Då ska vi fröjdas på Liseberg med Augustifamiljen

Kl 19.00 steg jag upp ur sängen idag, fräschade till mig och intog Lisebergs entré kvart i 8. Är extremt kluven inför vad jag tycker om Liseberg, på ett sätt älskar jag atmosfären, dofterna, glädjen och allt det där men på samma gång så hatar jag alla träningsoveralls-kids, turister och alla andra low-lifes. En gång i veckan borde dom ha öppet för bara Göteborgare som är över 20 år. Då hade det varit trevligt.

Dock kan man bortse från walla-kids och norska handbollskids när Augustifamiljen bjuder upp till sång och dans. Det var rejält med folk i bänkraderna och på serveringen. Pensionärer, krädd-pöpparna, Håkan-kidsen, Svenssonfamiljerna, Evisu-kidsen och så jag då, alla va vi där och oj vad trevligt det var.

I början av mars så slänge jag iväg ett mail till familjen där jag tyckte att dom skulle repa in Handle With Care med The Traveling Wilburys då den skulle passa som handen i handsken, och visst hade dom haft tankar på den låten tidigare så det föll sig naturligt att öppna med den låten ikväll, dom borde öppna med den varje kväll. Riktigt Riktigt bra.

Det skulle vara en hemlig gäst ikväll, jag sa till mitt sällskap att det antagligen skulle vara Peter Jöback, jag fick ett skratt som svar då det vore osannolikt att han skulle vara på Liseberg en fredag i maj. Men visst var det Jöback med sina tindrande ögon som gav oss finfina versioner av bland annat Chris Isaak – Wicked Game.

Simon Ohlsson från Silverbullit skrämde sedan slag på pensionärerna när han drog av lite låtar med bland andra Led Zeppelin, hans scenspråk är ju helt fantastiskt, han välte notställ och lampor, låg på golvet och skrev och var alldeles alldeles underbar.

Störst jubel fick dock Joel Alme när han drog av  No Class, skivans starkaste spår, helt klart. Fruktansvärt bra det hela. Gästartisterna gick av och på scenen och klassikerna avlöste varandra. Så här borde man ha det varje fredag.

Anledningen till att Augustifamiljen inte spelar oftare är väl att efterfrågan på ett band utan en sångare inte är så stor men ikväll visar man att man har hittat rätt. Jag är även säker på att dom skulle klara sig alldeles utmärkt utan gästartister, Simon Ljungman, Hästpojken-Oscar och Daniel Gilbert bjöd alla på riktigt fina sångnummer.

Sveriges tightaste band ser ni på Taube-scenen dom här datumen i vår

Fredag 21 Maj

Fredag 28 Maj

Onsdag 2 Juni

Jag kommer vara där varenda gång, det borde ni vara med. Trots att dom inte spelade The Weight.

Sveriges bästa kapellmästare

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s