Inte en gång till

Jag har verkligen tömt varje ord på dess mening, jag har inget mer att säga, för tillfället, fråga mig inte varför. Jag borde ju verkligen berätta för er om morgondagens spelning på Trädgårn med Kim Larsen som vi ska på, eller om hur Gimme Indie, som antagligen är den bästa musiksidan någonsin har lagt ut Ludwig Bells skiva för provlyssning. Eller hur fantastisk Ceo är i intervjun på Devotion. Borde skrivit om GP scen där både Söderut och Boa var med, borde ha gjort så mycket annat än det jag gjort.

Men jag orkar fan inte.

Min sista kväll i min lägenhet i Lunden, sen väntar jobb, nätter hos baby och sedan en flytt till Sveriges Jerusalem. Ofattbart, var tvungen att sätta på Hellströms konsert från Roskilde 09, blanda mig en southern comfort med ginger ale och lime, tända en cigg och konstatera att det egentligen inte finns nått mer att nämna, bara en stad att bränna.

Så låt oss glömma att Compute spelar på fredag på Kontiki eller att Pustervik dansar och ler har bokat Söderut, låt oss glömma att jag under dom 5 kommande åren inte kommer ha råd att köpa några skivor, eller att jag aldrig mer kommer kunna ställa mig i fönstret och se hur något blixtrar till där på Lundenskolans vind.

Såg ett program om Hjalmar Branting, visst, en hjälte för arbetarrörelsen, men i grund och botten en småborgelig reformist. Tro fan att socialdemokratin är död när man har sådana som sina hjältar.

Hur som helst..

Anton Kristiansson – Lilla London

Min gode Anton, du lyckas säga det så bra, jag minns när du påpekade att min DMX keps var ful för att han körde på nödrim, vi var 15 år och jag tyckte att DMX – Flesh Of My Flesh, Blood Of My Blood var den bästa skivan som någonsin gjorts. Det där har jag ju lyckats omvärdera, alla vet ju redan att Nashville Skyline är den skivan jag ska ta med mig ner i graven.

Den skivan ligger ju ändå på något sätt grund till hela Pluras textförfattarskap, Hellströms också kan man säga, o då undrar ni så klart vad som ligger till grund i mitt egna författarskap, och det undrar nog fan jag med, för det är inte några pulitzer pris som kommer ramla ner över mig efter det här inlägget.

Snarare The Wurlitzer Prize

Jag gillar hur efterblivna människor är, hur dom hänger på hyper, hur folk har börjat länka Alf Robertson-låtar på Facebook för att Hellström körde Jag Lämna Mitt Hjärta I Göteborg innan hans konsert, va fan. vad vet ni egentligen.

Nu börjar jag bli otrevlig

Det här är det bästa inlägget jag någonsin skrivit

Tänkte länka till One More Night med Dylan, men den finns ju inte någonstans, så jag ger er något att bygga en dröm på istället.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s