Le Bataillon Des Fous-In The Name Of The Unknown God..

“An intellectual says a simple thing in a hard way. An artist says a hard thing in a simple way.”

Det mesta jag vill ha sagt i mitt liv har redan blivit sagt av Charles Bukowski, det är därför min roman fortfarande ligger i min facit privat. Samtidigt som viljan att göra stordåd med sina ord finns där så finns även vetskapen att man inte kan uppfinna hjulet en gång till. Med den insikten så lämnar jag över mitt författarskap i händerna på Bukowski och låter hans ord föra min talan.

Om Le Bataillon Des Fous hade tänkt så, så hade dom antagligen inte funnits idag, man hittar klara intentioner på inspirationskällor hela tiden, i musiken, i texterna och i hela ljudbilden. Det skulle kunna bli tråkigt, det skulle kunna bli en meningslös upprepning men det blir det inte, och det är där storheten i Le Bataillon Des Fous ligger. En storhet som jag aldrig någonsin skulle kunna uppnå med mitt egna konstnärskap.

Att jag är en pretentiös jävel, det vet alla som känner mig, men det är okej, så länge man har en sorts distans till det hela, så egentligen förstår jag inte att det är ett problem att vara pretentiös i dagens musiksverige. Ni som vill ha “skaka-rumpa” och “svennebanan” kan ha det, så kan jag få ha strindberg, the libertines och grekisk mytologi förpackat i en och samma bataljon.

Ni som kan den här bloggen kan även Le Bataillon Des Fous, ni vet att dom träffade mig rakt in i hjärtat och efter att deras debutskiva kommit ner i brevlådan för några veckor sedan så har dom bevisat att dom är här för att stanna. Skivan är så fruktansvärt välarbetad, ljudbilden och sången är så storslagen och dramatisk . Textmässigt är det ren poesi och musikaliskt är det lättillgängligt och medryckande.

Precis som Bukowski menade…

Om jag hade varit en avlönad musikjournalist så hade jag väl först och främst varit tvungen att skriva den här texten för flera veckor sedan, sedan hade jag varit tvungen att jämföra sångaren Gunnar Bramstång med olika forna storheter och sedan påstå att han är det där ljuset i den mörka mörka musikindustrin. Det sistnämnda är jag dock beredd att göra, för det behövs folk med hjärna och framförallt hjärta för att hålla det här sjunkande skeppet ovanför vattenlinjen.

Jag väntar fortfarande på att bandet ska inta Göteborg, jag försökte på svanen att boka dom men där har inget hänt, så vi får se var det landar, en sak är säker, och det är att jag kommer följa varje steg dom tar.I Am Ready To Love You är fortfarande en av årets bästa låtar och Twenty First Century och Where Will I Wake Up Tomorrow är riktigt storslagen rock. Hela skivan skapar en helhet som inte många andra artister kan uppnå, det är 48.3 minuter av ren magi och dramatik, som en film. I den avslutande låten Save Your Tears For Tomorrow så sammanfattar ändå bandet vad det är dom vill ha sagt med sin musik. För i allt det pretentiösa och dramatiska så finns det en lättsam glädje som smittar av sig, som om Dionysos hade varit en rockartist.

Come Lets dance to the end of the night

and save your tears for tomorrow


https://queclub.wordpress.com/tag/le-bataillon-des-fous/

One response to “Le Bataillon Des Fous-In The Name Of The Unknown God..

  1. …vackert:)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s