Jag är en hejjare på att fastna i låtar, igår kväll råkade jag fastna i Broder Daniel – Shoreline. En jättegammal låt som egentligen borde vara sönderspelad för längesen, men så är den inte det. Det måste vara ett tecken på en viss storhet i en låt, att man fortfarande kan spela den om och om igen i flera år utan att någonsin tröttna.
Sen så är jag svag för starka öppningsrader och just dom här raderna är rent fantastiska
ever since I was eight or nine
I’ve been standing on the shoreline
Kan ju inte bli dåligt det där.
I övrigt var jag precis hos läkaren, hon satte mig på en pencillin-kur i 10 dar, men nej nej nej, så lätt ska det inte gå, jag lurar systemet och börjar kuren på måndag, då jävlar ska vi kura. Fram tills måndag ska vi dock frottera oss med följande nyinköpta drycker.
Två flaskor med mousserande vin med jordgubbssmak, samt den nya absolutsorten, båda sorter är magiskt goda.
Inte så indie kanske, men jag är extremt icke-indie så det är okej.
