verkligen inte legat på latsidan den här våren och varför avsluta det bara för att sommaren tar vid?.

I morgon bjuder man alltså in Valter Nilsson och The Berndt till en minst sagt sjuk kväll då båda akterna har gjort sig kända som fantastiskt bra live.

https://queclub.wordpress.com/tag/the-berndt/

Vi har ju skrivit om dom förut, och det är ingen hemlighet att jag är barnsligt förtjust i deras debutskiva. Träffade en grabb på mitt jobb som var från Lerum och jag sa direkt att The Berndt är det bästa som någonsin kommit från just Lerum, han hävdade att jag antagligen var den enda utanför Lerum som lyssnade på dom men jag övertalade han snabbt att The Berndt minsann was the shit. Han trodde mig inte och påkallade att Aspen fortfarande var det finaste med lerum. Men nog om det.

The Berndt var det ja, härligt, vilken energi, vilken glädje, vilken organiserad spontanitet.

Så skrev jag i början februari och förälskelsen har inte lagt sig ännu, Hurried Feathers är en dänga som aldrig kommer sluta spelas och Walked For The Future – David Borkmann Remix är fortfarande en av årets bästa remixer.

För att kasta lite mer ljus på fredagens tillställning så tog vi oss ett digitalt samtal med Emil Lundin, vokalist och gitarrist i The Berndt.

Ni lämnade Sverige ganska kort efter eran releasfest på Parken och begav er ut i Europa, så detta är den första gången på länge ni spelar i Göteborg, hur känns det?

– Mäktigt!

Pustervik är ett klassiskt spelställe där man varit allt för ofta, med blandad framgång. Det sägs att Martin Elisson är den enda som någonsin blivit utslängd från klubben Soulastatic och jag själv blev vänligt men bestämt avvisad därifrån senast. Hur många gånger har du blivit utslängd därifrån?

-Precis. Trots att vi spelat på det flesta klubbar, resturanger och laspallar i Göteborg blir det premiär för Pustervik. Själv har jag inte lyckats bli utkastad och hoppas inte heller att det inte blir någon premiär av den karaktären imorn heller, ahah!

Efter eran releasfest så drog ni ner i Europa på en liten turné, va Europa redo för The Berndt?

-Europa var redo, riktigt redo. Vi har fått de vibbarna tidigare. Utlandet gillar Berndt medan Sverige har varit mer svårflörtat. Men vi ska smöra vidare…

Vilken stad tog er med storm?

-Bäst gensvar fick vi nog i Graz, Österrike. En väldigt vacker studentstad upp i bergen. Det var fullt, fötter på borden och mycket jäger!

Vilken stad tog ni med storm?

-Kan nog ha vart i Cecena, Italien. Vi spelade på ett litet café och det fullkomligt urartade. Linus (bas) flög ut i köket och Fred (gitarr) skallade väggen. Italienarna var få och nog inte heller redo för en explosion utav dess like men tog det riktig bra och gav fin respons.

Sommarens enda festivalspelning landade i Mellerud, är Mellerud redo för The Berndt?

-Det hoppas vi! Jag och min bror har en lite sommarstuga inte långt därifrån. Huruvida det skulle öka Berndtpeppen för Mellerudsborna vill jag låta vara osagt, men vi planerar lite special treats även då.

Anledningen till att den det inte är så mycket konserter bokade i sommar beror på att bandet är i full gång att styra upp en ny skiva, hur går det?

Det går bra. Just nu är vi i förproduktionen vilket betyder att vi spelar in låtidéer, repar och testar oss fram. Men faktum är att vi kommer köra en helt ny låt redan imorgon. Kanske en försmak på hur det kommer låta?! Teaser här: http://vimeo.com/12402389

Blir det klassisk adhd-pop eller kommer ni bjuda på stora överraskningar?

