Det fanns ju en gång en tanke om att det bara skulle vara Göteborgsmusik på denna bloggen, men hur skitnödigt är inte det? Bra musik är bra musik, så nu tar vi Xan till Malmö o sedan ett pågatåg rakt in i härligheten.
Vinkar till Lundell som sitter och lyssnar på The Killers och skriver en 700 sidor lång roman på sin svarta facit privat.
Vi hälsar på Björn Ranelid som står och tittar sig i spegeln och konstaterar att han är den enda i världen som kan titta sig själv i spegeln samtidigt som han rör sig rastlöst till språkets möjligheter och löper amok i frihetens öga .
Vi tar ett äpple och besöker Fritiof Nilsson Piratens grav och gråter strida tårar samtidigt som jag glädjer mig över mina nya svarta kläder.
Vi tar ett långdistanslopp med Promoe för att sedan avsluta med att dricka lite uselt Damme-jeanne vin o ser månen gå ner över Haväng och konsterar att Ah, den här natten doftar som vin och Att jag var fången i din hjälplöshet.
ah, jag vet inte riktigt vad som hände, men jag antar att jag var tvungen att försöka romantisera det där, förlåt.
Det jag vill komma fram till är ett band som heter Le Bataillon Des Fous, ett alldeles fantastiskt band faktiskt. Dom har gjort sig namn i Stockholm och vi väntar på att dom ska ta sig till Göteborg. Det verkar som skivan kommer att komma i vår någon gång men en del låtar ligger uppe på deras myspace. Första singeln är dock ute, en riktigt dänga som heter I´m ready to love you. Det känns som om The Smiths och The Libertines har varit tongivande under deras uppväxt och det kan väll bara betyda någonting bra?. Bataljonen har minst sagt något stort på gång och skivan är ett givet köp i vår. Jag lovar att även här hålla er uppdaterade, dock utan att raljera över Österlensromantiken.
Que Club 