ACT UTD, så oerhört bra!

Vem trodde egentligen att ett av årets stora positiva överraskningar skulle komma från två grabbar söder om Göteborg? Personligen slog dom ner som en mindre bomb i mitt liv, en biologisk sådan, för jag kan fortfarande inte riktigt ta på det. Det är kanske en av anledningar till att jag inte har skrivit om det innan.

Hur som helst så är ACT UTD bland det bästa vi har just nu, varenda produktion är så välsvarvad och varje textrad är vägd till perfektion, jag blir så lycklig. Egentligen vill jag inte prata sönder det här, för jag känner att jag börjar riskera låta som en gaffa-journalist och så skitnödig är jag faktiskt inte.

Hur som helst, en av årets bästa låtar får ni här:

Resten har ni här

Vi förtjänar att bli lyckliga

När jag stod på Göteborg Stadsmuseum för några veckor sen och såg på Anton Kristiansson så kunde jag ganska enkelt konstatera att detta är bland de bästa vi kan se på en livescen i Göteborg. Spelar det någon roll om det är pop eller hiphop när han utplånar båda scenerna samtidigt? Spelar det någon roll att han har en leopardsjal och smink när varje ord tränger in i dig som ett vrålande spjut. Anton K siktar från botten och lyckas ändå träffa långt över det så kallade samlade etablissemanget. En styrka som är svår att bortse ifrån, hur mycket ni än vill förneka det.

de Montevert-Du kommer ångra dig, video!

Så här sa jag om låten i september, jag står vid mitt ord.

“Du kommer ångra dig är the essence of riktig diskbänksrealism. Det lilla är så stort i de Monteverts värld,  inget problem är större eller mindre än det problemet man står inför just nu. Det är så avskalat, snudd på minimalistiskt, samtidigt som det är ståtligt och storartat. De Montevert levererar sina texter med en sådan trovärdighet och ärlighet som om hennes verser stod i likadana rader som Majakovskijs.”

Man måste bära, sin sorg i armarna

Tidens flod rinner snabbare än vad vodka&redbullen rinner ner på bryggeriet, det får sina effekter, det medför sina prioriteringar, det medför att det är ni, mina vänner, som har fått lida. Med lidandet är slut, jag är tillbaka, om än bara för en liten kort stund, men jag är tillbaka, för att återta epitetet som Sveriges bästa musikblogg.

Mjae, kanske inte riktigt, men nu ska de uppdateras, och ni kommer få den musiken som värmt mitt hjärta under höstens krampaktiga krispaket.

Vi börjar så klart med det som har varit bäst, och vad kan egentligen mätas med Jonathan Johansson – Klagomuren. Jag minns julen 2009, vi skulle klä granen och lyssna på Bob Dylan – It Must Be Santa, äta lite mat, kanske se på när Joe Pesci förstör julen för Macaulay Culkin. Men jag ville ju inte det, jag ville bara lyssna på Jonathan Johansson – Aldrig ensam och den låten har sedan dess, aldrig blivit dålig.

Så vad ska man då kunna förväntas av en nya skiva? Vad kan man egentligen begära? Vi har ju ofta berört ämnet om att lyckas överträffa en stark debut, Boris & the Jeltsins som va senast att försöka, lyckades tyvärr inte, men det gör Johansson.

Jonathan Johansson – Klagomuren är en av årets bästa skivor. Nog sagt om det!

Inledande Jonathan Johansson – Stockholm sätter tonen och sen går det helt enkelt inte att stänga av.

Lycka!