Man måste bära, sin sorg i armarna

Tidens flod rinner snabbare än vad vodka&redbullen rinner ner på bryggeriet, det får sina effekter, det medför sina prioriteringar, det medför att det är ni, mina vänner, som har fått lida. Med lidandet är slut, jag är tillbaka, om än bara för en liten kort stund, men jag är tillbaka, för att återta epitetet som Sveriges bästa musikblogg.

Mjae, kanske inte riktigt, men nu ska de uppdateras, och ni kommer få den musiken som värmt mitt hjärta under höstens krampaktiga krispaket.

Vi börjar så klart med det som har varit bäst, och vad kan egentligen mätas med Jonathan Johansson – Klagomuren. Jag minns julen 2009, vi skulle klä granen och lyssna på Bob Dylan – It Must Be Santa, äta lite mat, kanske se på när Joe Pesci förstör julen för Macaulay Culkin. Men jag ville ju inte det, jag ville bara lyssna på Jonathan Johansson – Aldrig ensam och den låten har sedan dess, aldrig blivit dålig.

Så vad ska man då kunna förväntas av en nya skiva? Vad kan man egentligen begära? Vi har ju ofta berört ämnet om att lyckas överträffa en stark debut, Boris & the Jeltsins som va senast att försöka, lyckades tyvärr inte, men det gör Johansson.

Jonathan Johansson – Klagomuren är en av årets bästa skivor. Nog sagt om det!

Inledande Jonathan Johansson – Stockholm sätter tonen och sen går det helt enkelt inte att stänga av.

Lycka!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s