-Vi är nog ett band som tycker det är ganska tråkigt att stampa kvar i det gamla. Gillar att utvecklas o bla bla.. Om första plattan var ett försök att spotta ur oss allt vi ville kommer vi kanske tänka till ännu en gång och softa ner det lite. Det betyder dock inte att adhd elementen kommer försvinna utan mer att helheten kommer växa.

Vågar man presentera eventuella producenter och medarbetare ännu?

-Som sagt så är vi just nu i något slags förstadie där vi arrangerar låtarna och spelar in demos i Oscars (trummor) studio. Vi har lite förslag på samarbeten och producenter för ett senare skede men vi får nog fortsätta hemlighetsmakeriet tills vi vet mer klart hur vi gör…

I övrigt stundar sommaren, Vad blir sommarens soundtrack?

-Sommarens soundtrack snickrar man nog ihop själv i form av nån digital lista. Men om jag ska nämna två favoriter just nu säger jag Fang Island och när solen börjar gå ner, The Tallest Man On Earth. Kan nog även bli en del tystnad också, skönt att vila örat.

Till sist, har även noterat att du har ett gediget musikintresse, några festivaler eller spelningar alla borde gå på? Jag skulle säga Jackson Browne på måndag men det är väl ingen under 50 som tänkte gå dit.

-Precis hemkommen från Siesta! där vi såg en hel del bra grejer som Mew, Anna von Hausswolff, Andreas Söderlund etc. Hoppas på Way Out West (med: Panda Bear, Jónsi, Chemical Brothers) och Popaganda (med: Belle & Sebastian, Hot Chip), kanske Peace & Love med men det verkar så jävla gigantiskt.

Ja ni förstår ju vilken kväll det kan bli, inte nog med The Berndt så får vi även Valter Nilsson som jag i ärlighetens namn inte lyssnar så mycket på, fråga mig inte varför, det jag hör låter bra. Så här skriver iallafall arrangörerna om det hela
VALTER NILSSON släpper snart sin EP “Just another motherfokker” och med det så kommer han att åka runt och spela lite varstans, denna gången här på Pustervik Dansar & Ler, ni som såg han på Valborg på Jazzhuset vet vad som väntas, svettigt, röjigt och otroligt jävla bra. Om ni gillar att hoppa och dansa runt, då passar detta er. Valter är bara ett stort energiknippe som exploderar på scenen och tillsammans med bandet The Fokkers gör han kvällen.
http://www.myspace.com/valternilsson
Dom som ska spinnn that shit är Peno och André från Pustervik dansar och ler crewet, samt Magnificent Olle som är direkt influgen från Borås City. Några andra som kommer landa på Röda Rummets gamla helikopterplatta är grabbarna i Kasban som kommer landa så fort deras spelning nere i Kajskjul 8 är klar.
Det kan bli en himla trevlig kväll med andra ord, 80 kronor i dörren men om ni köper förköp så slipper ni ligga sömnlösa över att inte komma in.
22.00 öppnar man övervåningen och då är plastglasen diskade till perfektion, vid 23.00 står Valter på scenen och The Berndt kör igång runt kvart i 12.
Vi ses där bak, som vanligt..

Per Egland och Petter Seander på Pustervik.

Solen ligger och vilar försiktigt på Lundenskolan och i skuggan är det lika kallt som i en kvinnas hjärta.

Va strindbergskt det lät. Dock struntar vi i vädret idag för vi ska vara inomhus ikväll, nämligen på Pustervik.

Jag vill minnas att jag skrev om det här eventet redan den 4e Februari, Jag var inne i min djupaste Per Egland-period och sökte på hans namn varje dag ända sedan Merkurius Brinner slog mig i ansiktet i mitten av Januari. Det jag fick på köpet den dagen var Petter Seander, jag kände ju till honom lite halvt men var helt ovetandes om att han skulle släppa en egen skiva.

