Ludwig Bell-Silvertejp

En av förra årets mest charmiga skivor kan ni läsa om här. Ludwig Bell – Jag har försökt förklara står sig fortfarande väldigt bra, då jag själv är ett fan av inledningsrader så lyckas Bell med konststycket att inleda nästan varje låt med svidande bra öppningsrader. Jag tänker främst på 800 meter och Normandie – Landskrona, magiskt mina vänner, det är magiskt.

Hur som helst, nu har nästa video kommer, och den kommer med den ljuvliga lilla kärleksvisan Silvertejp. Videon som inte bara är ett konstnärligt mästerverk filmad i Super 8 den är även helt fantastiskt genomarbetad.Johannes Helje och Mats Udd vet vad dom sysslar med.

För det är så det är, mitt hjärta är ditt,ditt hjärta är mitt, och aldrig jag lämnar det åter, min lycka är din, din lycka är min och gråten är min, när du gråter.

Precis som Nils Ferlin diktade en gång i tiden.

Jag har försökt förklara

Det är alltid lika fint när en gammal pop-räv ska släppa material under nytt epitet, det är även lika fint när varenda recension handlar om andra artister. Visst bjuder ändå Ludwig Bell in till det när han själv drar paralleller till Håkan Hellström och sjunger ut Nils Ferlins ord som om det vore hans egna, vilket det blir då Bell levererar sin vardagslyrik med största möjliga trovärdighet.

Jag är en idiot tog oss med storm i våras och andra singeln Kärlek slutar alltid med bråk gav ordentlig mersmak. Så förra veckan när Jag har försökt förklara anlände så var förväntningarna riktigt stora och inledande dängan Normandie – Landskrona satte ribban direkt. Öppningsraden är något av det bästa jag har hört och det är i just texterna som Ludwig Bell har sin storhet, eller genialitet rättare sagt, för det finns ingen storhet över det här. Det är inga svulstiga Joel Alme-arrangemang eller låtsas-poesi som Tomas Andersson-Wij utan det är bara en genialisk enkelhet som går som en röd tråd genom hela skivan. Skivan går upp och ner men lyckas till slut landa i en perfekt helhet, lite som Johnny Drama med Florence Valentin. Hela skivan blir en ren njutning och även om saknaden av driv och energi kan bli påtaglig ibland så blir det aldrig någonsin tråkigt. Mycket tack vare Bells lyrik.

Vi behöver ju sådant här, vi behöver folk som är nöjda med att det är okej, vi behöver folk som sjunger om vilka idioter vi är, om hur man är tillfreds med sitt menlösa vardagsliv samtidigt som man sträcker sig efter den där strimma lycka. Som vi antagligen aldrig kommer nå, men vi kan ju försöka.

Ludwig Bell-Kärlek slutar alltid med bråk..

Den som värmde min vår allra bäst var nog ändå Ludwig Bell med sin Jag är en idiot, en alldeles lysande liten poplåt som sätter fingret på hur det ligger till, alldeles lysande.

Skivan kommer efter sommaren och abstinensen efter den är som värst så ger han oss singel nummer två, Kärlek slutar alltid med bråk.

Temat är givet, något annat än misslyckade relationer och allmän misär tänker jag inte förvänta mig av den gode Bell. Ni ska dock inte tro att det blir Melissa Horn-tråkigt, nej nej Ludwig Bell gör det med både humor och distans på ett sätt att det aldrig blir tråkigt.

Jag längtar efter det där, den där skivan, som kommer trycka ner oss i höstmörkret ännu mer, fast på ett väldigt fint sätt.

Du e glad, det har jag sett nu på din statusrad…

Ibland är det gött att inte rabbla om osignade artister, man vill ju inte bli Göteborgs svar på Andres Lokko. Därför ger vi er nu den låten som spelades mest i helgen och är ganska passande även idag. Den gamle Dreamboy kör nu under eget namn och skivan kommer i slutet av sommaren. Kan bli hur bra som helst.

Låten dedikerar vi till en kompis som vill gå under namnet Flärpen and the motherfukkkazZz. Vi ingår i musikkollektivet Kuren som snart tar över hela skiten. Med dreadlocks och keps är han Hagens Peps och med Rödvin och tjack är jag Hagas Jack.