En av förra årets absolut bästa låtar släpptes idag i ny kostym, det är den gamle irene-sångaren Tobias Isaksson som går solo i form av Azure Blue.
I september förra året skrev jag så här inför hans konsert på Svanen;
“Skulle jag alltså varit en journalist på Gaffa så hade jag väl skrivit att känslan man får av att lyssna på Azure Blue är som att” handfallet men fortfarande kontrollerat kasta sig ut från en vit klipphylla rakt ut i friheten, men istället för att slå sig mot medelhavets stenhårda yta så fångas man upp i ett stort blått hav av hoppfullhet”.
Jag hade kunnat skriva så, men det gör jag inte, för det säger inte ett skit om hur musiken låter. Istället konstaterar jag att det Azure Blue skapar är rent fantastiskt,så välproducerat och genomtänkt.Two Hearts träffar så fruktansvärt rätt, jag kan iband tycka att sådan här musik kan bli lite trött och menlös men Tobias Isaksson håller det levande och driver det hela tiden framåt. Det blir aldrig tråkigt, förens låten tar slut, alldeles för tidigt. Låten Little Confussions är även den en genial lite dänga. Det vilar någon trolsk skönhet över det hela. Helskotta gött med andra ord.”
Jag tycker fortfarande samma sak, låtarna har dock växt något fruktansvärt med tiden och just nu är Azure Blue något av de bästa jag har i min ipod.
Isaksson har ju nu dock bearbetat låtarna en hel del och vi får se hur nya skivan låter, det enda som är skrivet i sten är att skivan antagligen kommer bli en av årets bästa.
Spontant så känns den tidigare versionen bättre, men det är bara för att jag inte är inlyssnad på den nya, det kan även bero på att jag är lite konservativ av mig ibland.
Ta hand om er, snart är låten mer känd än boken.