Petter Seander – The Denial Of Me, Myself & I kom ut den 4e Mars och dagen efter såg jag honom i hörnet på Dirrty Records på andra lång. Då han har vant sig vid att stå brevid Kristian Anttila och leverera popdängor i klubbsorl så var det roligt att se honom i den här miljön. Gitarrspelet och sången var nästintill magiskt och mellansnacket satt bra det. Han nämnde att man inte kan lita på dagens ungdomar för dom har ingen skivsamling, det är liknande den kampen jag för, har man en skivsamling så har man en identitet och en karaktär, man vet var man står. Nog om det.

Efter en liten turné runt om i Sverige är han nu i startgroparna på en ny turné. Den började i skåne med två akustiska set i Helsinborg och Hässleholm nu i veckan. Ikväll står han dock på Pustervik med fullt band för att leverera göteborgsk-adhd-pop av finaste klass. Ni som har sett Anttila live känner till Seanders scenspråk och hans energi på scenen. Har ni inte kollat upp skivan så tycker jag ni ska göra det, en genombra och trevlig pop-skiva med fina melodier och härliga riff, precis som det ska vara. Sitter ni nu utanför Göteborg och blir sugna på det här? Hoppas då ni bor i någon av dom här städerna/byarna.

20100410 – Trollhättan (SWE) – Club Feber @ Meza (band)

20100416 – Malmö (SWE) – KB/Vinylbaren (band)

20100417 – Karlstad (SWE) – Uno (band)

20100418 – Lidköping (SWE) – Klimatdag@Vänermuséet (akustiskt)

20100421 – Lund (SWE) – Smålands Nation (akustiskt) (w/ Almedal)

20100724 – Växjö (SWE) – Tyrolen De Luxe (band)

20101010 – Shanghai (CN) – Livebar (akustiskt)

20101011 – Shanghai (CN) – 696 Livehouse (akustiskt)

20101112 – Halmstad (SWE) – Popklubb@B&B (band)

Till mina läsare i Shanghai så säger jag bara Grattis!

När Seander sedan gått av och vi fyllt på glasen med Southern comfort & Ginger Ale så är det dags för Que Clubs gunstling, Per Egland.  Som uppladdning inför ikväll så begav vi oss till Svenska Grammofonstudion som ligger alldeles för nära Mölndal för att se P3 Live Sessions. Anna von Hausswolff öppnade och gjorde det fantastiskt, en sista vers på svenska fick vi också och det var nog det finaste jag har hört. Helt klart något hon borde göra oftare.

Sedan var det dags för Per Egland, den lille lille mannen med det stora vredet. Han föraktar fan allt, journalistkåren, winnerbäck, indie-kräddarna och framför allt hela samhället. Jag älskar det, hans förakt och frustration för det fördummande folkhemmet får mig att må väldigt bra. Hade vi fler artister som Per Egland så skulle folk inte må så dåligt.

Det han gav oss igår gav ordentligt med mersmak inför ikväll, Karl För Sin Hatt Den Berömde kommer antagligen spränga sönder likörflaskorna bakom baren och Merkurius Brinner kommer få våra redan hesa stämmor att kapitulera.

Slut Dina Ögon Och Dröm Om Egland är en av årets bästa skivor, men det vet ni redan om.

Om det inte vore nog med det här så kommer även Göteborgs indie-kör värma upp struparna inför deras vårkonsert. Vilken kväll, personerna bakom Pustervik Dansar och Ler vet vad vi vill ha. Det är inte slutsålt, så tro inget annat men det lär bli en del folk till slut så kom i tid.

IndieKören ca 23.00
Petter Seander ca23.20
Per Egland ca 24.00

Datum:09 April 2010
Tid:22:00 – 03:00
Ålder: 18år
Plats:Pustervik
Pris: 80kr

Vi ses väl där mina flickor och pojkar? Med eller utan tygpåse.

Noterbart är att han hade samma blommiga tröja på sig igår, den börjar få en kultstatus, hade han lämnat den till Musikhjälpens aktion så hade Malaria antagligen varit botat direkt. Så vackert..