Johannes Vidén visar vägen, igen…

Jag skriver oftast att “om jag hade varit en avlönad journalist”, mest för att på något sätt rättfärdiga mina tillkortakommanden och brister. Men mest för att få er att förstå vad den här bloggen handlar om, så ni inte förväntar er allt om alla. Ni får helt enkelt nöja er med att få lite av några.

Men, hade jag tagit mitt kall som Göteborgs ledande musikjournalist seriöst så hade jag bekämpat bakfyllan i lördags och begett mig till Kontiki där dom firade sin födelsedag. Men steget från en soffa i Majvallen till Änggårdens skogsdoftande höjder var för stort så jag gick miste om att se Johannes Vidén framföra låtar från sin kommande skiva. En skiva vi hoppas ska komma snart, men skivbolaget verkar te sig som ett skivbolag brukar göra.

Hur som helst, några demos har dykt upp på hans myspace som är värda en titt, kan meddela att hela versionerna av Det kommer ordna sig och Frid över en stjärna som föll är helt underbara. Jag vågar tro att framtiden ligger i det här.  Folk pratar om hur Hellström beskriver Göteborgs bakgate-tragik som ingen annan men jag börjar tro att vi fått en arvvinge även till det epitetet. Uppväxt t/r är sagan om min generation, om livet vi levde och minnenas sorg runt spårvagnshållplatserna vi växte upp på. Att sjunga om sprit, knark och våld skulle kunna vara förlegat om det inte vore så att det är så starkt förankrat i våran uppväxt, nätterna i Kungsparken och mornarna runt Järntorget kommer alltid vara en del av oss, hur mycket vi än vill glömma det.

Den sista demon som ligger uppe heter Sen jag har älskat dig är en smäktande pianoballad  och jag slipper fortsätta fundera på vilket låt jag vill ha på mitt bröllop. Kärlekssånger kan ju lätt bli trist, ni vet sådär Winnerbäck-trist eller varför inte ända nere på Melissa Horns nivå, det finns så många hemska gropar att falla i för att förlora trovärdigheten. Som att stå och sjunga på 2000-talet om hur man tar ett tåg till Paris, sånt vill man ju inte veta av som lyssnare, man vill ha något genuint, man vill ha något som känns på riktigt, något man kan tro och ta med sig. Där någonstans hittar vi Johannes Vidén och han står skrämmande ensamt längst ut i gränden, beredd att ta steget ut på Easy Street.

http://www.myspace.com/johannesviden

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s