Adventure Of-Heartquake

Behöver inte säga nått mer om det va? Hemskt intro dock, men det är snabbt glömt när dom trummar vidare.

Caotico & Que Club levererar!

Ni som kan den här bloggen vet att jag aldrig någonsin skulle kunna låta mina favoritartister få tag ett enda steg framåt utan att jag är där och plockar upp det. Ett sådant band är Caotico från pophuvudstaden Umeå. Dom släppte i förra veckan sin nya singel med tillhörande video på PSL.

Låten är galet fin, lite baktakt och som vanligt visar grabbarna en enorm talang gällande frasering och känsla för melodier. Så fort ni lyssnar några gånger så märker ni storheten i refrängen, den släpper dig liksom aldrig, något som blivit signifikativt för Caoticos musik. Ett album kommer i slutet av februari men än så länge får ni nöja er med videon som är mycket mycket fin och välgjord av Lampray och Bautafilm.

Om ni tycker att jag är sen med den här nyheten så beror det på att jag blev pappa för första gången i veckan. Antagligen det största man kan vara med om som människa. Att det blev en son som får heta Max känns i nuläget så självklart det kan bli, vi får bara hoppas att han inte “ bringing the noise, night after night after night” som den här Max gör.

Alpaca Sports tar tillbaka stadens rykte!

För att väga upp sitt dåliga rykte så tvingas Göteborg spotta ut en musiksensation varje gång en muta tas emot. Man kan säga att Göteborg är som gud, han ger och han tar. Så med tanke på storleken på alla julbordsnotor och nyårssnittar så är det inte konstigt att dom ger oss något så bra som Alpaca Sports för att väga upp allt det där.

Alpaca Sports är Andreas Jonssons egna soloprojekt, och med hjälp av lokala musiker från band som Mattias Hellberg and the White Moose, the Fume och Windowkisser så har han spelat in två små poppärlor.

Just for Fun är en lekful och smått fantastisk liten poplåt med fin sång och fin melodi. Att låten har hitkaraktär skulle nog en kollega säga, och visst är det så.

I´ll never win är i samma snitt men här har han fångat Göteborgs bakgate-mentalitet i sitt lilla nötskal. Det är så vackert, ärligt och skört.

Bilden är tagen av Pär Möller.

Mycket nöje!

Nude Party!-Judy my friend.

En idé om att göra en indierock-rökare av tidernas bästa schlagerlåt? ja jo, det krävs kanske ett nudistparty för att komma på en sådan tanke. Sedan krävs det ju även ett bra band för att göra tanken till realitet och ett sådant band finner vi nere i Malmö där Nude Party! huserar. EP´n Nude Party! – And what are you gonna do about it? kom förra året och höjdpunkten är utan tvekan Nude Party! – Judy my friend men det finns mer att hämta än så. Det är som bandet säger svängiga låtar om jobbångest, seriemördare, olycklig kärlek och en förstörd nyårsafton. Det vill säga det mesta av vad livet har att erbjuda.

Bandets never ending tour finner ni här och skulle ni mot förmodan ha facebook så kan ni gilla dom här. 

Oh My!

Sundsvall är vad jag brukar säga Sveriges svar på Innsbruk, om vi nu ska romantisera de båda stadsbergen till alptoppar. Vilket jag tycker vi gör.

Men för oss vanligt folk som läst boken “Från mörkret stiga vi mot ljuset” vet att Sundsvall är mer än några ensliga bergstoppar. Det var ju i Sundsvall som Internationalen för första gången uppmärksammade sig i Sverige 1879 genom Sundsvallsstrejken. En sådan stad kan vi inte bara negligera här på Que Club, så det är fullt rimligt att vårat nästa indiepopband kommer från just Sundsvall.

Kapellet Oh My! som ligger på labeln A West Side Fabrication ligger i startgroparna för att ta över hela landet med sin musik. Dom har framtidsvisioner, höga ambitioner och inte minst ett knippe riktigt fina låtar.

Med rotationer på både GimmeIndie och p3 under 2011 så väntar nu ett hektiskt 2012 med en vinyl-ep i januari och ett album innan sommaren. Sedan kan vi vänta oss att se dom runt om i landet på diverse scener.

Musiken då? Ja, klassisk engelskspråkig indiepop med både handklapp och fina gitarrer. Varför uppfinna hjulet en gång till när hjulet som rullar redan är så jävla bra? Oh My! ger oss finfina poppärlor och det behöver inte vara mer än så för att vi ska bli nöjda. Oh My! – Time Will Tell är inte tråååkig alls.

Välkomna till Hamngatan!

Hade jag i förra veckan gjort en lista på årets 250 bästa låtar så hade bandet Hamngatan från Luleå definitivt varit med. Dom kunde ha varit med på min 20 låtarslista med, men jag ville att ungdomarna skulle få ha något att jobba för även detta året. Hursomhelst så förtjänar dom uppmärksamhet och beröm, även en klapp på axeln och kanske en fjäder i hatten. Men inte mer än så, för då blir dom för kaxiga och tappar sin påstådda ödmjukhet totalt.

Men för guds skull, håll koll på dom under året, i know i will.

Hamngatan – Hamngatan

The Concept-Think twice

I mars skrev jag om ett band som hette  The Concept Store, mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Dom fick bland annat byta namn till The Concept och blev nyss omnämnda i Washington Post. I våras fick dom iallafall oss att dansa till singlarna Damn! och Ddddance där dom levererar pop med en blandning av Scissor Sisters energi och Vampire Weekend. Inte alls dåligt faktiskt

En ny singel är i alla fall ute, och jag tycker gott ni kan lyssna på den, The Concept – Gimme Twice.

Om inte annat bara titta in videon för att se Venedigs vackra vyer, så ni kan drömma om Rialto.

2011; Caotico-Lil Wayne

Nästa vecka får ni listan på årets bästa svenska poplåtar, det är en lista jag antar att ni alla har väntat på. I stället för att fastna i ett myller av årets 10 000 bästa album på diverse sidor så ska jag ge er de låtar som berikat mitt liv under 2011.

Det finns en grupp som sedan första singeln har fått mig att dansa, och det är inte många grupper som får mig att vilja göra det.  Caotico – Brains Out – with Tove Styrke har förvisso blivit en monsterhit, men det finns en låt som ställer sig över den, så jag bjuder på den redan nu.

Magnus Ekelund & Stålet, fortfarande lika bra.

Även om denna bloggen har Göteborg som hemmahamn så har jag alltid hållit ett fönster öppet oftare än något annat, och det är vårat kära norrlandsfönster. Det finns särskilt en person som har sett till att det har stått öppet under hela 2011 och det är ingen annan än Magnus Ekelund. Skivan Magnus Ekelund & Stålet – Svart Flagg är så jävla vacker så jag inte finner ord. Det här året tillhör de män som säger sanningen, och Ekelund är minst sagt en av dom.

Första spåret Magnus Ekelund & Stålet ft. Jakob Hellman – Utan er är precis så bra som en poplåt ska vara, låt Perssons Pack möta Vapnet och du hittar rätt. Kanske en av de bästa kombinationerna på mycket mycket länge.

En av årets trevligaste skivor? Ja, det vet du!

Kolla även det här

Ram di dam-Different Beat

Så här kan det gå när en ung man från Haga tar med sig sitt band och åker till Hammarkullen.

Ram Di Dam – Different Beat